Browsed by
Etikett: Hundar

Hundträningen i full gång

Hundträningen i full gång

Hundträningen_slädhundar_höst_4
Mitt spann parkerat för kylning i en bäck.

Träningen av våra slädhundar är i full gång sedan några veckor tillbaks. Temperaturen skall droppa ner under +14C för att vi skall börja träna dem. Innan dess är risken för överhettning allt för stor. Våra Siberian Huskies har ju dessutom päls för att leva ute vintertid så det är bara att vara lite försiktig.

Första fasen av vår träning är mestadels rutiner och disciplin. Då våra hundar måste fungera som arbetshundar är lugna starter och körbara spann någonting vi lägger extra mycket fokus på. Gör vi detta arbetet noga under början av träningen så kommer resten av vintern att gå mycket lättare. Här vill jag inte påstå att allt går exakt som vi vill. Det krävs mycket arbete och tålamod. Det krävs tid och att man uteslutande arbetar konsekvent. Hundar förstår inte om man börjar ändra reglerna utifrån det egna humöret eller diverse nycker.

Hundarna är iallafall glada och fulla av iver. De jobbar bra och är riktigt på G. Själv så grubblar jag på hur tiden innan snön kommer skall räcka till. Tiden med hundarna ökar nu konstant för varje vecka som går allt eftersom distanserna på turerna utökas. Vi kör iallafall järnet och njuter av vår tillvaro. Att ha mycket att göra är ingen jättefarlig stress. Man får helt enkelt bara acceptera att man kanske inte hinner allt man skulle kunna gjort. Det är faktiskt riktigt skönt att vi inte har pressen att vi skall tävla. Skall man ut på tävling måste man lägga upp träningen mer optimerat för just de löp man skall köra. Nu kör vi för att få bra arbetshundar och då är lugnet en viktig faktor.

Hundträningen_slädhundar_höst_1
Fugitive’s Sharp, en dotter till den legendariske Finnemarkas Guy. Sharp har bott tillfälligt hos oss och kommer nu att flytta till Camilla Buvall där hon skall användas för avel.
Hundträningen_slädhundar_höst_2
Hundar som skakar på sig ser verkligen inte kloka ut…
Här ser vi Working Husky Unna.

Hundträningen_slädhundar_höst_5
Detta låg på en bro vi kör över. gjord av en rot eller tunn gren. En fin häst eller hund. Undra varför den låg där så symboliskt? Man blir ju lite nyfiken.

Hundträningen_slädhundar_höst_6
Stina förbereder ett spann för en tur.

Hundträningen_slädhundar_höst_3
Jag ska försöka komma ihåg att puta med munnen på nästa selfi…glömde det denna gång!

Valpar tränas och fostras

Valpar tränas och fostras

Valpar_tränas_och_fostras_5
Full av rackartyg!
Hemma på kenneln fortsätter våra valpar att växa. De är nu riktigt livliga och man kan se på tikarna att de är måttligt intresserade av att vara mammor just nu. När vi skall in och mata dem, leka med dem eller mocka så hänger det klasar med valpar i byxbenen, skosnörena och de är överallt.

Träningen för att göra dessa små krabater till funktionella arbetshundar har börjat. I princip så är de dagligen ute ett längre pass i rasthagen där de rumlar omkring. Här lär de sig att umgås med andra hundar. Dels våra Border Collies men även med varandra och några av de andra vuxna slädhundarna som vi har. Hundar som växer upp med mycket hundar runt omkring sig blir ganska ointresserade av andra hundar oavsett deras storlek. Detta gör att spannet i körsituationer i princip aldrig bryr sig i andra hundar, oavsett om de väger 50kg eller 2kg, som finns där vi arbetar.

Hundar som lever aktivt som valpar bildar större fysisk kapacitet. Man skall kanske inte regelrätt fysträna dem men däremot så kan de gärna springa och leka med varandra. Det bygger deras koordination, muskelmassa och syreupptagningsförmåga. Alltså skall träningen ske utan press men gärna lustbetonad och det viktigaste är att de skall kunna lägga sig och vila då de blir trötta.

