Kanadensare och stilla vatten.Som morbror har man ett ansvar för att vidareförmedla familjetraditioner och samhällskunskap. Nu stod det tjuvfiske på schemat. Det är viktigt att man redan i tidig ålder lär sig att ifrågasätta samhället och vad passar då inte bättre än att tjuvfiska på bolagsmark! Man skall respektera små fiskeklubbar, små privata markägare men de stora bolagen kan man gott och väl ifrågasätta. Just tjuvfiske på bolagsmark kombinerar just familjetraditioner med friluftsliv och samhällskritiskt förhållningssätt.
På vägen ut med kanoterna började plötsligt håret på ett av barnen att stå rakt upp mot skyn. Sedan kom det häftiga regnet och strax därpå blixten och knallen direkt på. En sak kan jag lova. Sitter man i en kanot och man har åskan rakt över sig så är man inte kaxig. Vi paddlade grymt snabbt in mot land.
Att få förmånen att få vara ute med systerbarnen och campa är verkligen härligt! Någonting som jag gärna skulle göra oftare. De hittar på bus och visst blir man trött av att försöka hänga med i allt de gör men kul är det.
Om barnen förstod budskapet med tjuvfisket vet jag inte. Ja faktiskt vet jag inte ens om de förstod att de tjuvfiskade. Ja, skall sanningen fram så blev det faktiskt inte mycket fiske alls. Vi hade fullt upp med matlagning, elda, slå upp tält och massa annat så kanske får vi göra om denna lektion när de blivit lite äldre. Tuva fixade carbonarasåsen medan Alvar stekte fläsket. Jenny och jag drack nog kaffe medan vi väntade på middagen. Rangifer Tarandus. Barn och älvfiske = flytväst. Jo, det regnade en del. Kanadensarepaddling och barn är verkligen ett vinnande koncept! Tältliv och sagostund.
Öppen kanadensare är nog min favorit sommartid. Under somrarna genomför vi ett antal dagsturer och halvdagsturer i Jokkmokk. Det var egentligen detta som var grunden för Jokkmokkguiderna. Korta kanotturer och vandringar. Alla vill inte uppleva veckolånga expeditioner i väglöst land. För de flesta är en kanottur med ett kaffekok helt tillräckligt.
Huskywalk är en av de turer som vi arrangerar. På svenska är det egentligen en hundpromenad med kaffekokning. Man får träffa våra hundar, vi berättar om hur vi tränar, fodrar och lever med dem. Givetvis blir det eld med kaffe och bullar i skogen.
Just idag har vi haft en grupp med trevliga Jokkmokksungdomar på en kortare kanottur. Vi passade även på att besöka vår hundgård en sväng. Jokkmokks kommun har en ungdomsgård öppen under sommaren och de arrangerar en del aktiviteter som detta. Man kan tycka mycket om politiken både nationellt och lokalt men det görs också en hel del bra saker. Antagligen (jag har lite dålig koll på just detta) så finns det även en del människor bakom en sådan satsning som antagligen gör ett riktigt bra arbete. Hur som helst så känns det helt rätt att det satsas på ungdomarna! Skabramsjön i utkanten av Jokkmokks samhälle. Varma smörgåsar över öppen eld. Att hitta en blåsig och kall udde ger en myggfri upplevelse… Social eller bulloman? Skvattramen blommar just nu.
För varje paddeltag driver vi kanoterna allt längre bort från vardagen.Under den senaste veckan har jag hållit min paddel blöt. Med kanadensare har jag haft förmånen att få färdats i området kring Pärlälvens källsjöar. Med mig har jag haft en liten grupp som har fått uppleva Lappland då det kanske är som bäst. Vi hamnade mitt i islossningen och har fått leva med naturen istället för att fullfölja den exakta planen. Vi har burit kanoterna kortare passager där isen legat för tjock. Midnattssolen gör att man får noll koll på tiden och dygnsrytmen blir ett minne blott. Myggen har inte vaknat så tillvaron har varit riktigt angenäm.
För mig är det själva livet ’där ute’ som är det bästa. Livet i naturen med kanoten, tältet och enkelheten. Den avskalade verkligheten där endast det livsnödvändigaste är viktigt. Det är verkligen lugn och harmoni vilket man ofta ser även på gästerna. Folk somnar vid lunchelden. Alltså helt upp och ned på marken med huvudet mot en tallrot.
Vi har fiskat för att dryga ut maten men även för att det är roligt. Allt förutom gäddorna var tämligen dåligt på hugget. Inte ens en liten abborre lyckades vi lura. Hur som helst så är gäddfileer ganska gott om man grillar dem i folie med lök, salt, svartpeppar och en hel del chilli!
Kanadensare är ett sätt att färdas som ligger så rätt för mig som värdesätter tiden där ute. Det är ingen mening att stressa för kanadensaren går inte snabbt framåt. Man sitter skönt, kan ändra position, dricka kaffe, lasta god mat och mycket utrustning, ta med hunden, fiska, kolla på fåglar och fotografera. Man slipper ryggsäcken som tynger och skaver. Dessutom är det lätt med i och urstigning vid steniga stränder eller vid branta strandbrinkar. Att kanadensarna sedan andas vildmarksfärd gör inte saken sämre.
