Trotts att jag är ute dagligen så tycker jag att det är så mycket olika ljusfenomen.De senaste två dagarna har vi kört nära 50 personer på tretimmarsturer. Idag var vi ute med 50 hundar samtidigt fördelade på fyra spann. Tor-Henrik, Sten, Stina och jag. Alltid roligt att köra tillsammans med andra spann. Gästerna har mestadels varit tyska grupper från lite olika mindre och större researrangörer.
Ljuset har varit mycket speciellt. Allt från klarblå himmel, solbelysta berg, fullmåne och till dagens täta dimma under första turen och det lätta snöfallet under dagens sista tur. Tempen har gått från gårdagens -34C till dagens -10C.
Nu närmar sig klockan 02.00 mitt i natten och det blir en mugg hett te innan sängen kallar. Vi sover kort men desto intensivare kan jag lova! Längtar nu efter en lite lugnare period igen…typ i maj. Vill man se solen såhär års får man bege sig upp på något berg. I fredags körde jag två grupper med 12 personer som körde två och två på slädarna. Fullmåne… Pannlamporna blir överflödiga! Stina kokar kaffe till en av Lördagens 16 personers grupper. Tor-Henrik med sina hundar kommer i dimman. Working Husky Viktor. Sporttape på näsan minskar förfrysningsrisken för oss glasögonbärare. Sista lägerelden för kvällen.
Jokkmokksjulafton.Som barn mins jag jularna som en mysig period med julgran, paket, farmor var tomte och massor av julskinka med mera. När jag sedan blev äldre, typ tonåren blev jularna mer och mer en ledig tid. En tid då jag han utforska skogarna runt min hemby Mörsil. Oftast trampade jag frenetiskt före spannet med skidor, kartan i högsta hugg och bröt nya spår igenom skogarna och över myrarna. Efter turerna kom jag hem till julmaten och allt det trevliga hemma.
Under början av mitt företagande kunde jularna vara en ekonomiskt tung period. Pengarna från förra säsongen var slut och inga gäster hade börjat komma ännu. Jag hade alltid lagt undan lite extra pengar till julmat men det kunde ligga en hög med fakturor som väntade på att bli betalda. En stressfaktor som jag verkligen inte önskar någon.
Idag är julen en tid av otillräcklighet. Vi är överbokade med jobb och kör ofta flera turer per dag. Vi vill hinna svänga förbi alla vi känner och fika. Samtidigt så ska vissa hundar extra tränas inför eventuella tävlingar, sommarens valpar har blivit inkörningsmogna, spårslingorna ska köras upp och massor av annat fix ska göras innan säsongen drar igång på alvar.
Julen är en tid då jag tycker att man bör tänka på andra. Det är de tid på året som flest självmord sker, alla människor har inte råd med julmat eller ens mat, alla föräldrar kan inte ens ge sina barn julklappar då pengar helt enkelt saknas. Detta bara i Sverige. Hur ser det ut i resten av världen? I vår del av världen är det i alla fall en helt galen konsumtionshets.
Gör en god skinkmacka, slå dig ner och njut en stund och fundera lite hur samhället ser ut och vad du tycker är rätt och fel. Gör en summering av dina intryck. Ta med dig detta då du senare gör val i livet. Allt från val om skinkan ska vara ekologisk eller val där du röstar på vilka som skall vara styrande i vårt land.
Kaffepaus under en av våra fikaturer.Här händer det egentligen inget speciellt. Vi är inne i en ganska tung träningsperiod då vi ofta kör 20-40mil/vecka med slädarna. Ibland med intressanta gäster som passagerare, men ofta står vi dock ensamma på slädarna. Dagsljuset lyser med sin frånvaro så det är långa mörka timmar i skogen med våra hundar.
Jag klagar inte men nu längtar jag efter en helt vanlig soffakväll då jag inte somnar innan filmens titel har spelats upp. Lite chips, några pannor te och godis som inte är fruset som isklumpar.
Det kommer lite tester på utrustning här när det lugnar ner sig. Hjärnan jobbar ju med en del medan kroppen kör släde. Man har ju en sån där multi-förmåga att göra flera saker samtidigt. Ser slädarna ut såhär på morgonen vet man att nu blir det ett rejält arbetspass för hundarna. Senaste dagarna har vi fått mycket snö så nu kan vi öppna fler och fler av våra träningsspår. Hundarna blir supertaggade av nya spår. Kanske låter det som om jag klagar. Det gör jag inte. Man kan nog inte ha det bättre egentligen. Att få förmånen att leva med friluftslivet som yrke tillsammans med ett gäng fantastiska slädhundar, två tokiga border collies och en till Lappland importerad skånska är få förunnat!
Vissa år får man tricksa lite mer för att klara sig in till nästa säsong utan att hamna på ekonomiskt minus.Turistbranschen har för de flesta tydliga hög respektive lågsäsonger. Under högsäsongerna kommer det in pengar och under lågsäsongerna gör det inte det. Utgifterna däremot kan tom vara högre under lågsäsong än under högsäsong. Man ska underhålla och investera i sånt som behövs inför den kommande säsongen. Marknadsföringen sköts oftast under lågsäsongen med de kostnader som det innebär.
Efter en högsäsong är man med andra ord kapitalstark och inför en högsäsong kapitalsvag. Här gäller det att hålla igen utgifterna och bygga en buffert så att man slipper gå ner på noll eller i värsta fall minus. Vi har alltid undvikit checkkrediter för att klara oss in i nästa säsong. Att starta en säsong med en skuld innebär i praktiken att förutsättningarna för att klara nästa lågsäsong är mindre goda.
Så här ser vår internetnärvaro ut lite förenklat.Strukturum är Jokkmokks kommuns näringslivskontor. Varje fredag har de sk morgonkaffe och då träffas man och dricker kaffe förstås. Varje fredag har de olika teman och idag var Stina och jag där och berättade om hur vi säljer oss på nätet.
Vi får idag den absolut största delen av våra kunder direkt från vår webbsida där vi säljer hundspannsturer och hyr ut kanoter. Normalt har ett företag en hemsida där man har sina produkter. Nu visade vi hur vi kopplar bloggar, forum, facebook, google, adwords osv till en helhet. Allt superkomprimerat på en kort timme.
Efter föreläsningen har dagen formligen rasat fram. 1,5 ton hundmat levererades, Mattias och Lotta hämtade en av valparna ur Å-kullen. Mitt i allt det snubblade två kennelkonsulenter in oanmälda på gården och inspekterade vår kennel och hundhållning. Hela kenneln var bland de bästa de sett förutom vindstrutarna på de nybyggda hundkojorna som kanske skall vara 15 cm och nu är de bara 9,5 cm. Dessutom slank Sten förbi på kaffe mitt i allt.
Efter detta så blev det ett möte till. Vi är några små privata företag som försöker få en transferlösning att fungera mellan Luleå flygplats och Jokkmokks samhälle. Vi tittade på olika prisnivåer, hur vi skall kunna synka avgångar och fylla avgångarna.