Fugitives Blom och Fugitives Angel. De går normalt med Stina då de har en mycket skeptisk inställning till min närvaro. För Stina arbetar de bra liksom för gästerna. I mitt spann tror jag de hellre skulle välja döden. De är ändå ganska söta på nått vis.Efter gårkvällens sömn och vila har jag varit pigg och full av energi idag. En fika tur med hundspann med gäster från Hotell Porjus och Solberget. Därefter körde jag och Tor-Henrik och kollade spår med skotrarna. Vi vågade oss inte ut på Purkijaure i mörkret så den överfarten har vi ännu kvar. Isar skall behandlas med respekt. Vi fick i alla fall endel fina spår som direkt försvann i den tilltagande vinden.
Vi har dessutom hunnit med en födelsedagsmiddag. Det är Stinas syster-dotter som fyllde 15 år. God middag hos Stinas föräldrar och tårta. Två av Stinas systerdöttrar är på Lapplandsbesök. Vi försöker lära 08-orna lite vett men jag vet inte om det fastnar något. Hur som helst så är det roligt att de hittat hit till landet norr om Polcirkeln.
Nu innan sängen kallar så har jag roat mig med en knivslip. Under flera år har jag sneglat på en elektrisk sandsten/våtslip. Jag ska fota den och visa senare när jag hinner skriva mer. Den är helt klart prisvärd och nu lär knivar och yxor bli skarpare även i detta huset!Aslakgårdens Virvel-Vind lyckades flera gånger gå runt samma träd under vår fikapaus. Han är 10 år gammal och arbetar bara på halvtid. Till våren ska han antagligen nyttjas i vår avel. Working Husky Rikos lyckade oxå tjorva in sig i trädet under fikapausen. Rikos är en av Stinas bättre kommandoledare.
Nyårsaftonslunchen vid Tjålmak. Älgskavskebab är inte fel. Här två av mina fyra gäster vid elden. Idag blev det en heldagstur med 4 personer. Hundarna har fått jobba en del med tunga spår. 25 kilometer och en lunchpaus med älgskavskebab, grillad korv och fläsk, bullar te o kaffe.
När jag kom hem blev det ’soppa-torrt’ och jag somnade i soffan. Det har verkligen varit intensiva dagar och nätter. Lite sömn och de långdistanstävlingar som jag kört med hundspann ter sig som rena rama semestern! Stina fick fara själv till några vänner och fira nyår medan jag slummrade.
12-slaget tillbringade jag i hundgården liksom flera gånger förr. Ingen av hundarna som vi har idag är smällarrädda. Tur det för inne i Jokkmokk lät det som värsta kriget hade brakatlös. Hur som helst så hoppas jag att vi alla får ett riktigt gott nytt år!Dagen före nyårsafton körde vi 30 personer på en 3 timmarstur. Tor-Henrik och Sten hjälpte till med sina hundspann. Christin hjälpte mig att köra ett av våra spann. Totalt hade vi 50 hundar ute samtidigt. Det är roligt att jobba ihop med andra hundförare! Vi delade gruppen på två 15 personersgrupper och körde istället två turer efter varandra med samma hundar. Här mina fyra passagerare under första turern.
Det tillhör inte vardagen att fåse solen. Jag stannar alltid till och bara njuter. Den värmer inte ännu men man känner sig varm!De senaste dagarna har varit smått arbetsamma. Ibland är det perioder med mycket jobb inbokat. Sammanfaller det med att det snöar kraftigt och som nu dessutom blåser och drevar så är dygnets alla timmar räddade från sömn. Spåren bara försvinner under all snö trotts att vi sliter med skotrarna.
Natten till Tisdagen somnade jag sittandes i soffan med halva tröjan avdragen. Var på väg till sängen men sen kommer jag inte ihåg desto mer.
Stina beger sig ut på en längre tur imorgon med två gäster. Själv så blir jag hemma och har en till två turer dagligen de närmaste fyra dagarna. Verkligen jättekul men det kommer att bli tunga spår om det ska fortsätta snöa och blåsa. Nu kallar sängen… Massor av förberedelser. Ved, köra spår, märka ut överfarter över sjöar osv. Till och med kameran stressar och tar bilderna innan jag hinner med. Tentipis vindhatt är ett mysterium. Varför har man man snålat på tyg så hatten knappt täcker rököppningen? Tillslut får man frispel på tältkåtan då den rasat tre gånger på rad i vinden!
Stina pratar i mobilen och dricker en mugg te efter spåret.En lugn morgon med frukost i soffan och en film startade denna dag. Det är så skönt att bara få ta det lite lugnt ibland. Jullungt.
Skotrarna tankades och fikaryggsäcken packades. Spadar, pannlampor och isdubbar tillhör sådant som alltid ska med ut när man kör skoter. Därefter har vi kört upp ca 4-5 mil nya hundspår. De kommer att behövas inför mellandagarnas turer och våra egna träningssvängar. Stina med sin älskade Lynx 5900 från 1988. Den är lätt och går smidigt i snön.
Solen orkar inte upp över horisonten såhär års. Ljuset är ofta makalöst trots det.Idag hade vi två bokade hundspannsavgångar. Den senaste tidens kraftiga snöfall gjorde att natten till idag fick vi trampa spår med skotrarna. Gammelskotern som jag körde plogade snö in i motorhuven och packade runt variatorn. Flera gånger fick jag stanna och skotta ur motorn.
Vår första grupp blev försenade närmare tre timmar… Som tur var hade Fredrik och jag inget annat inbokat. Jo, vi skulle buska en led men det får vänta. Vi fick en trevlig tur med kokkaffe och intressanta samtal runt lägerelden.
Stinas grupp på fyra personer uteblev totalt. Det har hänt mig mindre än fem gånger att folk bokat och helt uteblivit. Dessa gäster var istället på en skotersafari fick vi höra. Det hör till vanligt hyffs att man meddelar om man ändrar sina planer anser jag.
P4 Norrbotten ringde också och ville att jag skulle vara med i radion angående olyckan i Jukkasjärvi. De ville fråga mig lite om riskanalys och säkerhet osv. Eftersom att det inte handlade om smutskastning så skulle jag ställa upp om vi han hem från turen. Nu kände jag istället hur telefonen burrade i fickan medan jag körde släden på väg hem mot kenneln. Synd… hade gärna bidragit med några tankar! Här är en liten gäst på 3 år. Vi har utrustat henne med yllesockar och flera lager av kläder. Dessutom hade vi med två sovsäckar som inte behövdes. De blir ganska söta då de är påbyltade kläder såhär... Gamle bettan tuffar på bra i pudersnön... Motorummet fyldes gång på gång med pudersnö. Hade turligt nog ganska mycket K-sprit i tanken så förgasaren frös aldrig!
