Friluftsliv-arkiv - Sida 3 av 70

Våren kom och dagarna går

27 maj, 2017 Matti Kommentarer 0 kommentarer

Vår_skabramsjön_4 — Stillheten, ensamheten och att bara vara.

Våren är en frustrationens tid. Först, medan snön finns kvar, så vill man inte släppa vintern. Kanske kan man köra hundspann någonstans. Sedan när snön är borta då vill man börja med kanot och annat kul. Gården är dessutom full med diverse städprojekt, reparationsprojekt och andra typer av projekt.

Som företagare har man dessutom administrativt arbete som måste utföras. Produkter skall säljas, internetnärvaron måste man aktivt arbeta med, skattemyndigheten har önskemål om att allt som har med ekonomi skall redovisas på ett enligt dem lämpligt sätt och listan kan göras mycket lång på allt man vill, bör, skall och måste göra. Vi har just släppt datumen för vinterns längre hundspannsturer och en del bokningar börjar falla på plats inför vintern.

Skogen kallar och drar. Vi försöker att ta oss ut på kortare vandringar och jag har till och med haft kanoten sjösatt. Fördelen med att bo här i glesbygden norr om Polcirkeln är att man drar bara på sig kängorna så står man i skogen. Vi behöver inte ens lämna tomten innan vi sitter i en kanot.

Våren är en fantastisk tid men den är gode hektisk. Mindre än en vecka efter att sista skoter passerade ute på sjön så sitter man i kanoten bland diverse sjöfåglar och isflak. Snart är sommaren passerad och åter skall vi ut på de tunna höstisarna och markera lederna inför vintersäsongen.

Vår_skabramsjön_3 — Man kan tillbringa en kväll på många olika sätt.

Filmtips: Path of the paddle av Bill Mason

17 maj, 2017 Matti Kommentarer 0 kommentarer

Våren är här och snön smälter synbart för var dag. Nu är det en tidsfråga innan småbäckarna och älvarna börjar bli paddelbara. Vi kör nu ännu ett filmtips som ett inspirationsslag för kanadensarpaddlingen i sommar.

Path of the paddle är en av flera filmer som Bill Mason har gjort. Jag har i tidigare blogginlägg tipsat om hans filmer. De erbjuder dels tänkvärdheter i form av känsla för naturen och miljön. Dessutom så är de fyllda av kunskap om friluftsteknik och paddelteknik. Flera av filmerna ligger tillgängliga på nätet och jag kan verkligen rekommendera dessa. Låt er även imponeras av att de är gjorda innan drönarnas och de vattentäta actionkamerornas tidevarv. Här snackar vi om pionjärer inom äkta äventyrsfilmning!

Bill Mason har även gjort andra filmer som jag tidigare har tipsat om:
Path of the paddle: Solo Whitewater
Paddle to the sea
Rise and Fall of the Great Lakes

Filmtips: Lars Monsen på NRK

14 maj, 2017 Matti Kommentarer 0 kommentarer

Monsen-monsen-mattis-nrk-2 — Monsen, Monsen och Mattis.

Nu under mellansäsongen är det skönt att sjunka ned i soffan och kolla på någon film eller så ibland. Allt som handlar om hundspann, kanotåaddling och vildmarksliv slukas snabbt. Allt var kanske lite överdrivet för det finns bottennapp så som Bear Grylls som får irritationen att nå nya nivåer.

Lars Monsen är den norska vildmarkingen som gjort sig ett namn på TV. Flera av hans TV serier är riktigt bra så som då han korsade Kanada, på tur med Monsen, Nordkallotten 365. NRK’s senaste program med Monsen heter Monsen, Monsen och Mattis. Mattis i detta fallet är ju då inte jag.

Här bjuds det på inspirerande inslag från fisketurer, vildmarksliv och paddling. Denna serie är helt klart sevärd även om klippningen börjar bli lite tråkigt amerikansk. Jämför man Monsens första program så stod han då öga mot öga med björn utan att prata om faran. Numera överdrives och upprepas små motgång emellanåt på ett amerikaniserat sätt. Här föredrar jag de tidigare sättet att klippa dessa TV-serier.

Logga nu in datorn, koka en stor panna kaffe, slå upp en god whisky och låt dig inspireras till sommarens äventyr. Se dock till att det inte bara stannar vid drömmar utan packa sedan ryggan och bege dig ut!

