Öppen kanadensare är nog min favorit sommartid. Under somrarna genomför vi ett antal dagsturer och halvdagsturer i Jokkmokk. Det var egentligen detta som var grunden för Jokkmokkguiderna. Korta kanotturer och vandringar. Alla vill inte uppleva veckolånga expeditioner i väglöst land. För de flesta är en kanottur med ett kaffekok helt tillräckligt.
Huskywalk är en av de turer som vi arrangerar. På svenska är det egentligen en hundpromenad med kaffekokning. Man får träffa våra hundar, vi berättar om hur vi tränar, fodrar och lever med dem. Givetvis blir det eld med kaffe och bullar i skogen.
Just idag har vi haft en grupp med trevliga Jokkmokksungdomar på en kortare kanottur. Vi passade även på att besöka vår hundgård en sväng. Jokkmokks kommun har en ungdomsgård öppen under sommaren och de arrangerar en del aktiviteter som detta. Man kan tycka mycket om politiken både nationellt och lokalt men det görs också en hel del bra saker. Antagligen (jag har lite dålig koll på just detta) så finns det även en del människor bakom en sådan satsning som antagligen gör ett riktigt bra arbete. Hur som helst så känns det helt rätt att det satsas på ungdomarna! Skabramsjön i utkanten av Jokkmokks samhälle. Varma smörgåsar över öppen eld. Att hitta en blåsig och kall udde ger en myggfri upplevelse… Social eller bulloman? Skvattramen blommar just nu.
Under början av Juni gjorde jag en paddeltur med en grupp. Här om dagen damp ett e-mail ned med en länk till den redigerade kortfilmen de gjort. Filmen visar några killars resa till Svenska Lappland. En länk och ett mail som avslutades med:
’Thanks again for the wonderful trip, we really enjoyed it!
Best regards,
Niels’
När man arbetar med tjänster så ser man inte arbetet man gör i fysisk form. En snickare ser huset som han byggt vilket måste vara en stor tillfredsställelse. Som guide får man oftast se människor som upptäcker någonting nytt. Människor som laddar sina batterier. Människor som har roligt. Dessutom får man väldigt ofta positiv feedback pga att gäster tackar och visar hur nöjd de är med upplevelsen. Emellanåt droppar det in en positiv reviwe på TripAdvisor, Facebook eller Googel. Ibland dyker det upp nått mail som detta.
Att få arbeta med just någonting som övervägande ger positiv återkoppling är någonting som jag personligen verkligen uppskattar. Detta är så stor del av det som gör just detta yrket så otrolig givande.
Kokkaffe. Kanadensarna glider fram fint och paddeln doppas rytmiskt ned i det mörka vattnet. Med bra driv glider vi framåt längs den lilla skogsälven strax utanför Jokkmokk. En liten oansenlig skogsälv men ack så fin.
Vi rundar en krök med kanoterna och då lättar en stor havsörn. Först sjunker den mot vattenytan innan de kraftiga vingarna ger den mäktiga fågeln fart och sakta försvinner den upp längs älven. Upp mot 250cm mellan vingspetsarna är stort.
Kanoterna dras upp vid den lilla forsen. En liten eld tänds, kaffe kokas, korv grillas. En helt vanlig dag bara ett rejält stenkast från vårt hem. Det är ett privilegium att få bo i en del av världen där man kan dricka vattnet, äta fisken och tack vare allemansrätten får röra sig fritt i naturen. Friluftslivet är tillgängligt för oss vanliga människor som inte äger mark. Snacka om att vara privilegierad! Sommardagar i kanot. Ingen brist på dricksvatten direkt… Grillad korv och kokkaffe kommer man långt med. En riktig paddel förhöjer paddelupplevelsen. Annie och Flippa. Flippa är inne på sitt 11 år. En rutinerad friluftskamrat.
Lastade och färdig för avfärd hemåt mot torpet.Nu under sommaren hyr vi som bekant ut en del kanoter. Faktiskt mestadels öppna kanadensare av bra modell. Vi har även ett gäng kajaker men jag tycker att de mestadels ligger på land här hemma. Kanadensarna är nog det som passar vildmarksturerna bäst här uppe.
