Öppen kanadensare är nog min favorit sommartid. Under somrarna genomför vi ett antal dagsturer och halvdagsturer i Jokkmokk. Det var egentligen detta som var grunden för Jokkmokkguiderna. Korta kanotturer och vandringar. Alla vill inte uppleva veckolånga expeditioner i väglöst land. För de flesta är en kanottur med ett kaffekok helt tillräckligt.
Huskywalk är en av de turer som vi arrangerar. På svenska är det egentligen en hundpromenad med kaffekokning. Man får träffa våra hundar, vi berättar om hur vi tränar, fodrar och lever med dem. Givetvis blir det eld med kaffe och bullar i skogen.
Just idag har vi haft en grupp med trevliga Jokkmokksungdomar på en kortare kanottur. Vi passade även på att besöka vår hundgård en sväng. Jokkmokks kommun har en ungdomsgård öppen under sommaren och de arrangerar en del aktiviteter som detta. Man kan tycka mycket om politiken både nationellt och lokalt men det görs också en hel del bra saker. Antagligen (jag har lite dålig koll på just detta) så finns det även en del människor bakom en sådan satsning som antagligen gör ett riktigt bra arbete. Hur som helst så känns det helt rätt att det satsas på ungdomarna! Skabramsjön i utkanten av Jokkmokks samhälle. Varma smörgåsar över öppen eld. Att hitta en blåsig och kall udde ger en myggfri upplevelse… Social eller bulloman? Skvattramen blommar just nu.
Lastade och färdig för avfärd hemåt mot torpet.Nu under sommaren hyr vi som bekant ut en del kanoter. Faktiskt mestadels öppna kanadensare av bra modell. Vi har även ett gäng kajaker men jag tycker att de mestadels ligger på land här hemma. Kanadensarna är nog det som passar vildmarksturerna bäst här uppe.
Nu under senaste veckan har vi haft en dansk skolklass ute. 29 personer som paddlat längs lilla Luleälven västerut mot Kvikkjokk. För att rodda i för oss så pass stora grupper krävs det att vi får uppbackning av transportfirmor som Larssons Buss, restauranger i Jokkmokk, affärerna där de handlar, kollegan Outdoor Lapland mfl. Jokkmokk har ett otroligt trevligt samarbetsklimat mellan oss småföretag. Jag vet att jag påpekat det förr men för oss är det otroligt värdefullt så jag nämner det gärna om och om igen!
Nu ligger det iallafall en hel flotta av kanoter hemma på gården igen. Kanoter som skall ut på nya turer med andra gäster under de kommande veckorna. Nu skall de tvättas, utrustning skall kontrolleras och fixas.
Inför denna tur köpte vi in ett större gäng små kanotvagnar från Yak-Yak. Alla gick sönder. Hjulen pajade helt enkelt redan under gruppens första landtransport. Att dessa vagnarna skall reklameras är ett som är säkert. Utförligare test av olika kanotvagnar tycks vara nödvändigt och det kommer. Fram tills dess så köp ingen Yak-Yak! Flottan på land betyder dåligt med intäkter i firman. Helt nya kanotvagnar. Här är Yak-Yak vagnarna som havererade. Alla gamla vagnar av andra märken har alltid och håller ännu. Två glada brudar i vårt senaste tillskott. En Toyota Hi-Ace från 1988. Närmare presentation av vår miljövänliga veteranbil kommer senare här på bloggen.
Ett barns skatt…
Tankarna går till Dunderklumpen och vad som egentligen är viktigt. ’Frihetens luft som blåser sakta, sakta…’ Har du sett Dunderklumpen vet du exakt vad jag pratar om!I kväll tog Nicolas och jag kajakerna och drog ut på Purkijaure. Syrran med familj är nämligen där på en kanottur över natten. +25C när vi sjösatte kajakerna runt klockan 18. Solen stod högt på himlen ända fram emot 22 då vi gled hemåt. Nu är det definitivt sommar på riktigt i Lappland!