Inkallning lär vi valparna då vi matar dem. Jag ger alltid samma signal då jag sätter ner matskålen som jag ger dem då jag vill att de skall komma till mig. Signalen förknippas med någonting positivt och inkallningen börjar att sätta sig sakta men säkert.

Många av dagens hunddressörer menar att man alltid skall vara positiv mot hundarna. Det är någonting som jag inte riktigt får ihop i alla lägen. Därför lär jag dem vad ordet ’nej’ betyder. Det sägs jag då jag öppnar hundgårdsdörren och de inte får komma ut. ’Nej’ i kombination med att de bestämt knuffas bort från grinden. Samma ’nej’ som jag sedan använder om de tuggar på en sele, prövar att stjäla mat osv. På samma sätt markerar ofta valparnas mamma vad som är nog, med en bestämd signal och en efterföljande markering ifall de inte lyssnar. Jag tycker att detta fungerar bra att försöka göra som hundarna gör sinsemellan.

Nu närmar sig valparna åtta veckors ålder och ännu har vi egentligen inga valpar bokade. Normalt brukar vi ha en lista på folk som vi inte kan sälja valpar till då vi behöver alla själv. Så vet du någon som söker en arbetande Siberian Husky så be dem kontakta oss.

Valpar_tränas_och_fostras_3
Working Husky Ebba. Lätt att känna igen med sina fläckar.

Valpar_tränas_och_fostras_1
Working Husky Fenja. Mörkt viltfärgad så som många hundar på faderns sida.

Valpar_tränas_och_fostras_2
Valparna får vara ute i rasthagen såpass länge att de lär sig koppla av. Detta ger en typ av lugn åt hundarna. De lär sig att koppla av trots möjlighet till aktivitet.

Valpar_tränas_och_fostras_4
Susietievan Arial. Det tar helt klart på energin att föda och fostra en kull valpar.

Valparna växer och frodas

Valparna växer och frodas

Siberian_husky_valpar_2
Frågan är nu vilka skall vi behålla…
På vår kennel här hemma råder kaos. För tillfället har vi nog 12 löptikar och ett gäng blindgalna hanhundar. Det innebär att flera gånger per natt måste jag ut i hundgården och visa mig. Oftast är det inga problem men ibland får jag säga åt tikarna att de inte skall jucka på varandra eller be någon av hanhundarna att gå och lägga sig i kojan istället för att flåsandes stå vid nätet.

Valparna i de två kullarna som vi har växer och frodas. Åttan bor ute med sina sju småttingar. Hennes kull är vår E-kull. Arial bor ännu inne med sina fyra välgödda valpar. Hon får bo inne ett tag till främst pga platsbristen som löpperioden ställt till med. Det gör att golvet skuras säkert tio gånger per dag.

Inne har vi ju även våra tre border collies. Flippa är van valpar och hon är van att gå in som extramamma. Vad som däremot imponerar är att både Annie och Johnny är jättefina med valparna. De är ju själv bara dryga 4-5 månader och leker tokbrutalt med varandra. Med småvalparna i båda kullarna är de helt annorlunda. De är mjuka och lyhörda.

Hundlivet är så vardagligtligt för mig att jag ofta glömmer att skriva om detta i bloggen. Det är ingen märklighet att de skall avmaskas, att de börjar äta riktig mat, att de öppnar ögonen, att de börjar gå och så vidare. Det är en del av det naturliga. Ändå är det alltid väldigt kul o se hur de för första gången slickar på lite hundmat och hur de liksom tänder till och börjar försöka att dia i sig en uppblött torrkula. När de plötsligt upptäcker att det finns en värld utanför mammans mjölkbar och vingligt ger sig ut på upptäcktsfärder i sin närmiljö. Fast bäst är ändå när de är rutinerade slädhundar som jag kan lita på i vått och torrt. När vi gjort några säsonger ihop och vi börjar det riktiga teamworket. Då njuter jag som mest av att vara uppfödare, hundägare och hundspannsförare.

Siberian_husky_valpar_1
Siberian Husky är en social hundras som inte skall slåss och bråka. Äter de ihop utan att tjafsa så är det bra träning i att maten vaktar man inte, den äter man fort!