Hundspann på snö med sommarkänslor

12 maj, 2017 Matti Kommentarer 0 kommentarer

Majhundspannskörning_jokkmokk_1 — Myrarna är relativt torra och hårda i år så körningen går bra.

I natt har vi varit på kanske säsongens sista övernattningstur med hundspannen. Någon gång måste man ju ändå ge upp eller? Hur som helst så kör vi än så länge och det riktiga superförhållanden. Nattkylan gör att snön håller ihop och det har ännu inte blivit riktigt blött i markerna.

När man färdas så här års är det nästan med sommarkänslor. Det doftar barmark, fåglarna sjunger, det är sommarmoln på himmelen och egentligen är det bara myggsurret som inte är där. När man skall fika eller övernatta drar man bara upp spannet på en barfläck och ankrar. Hundarna njuter av att rulla sig i riset och snart sover de avslappnat eller tuggar på kvistar och ris.

Förutom att köra hund arbetar vi febrilt med att få struktur på nästa vintersäsong. Produkter skall prissättas och marknadsföras, webblösningar skall fixas, gamla kunder och de som har preliminärbokat turer skall få plats på långturerna de önskar innan vi går ut med alla platser öppet. Dessutom skall någon kanot köpas in och någon säljas. Några av våra siberian huskytikar är parade och dessa skall ultraljudas så att vi ser hur många valpar vi kan förväntas att få. Nästan allt är roligt men dygnet har allt för få timmar. Just därför är det så skönt att sela ut ett spann, packa ner yxan och kaffepannan. Kanske till och med sovsäcken och bara få vara där ute och färdas.

Majhundspannskörning_jokkmokk_3 — Kallsnö är inte fel!

Majhundspannskörning_jokkmokk_7 — Is, snö och myrmark i full fart.

Majhundspannskörning_jokkmokk_4 — Johnny håller alltid troget reda på vart Stina är.

Majhundspannskörning_jokkmokk_2 — Denna bäck brukar normalt flöda så att man inte kommer fram. I år har det hunnit rinna undan eftersom och vi kör obehindrat längs kanten.

Majhundspannskörning_jokkmokk_5 — Nattläger.

Majhundspannskörning_jokkmokk_6 — Nu har man chansen att träna hundarna på att gå blött. Detta har man nytta av nästa vinter så bäckar och älvar kanske måste korsas. Våren är en perfekt tid för miljö och kommandoträning.

Hundspann hem till Jokkmokk

2 maj, 2017 Matti Kommentarer 0 kommentarer

Hundspann_mot_jokkmokk_3 — Med fjällen i ryggen styr vi hundspannen österut mot Jokkmokk.

Tillsammans med säsongens sista grupp lämnade vi Saltoluokta fjällstation med siktet inställt mot Jokkmokk. Information som jag fått från byarna och lederna längs vår färdväg var mycket lovande och förhållandena hela vägen ner till Jokkmokk blev riktigt bra.

Sångsvanarna har anlänt ut till alla platser där det finns öppet vatten. Där ligger de och inväntar att häckningsplatserna skall tina fram. På ett ställe har även en lite större brunbjörn klivit över spåret. Känslan av att vi färdas i vildmark är definitivt där.

Under denna tur färdas vi igenom tre samebyars område och ännu fler betesgrupper. Detta kräver att vi har en bra kommunikation med berörda parter så att vi kan undvika och/eller minimera störningen inom vissa kärnområden. Vi ser renar i större och mindre skockar nästan dagligen. Vi har trevliga möten med renskötare och närvaron av en levande samisk kultur berikar verkligen upplevelsen. Jag skall skriva mer vid ett senare tillfälle om hur vi arbetar mer exakt inom renskötselområden.

Veckans grupp bestod av tre trevliga svenskar. De flesta veckorna under en säsong pratar jag engelska och ibland någon typ av försök till tyska. Att få en vecka med svenska som språk blir lite som semester för en hjärna som inte direkt är språkbegåvad.

Hundarna hittade i princip själva vägen hem de 230km från Saltoluokta utan speciellt många kommandon. På nått sätt tror jag att de mycket väl vet om att detta var säsongens sista tur och att torpet i Jokkmokk var målet. Väl hemma goade de snabbt ner sig i hundkojorna och Annie styrde sömnigt kosan raka vägen in i soffan. För min del väntar nu en tid där slädföret konkurrerar med alla andra mellansäsongsgöromål.