Äntligen så regnar det inte och det känns nästan overkligt att se solen! Höstluften är ett faktum och det blåser lite utifrån sjön. Vi sitter klistrade vid datorerna och i telefonerna. Stina försöker installera ett program i datorn och jag gör allt jag kan för att planera mellandagarna då det ser ut att bli köriga dagar.

Hilda borde föda när som helst. Hon är lugn som en filbunke. Rätt som det är slickar hon sig där bak och vi studsar då upp som tok och ’Oj…nuuuu kommer det!’. Men inte. Om vi har räknat rätt så går hon över tiden från och med idag men spermierna kan ju överleva några dagar inuti henne efter sista parningen också. Instruktionsboken säger att när det gått 3 dagar över tiden bör man uppsöka veterinär.

Vad som tynger oss lite är att se hur mager hon är. Första veckorna efter graviditeten var det ju matvägran. Nu med den nya hundmaten och lite trickande så äter hon bra och har blivit något mindre mager. Vi gör allt vi kan för att hjälpa henne just nu. Någon av oss är hemma i princip hela tiden. Jag ser verkligen fram emot att få några junior Hildor som kan följa på våra färder i skog och mark.

Hur som helst så njuter Hilda av livet på torpet. Korta små promenader på tomten med stormagen. Dricka lite vatten i sjön, kolla till huskisarna i hundgården och följa med på expedition postlådan som är hela 50 meter från huset.