Jag har sagt det förr och säger det igen. Nordlandet skall upplevas från kanot sommartid. Bara i Jokkmokksområdet har vi miltals med färdvägar där man kan paddla, fiska och leva vildmarksliv. Områden som är olika mycket vildmark, olika långt från civilisationen och för olika längd på turerna. Från kust till fjäll helt enkelt. Midnattssol och sen middag vid lägerelden. Under början av turen var isen ett problem och vi fick bära förbi några kortare passager. Är man tidig på säsongen så slipper man mygg men riskerar att få is. Med en stor portion självironi och solglasögona på så togs det några klassiska ’titta vilken fisk jag fångat’. Gäddfile, rapsolja eller smör, hackad lök, salt, svartpeppar och en del chili och sedan på elden. Riktigt spicy och gott!
Stillheten, ensamheten och att bara vara.Våren är en frustrationens tid. Först, medan snön finns kvar, så vill man inte släppa vintern. Kanske kan man köra hundspann någonstans. Sedan när snön är borta då vill man börja med kanot och annat kul. Gården är dessutom full med diverse städprojekt, reparationsprojekt och andra typer av projekt.
Som företagare har man dessutom administrativt arbete som måste utföras. Produkter skall säljas, internetnärvaron måste man aktivt arbeta med, skattemyndigheten har önskemål om att allt som har med ekonomi skall redovisas på ett enligt dem lämpligt sätt och listan kan göras mycket lång på allt man vill, bör, skall och måste göra. Vi har just släppt datumen för vinterns längre hundspannsturer och en del bokningar börjar falla på plats inför vintern.
Skogen kallar och drar. Vi försöker att ta oss ut på kortare vandringar och jag har till och med haft kanoten sjösatt. Fördelen med att bo här i glesbygden norr om Polcirkeln är att man drar bara på sig kängorna så står man i skogen. Vi behöver inte ens lämna tomten innan vi sitter i en kanot.
Våren är en fantastisk tid men den är gode hektisk. Mindre än en vecka efter att sista skoter passerade ute på sjön så sitter man i kanoten bland diverse sjöfåglar och isflak. Snart är sommaren passerad och åter skall vi ut på de tunna höstisarna och markera lederna inför vintersäsongen. Man kan tillbringa en kväll på många olika sätt. Storlom. Sångsvan.
Nattläger inte allt för långt från Bastavagge.Under den gångna veckan har jag tillsammans med fyra gäster försökt genomföra årets Sarektur med hundspann. Väderprognosen lovade upp emot 50-60cm snö och hyffsad vind på över 20m/s i väster. Det är ingen bra kombination om man vill färdas igenom en av Europas mest unika nationalparker. Vi kom helt enkelt att få välja mellan att köra in i Sarek och bli väderfast i tälten någon stans eller välja att hålla oss undan de värsta vädret och istället slippa ofrivilliga vilodagar. Det senae alternativet gjorde då att vår planerade rutt igenom Sarek inte kunde genomföras.
I efterhand kan vi se på nyheterna att vädret varit helt klart lite tufft. Mellan Narvik och Kiruna står tåg bomfast i snön. Det snackas om 130cm nysnö, vindar och laviner. Själv så har vi kunnat köra släde varje dag om även emellanåt med dålig sikt. Så pass dålig sikt att jag både kört ner mitt spann igenom isen i en grund vak och vid ett annat tillfälle inte vetat exakt vart vi varit innan vi tvingades att vända.
Vindarna har inte varit speciellt hårda utan max 15m/s dagtid och kanske 20m/s nattetid. Snöförhållandena däremot har gett dålig sikt så vi periodvis knappt sett varandra. Hundarna har skött sig bra, utrustningen har funkat och turen blev ändå trevlig.
En fråga jag ofta får är om hur det fungerar med att ta med hund in i nationalperkerna. 1 januari-30 april är det tillåtet att ta med hund. Hundspann räknas tydligen om man har fyra hundar eller fler. Då krävs det ett tillstånd från Norrbottens länsstyrelse. Detta pga oseriösa hundspannsföretag som kört i området och instruerat sina gäster att de skall säga att man är ett kompisgäng. Anledningen är nämligen att man som organisatör av turer i nationalparkerna behöver ansöka om ett tillstånd för sin verksamhet.
Nationalparkerna är avsatta för att skydda unik natur. De är inte avsatta för att vara någon arena för diverse turistföretagare därför tycker jag att det minsta man kan kräva av oss som är yrkesverksamma inom detta att vi tar reda på de regler som finns och följer dessa. Annars kommer allemansrätten på sikt att vara hotad och det skulle vara förödande för friluftslivet! Sitojaure. Ett belag slits loss i den tilltagande vinden. Antingen lagar man snabbt eller så slår man läger. Utrymme för att sega finns inte. Belagsbytet gjordes utan tjorv på otroliga fem minuter. Tre hundspann i den allt sämre sikten. Slädar stängs och tälten ankras inför nattens förutspådda kraftigare vindar. Tälten rivs och vi styr hundspannen österut mot Sitojaurestugan.