Siberian_husky_valpar_4
Johnny in action med valparna. Han biter så mjukt och försiktigt i dem.

Siberian_husky_valpar_3
Ännu en av E-valparna.

Siberian_husky_valpar_5
Attityd och energi är viktigt på arbetande Siberian Huskies.

Singel i salto 2016

Singel i salto 2016

Singel_i_salto_2016_5
Kollegan Janne stegar ner mot skogsgränsen.
Singel i Salto 2016 blev åter en trevlig arbetsvecka för mig. Det är inte första året jag bor på Saltoluokta fjällstation, gör trevliga dagsturer, äter gott och jobbar med roliga kollegor. Det är inte heller någon nyhet att gästerna är roliga och trevliga. Kokkaffet på fjället, myggen, solnedgångarna och allt annat.

Vad som slår mig ofta är att det finns en enorm samlad kunskap och livserfarenhet om allt möjligt i en grupp som denna. Fjällväxter, medicin, politik, vård, ekonomi, båtmotorer, musik och ja till och med grisuppfödning! Massor av livserfarenhet. Så är det egentligen med alla grupperingar av människor. Lyssnar man så ser man att gruppen består av en massa intressanta människor.

För övrigt så är livet i fjällen mitt hem. Jag känner mig minst lika hemma vid en kaffeeld ovan trädgränsen som hemma på torpet i Jokkmokk. Vidderna och de stora sköna områdena som vi har här i Jokkmokksområdet ger mig så mycket livskvalité. Att få berätta om livet här i norr, naturen, människorna är verkligen en givande tillvaro som jag dessutom har förmånen att ha som försörjning.

Denna vecka var nytillskottet Annie med mig och Flippa. Hon sköter sig allt bättre och kommer säkrare påp inkallning. Med tanke på att detta var hennes första lägre tur med en stor grupp så måste hon få godkänt. Hon stal inte ens en macka från någon av gruppdeltagarna. Självklart så var Flippa med och visade hur saker skall gå till.

Singel_i_salto_2016_2
Lemmelkaffe som kokas… Vad annars?

Singel_i_salto_2016_1
Hönsbär.

Singel_i_salto_2016_3
Midnattssol, ljusa nätter och fantastiska ljusspel över fjälldalarna och sjöarna här i norr.

Singel_i_salto_2016_4
Annie lär sig att koppla av.

Torparliv i solsken

Torparliv i solsken

Torparliv_2
Stina in action med våra blommor.
Väderprognoserna pekar alla mot att det skall komma en del regn under de kommande dagarna. Vi har därför kört hårt ute på gården med alla de möjliga göromål som underlättas av bra väder. Inatt skall regnet komma och det får det gärna göra för nu sitter vi inne, färdig för stunden och snuttar på en whisky.

Våra små border collievalpar har nu blivit drygt fyra månader. De är fulla av energi och hittar på både det ena och det andra. Vissa beteenden är inte önskvärda. Johnny började göra utfall mot gräsklipparen. Ett beteende som bara måste få ett slut. Nästa gång står vi med en motorsåg eller röjsåg och då måste vi lita på hundarna. De är med över allt och skall kunna vara med över allt. Nu hade vi turen att jag lyckade smyga upp på honom bakifrån och skrämde stackars Johnny ganska rejält. Från början vart han ganska förskräckt men snart fattade han att gräsklipparen inte är farlig men det inget man skall attackera.

För övrigt har Nicolas målat slädar och hunnit med en egen kajaktur. Stina har klippt gräs, rensat tallbarr från rännorna på taket och fixat lite med blommor osv. Jag har byggt en transportställning för kanoterna som skall vara på släpvagnen. Nu kan som sagt regnet få komma så vi får en lugn dag imorgon. Då hinner vi kanske ikapp med e-mail och kontorsjobb.

Torparliv_3
Allt som blommar är inte hjortron…

Torparliv_1
Johnny direkt efter vårt samtal om attackerandet av gräsklipparen.

Torparliv_4
Bygget av en kanotställning.