På en ö hittade vi en förnöjd, pannkaksstekande familj som slagit upp tält, badat, letat skatter, eldat och en massa mer. Det blev en snabbvisit med kaffe innan vi paddlade hemåt. Lite friluftsliv i vardagen som är så enkelt när man lever i glesbygden. Klockan 22.00 ovanför Polcirkeln… Solen vill liksom aldrig gå ner! Nicolas som är vår Workaway har bara en vecka kvar här uppe. Sen måste Stina och jag göra allt jobb själva igen. Kaffe… Själens gaspedal!
En förväntansfull grupp belgiska kanotister som skall ut på ett äventyr. Givetvis passade jag på att tacka dem för det belgiska självmålet under fotbolls EM som de gjorde under matchen mot Sverige.Under sommaren pysslar vi en del med kanotuthyrning. Detta är någonting vi gärna utvecklar mer och som vi lägger en hel del tid på redan idag. Vi håller på att försöka få till en speciell webbsida för detta, Lapland Canoe Central men samma information ligger även på vår ordinarie webbsida för Jokkmokkguiderna. Än har vi långt kvar tills vi nått våra mål och det känns roligt.
Hur bedriver man då en vettig kanotuthyrning och släpper folk på turer utan guide? Vad gör de egentligen där ute? Skräpar de ner? Stör de lokalbefolkningen igenom att tälta runt deras hus och stugor? Fiskar de mer än de äter eller har de förstånd att bara ta upp det de äter på plats? Hur många kanotister per dag, per vecka eller per säsong tål en sträcka eller ett område? Vad är det vi bör tänka på? Vilket ansvar har vi som uthyrare?
Dessa frågor handlar om hållbarhet. Vi kan inte ta oss rätten att slita på områdena hur som helst. Tar vi hit människor och tjänar pengar på dem så anser vi att vi även har ett ansvar. Vi gör så gott vi kan med att informera och skickamed utrustning i form av toalettspade så de kan gräva ner sin skit och papper, sopsäckar osv. Vi uppmanar folk att de gärna får komma hem med skräp som de har samlat där ute. Vi försöker att informera om allemansrätten som består av skyldigheter och ansvar. Vi tror tack och lov även att de flesta av våra gäster sköter detta riktigt snyggt!
Under de senaste dagarna har vi kört ut och hämtat folk både lite här och där. Kanotuthyrningen snurrar på stadigt och växer sakta år efter år. Igår när vi körde ut folk hängde regnmolnen tunga över markerna här i norr. Under kvällen när vi åt middag öppnade sig skyn, regnet toköste ner och vinden tilltog. Oftast känner jag att jag gärna skulle vara där ute i ett tält istället för här hemma och sköta firman. Just igår var en sådan dag då det fanns en enorm njutning i att komma hem och slå igång datorn och smutta på en het mugg te medan regnet smattrade mot köksfönstret. Nytvättade kanoter hemma på torpet.60 km norrländsk grusväg utan att möta en enda bil imponerar helt klart på våra gäster. Grusväg i kombination med regn och den tidigare avsponingen av kanoterna känns tämligen meningslös. Kanoter och kajaker packas. Drömmarna om vildmarksäventyret skall förverkligas.Stina, helt klart nöjd med att sitta inne i kökssoffan med Johnny medan regnet slår mot fönstret.
Kanadensarpaddling är någonting som under de senaste årens kajakvåg har blivit lite bortglömt. Kanadensaren är nämligen ett fantastiskt sätt att färdas i inlandsmiljö. Sjöar, älvar, åar, forsar och även över torra land. Open Canoe som det heter i engelskan.
Bill Mason är en av legenderna inom just kanadensarpaddling. Han har gjort flera filmer och skrivit böcker. Han brinner för miljön och naturen men även för friluftsteknik så som att färdas med öppen kanadensare i den vildmark som finns kvar. Här är en av hans filmer som informativt behandlar solopaddling efter älv. Tänk på att detta är filmat före det att de små vattentäta actionkamerorna kom. Kanoterna är av trä och tältet av bomull. Låt dig inspireras till att pröva en kanadensare i sommar. Låt dig inspireras att göra en färd igenom något obanat naturområde. Håll paddeln blöt gott folk!