Nu under senaste veckan har vi haft en dansk skolklass ute. 29 personer som paddlat längs lilla Luleälven västerut mot Kvikkjokk. För att rodda i för oss så pass stora grupper krävs det att vi får uppbackning av transportfirmor som Larssons Buss, restauranger i Jokkmokk, affärerna där de handlar, kollegan Outdoor Lapland mfl. Jokkmokk har ett otroligt trevligt samarbetsklimat mellan oss småföretag. Jag vet att jag påpekat det förr men för oss är det otroligt värdefullt så jag nämner det gärna om och om igen!
Nu ligger det iallafall en hel flotta av kanoter hemma på gården igen. Kanoter som skall ut på nya turer med andra gäster under de kommande veckorna. Nu skall de tvättas, utrustning skall kontrolleras och fixas.
Inför denna tur köpte vi in ett större gäng små kanotvagnar från Yak-Yak. Alla gick sönder. Hjulen pajade helt enkelt redan under gruppens första landtransport. Att dessa vagnarna skall reklameras är ett som är säkert. Utförligare test av olika kanotvagnar tycks vara nödvändigt och det kommer. Fram tills dess så köp ingen Yak-Yak! Flottan på land betyder dåligt med intäkter i firman. Helt nya kanotvagnar. Här är Yak-Yak vagnarna som havererade. Alla gamla vagnar av andra märken har alltid och håller ännu. Två glada brudar i vårt senaste tillskott. En Toyota Hi-Ace från 1988. Närmare presentation av vår miljövänliga veteranbil kommer senare här på bloggen.
För varje paddeltag driver vi kanoterna allt längre bort från vardagen.Under den senaste veckan har jag hållit min paddel blöt. Med kanadensare har jag haft förmånen att få färdats i området kring Pärlälvens källsjöar. Med mig har jag haft en liten grupp som har fått uppleva Lappland då det kanske är som bäst. Vi hamnade mitt i islossningen och har fått leva med naturen istället för att fullfölja den exakta planen. Vi har burit kanoterna kortare passager där isen legat för tjock. Midnattssolen gör att man får noll koll på tiden och dygnsrytmen blir ett minne blott. Myggen har inte vaknat så tillvaron har varit riktigt angenäm.
För mig är det själva livet ’där ute’ som är det bästa. Livet i naturen med kanoten, tältet och enkelheten. Den avskalade verkligheten där endast det livsnödvändigaste är viktigt. Det är verkligen lugn och harmoni vilket man ofta ser även på gästerna. Folk somnar vid lunchelden. Alltså helt upp och ned på marken med huvudet mot en tallrot.
Vi har fiskat för att dryga ut maten men även för att det är roligt. Allt förutom gäddorna var tämligen dåligt på hugget. Inte ens en liten abborre lyckades vi lura. Hur som helst så är gäddfileer ganska gott om man grillar dem i folie med lök, salt, svartpeppar och en hel del chilli!
Kanadensare är ett sätt att färdas som ligger så rätt för mig som värdesätter tiden där ute. Det är ingen mening att stressa för kanadensaren går inte snabbt framåt. Man sitter skönt, kan ändra position, dricka kaffe, lasta god mat och mycket utrustning, ta med hunden, fiska, kolla på fåglar och fotografera. Man slipper ryggsäcken som tynger och skaver. Dessutom är det lätt med i och urstigning vid steniga stränder eller vid branta strandbrinkar. Att kanadensarna sedan andas vildmarksfärd gör inte saken sämre.
Jag har sagt det förr och säger det igen. Nordlandet skall upplevas från kanot sommartid. Bara i Jokkmokksområdet har vi miltals med färdvägar där man kan paddla, fiska och leva vildmarksliv. Områden som är olika mycket vildmark, olika långt från civilisationen och för olika längd på turerna. Från kust till fjäll helt enkelt. Midnattssol och sen middag vid lägerelden. Under början av turen var isen ett problem och vi fick bära förbi några kortare passager. Är man tidig på säsongen så slipper man mygg men riskerar att få is. Med en stor portion självironi och solglasögona på så togs det några klassiska ’titta vilken fisk jag fångat’. Gäddfile, rapsolja eller smör, hackad lök, salt, svartpeppar och en del chili och sedan på elden. Riktigt spicy och gott!
