Ekoturism-arkiv - Sida 3 av 6

Mot porten till Sarek med hundspann

15 april, 2017 Matti Kommentarer 0 kommentarer

Gate_to_sarek_hundspann_5 — Helen med sitt hundspann på färd igenom nordlandet. Lägg märke till de så typiska granarna som är smala upptill här uppe i taigan.

Hundspannen styrdes denna vecka mot porten av Sareks nationalpark. Blötsnö och låga moln men även lite blå himmel och fluffig kallsnö. Hundkörningen är med andra ord fortfarande på topp här i nordlandet. Än en gång har vi sett att bara för att det blir varmt eller blött tidigare under vintern så behöver det inte betyda att säsongen blir kort.

Renarna börjar nu att dra sig allt högre upp mot fjällen. Vi försöker att ta reda på hur vi skall köra och vart vi kan övernatta för att minimera vår påverkan på djuren. Oftast står de hyfsat oberörda och betar då vi passerar men ibland blir de skrämda. Områden som kan vara känsliga kör vi snabbt igenom eller undviker helt. Det gäller helt enkelt att minimera tiden vi är i dessa områden som för tillfället är känsliga.

En av våra gäster vred första dagen sitt knä väldigt fel. Jag såg när det hände och allt gick liksom i slow motion och det såg verkligen inte allvarligt ut men det visade sig vara betydligt värre och ont lär det ha gjort. Med lindor och hjälp av mycket vänliga sjuksköterskor som var på skidtur så tejpades knät enligt någon norrländs fotbollsmetod. Successivt har sedan knät blivit bättre och bättre under resans gång. Givetvis så har det även handlat om en järnvilja att genomföra turen av gästen.

Hundarna har gått bra men vi har nått skrot som går runt ibland dem. Bruno har kraxat då han sover ute men när han får bo i stugan så är hostan borta. Kan han ha räknat ut något? Viktor har nu börjat småkraxa och hemma står fler hundar som kraxar. Kan det vara en släng av kennelhosta? Jag lyssnar och lyssnar och är väldigt rädd för att köra de individerna som eventuellt blir sjuka. Ibland lyssnar jag så mycket att jag i det närmaste inbillar mig saker.

Veckan som har gått har hur som helst bjudit på fin hundkörning om än någon dag med sur blötsnö och låga moln. Vi har fått se porten till Sareks nationalpark i hyfsat väder. Gästerna har även denna vecka varit trevliga. De flesta andra man möter är även de mycket trevliga.

Hundspanns säsongen går nu mot sitt slut. Det är nu 53 dagar sedan vi styrde färden västerut från kenneln. Sju långturer som vardera varit ca 20 mil med olika små grupper av trevliga människor. Nu ser jag fram emot de två nästkommande veckorna av färden innan hundspannen förhoppningsvis styrs upp hemma vid vår kennel nere i Jokkmokk.

Gate_to_sarek_hundspann_3 — Porten till Sareks nationalpark då någon snöby drar förbi.

Gate_to_sarek_hundspann_4 — Trevlig middag tillsammans med Marit som tjänstgjort som stugvärd i Aktse.

Gate_to_sarek_hundspann_sångsvan_1 — Sångsvanarna har anlänt till sjön Laidaure men även uppe vid Sitoälvens vakar.

Gate_to_sarek_hundspann_lavskrika_2 — Lavskrikan är en trevlig kompis i barrskogen. Den kommer oskyggt nära då kaffeelden tänds.

Norra Kungsleden med hundspannen

8 april, 2017 Matti Kommentarer 0 kommentarer

Norra_kungsleden_hundspann_4 — Working Husky Crille passar på att vila då tillfälle ges.

Den senaste veckan har jag färdats med tre gäster längs delar av den norra Kungsleden. Vi drog även en liten tur ned längs Kaitumälven och vidare tillbaks till Saltoluokta. Hundarna går bra, gästerna har varit trevliga med känsla för hundarna, vädret har varit både bra och mindre bra. Man kan nog sammanfatta det som en bra vecka vilket jag börjar bli riktigt bortskämd med. Bra veckor alltså.

Strax innan turen kom bloggaren Jonna Jinton och hälsade på oss. Vi har haft lite kontakt tidigare igenom åren. Hon skriver en hel del om livet i en liten landsbygdsort i norrland. Nu besökte hon Saltoluokta och Lappland. Kolla in hennes blogg så kan ni läsa om Jonnas upplevelser i Saltoluokta.

Snöläget är ännu bra här. Vi kan färdas utan problem och det utlovas ännu en vecka med kallgrader dygnet runt här uppe på fjället. Däremot så närmar sig säsongen sitt slut och jag har nu tre veckor kvar innan spannen förhoppningsvis skall styras upp hemma på gården.

I fjällen träffar vi många bekanta. Det är stugvärdar som jag känt sedan mer än tio år tillbaks. Det är friluftsfolk med skidor eller skoter. Det är fjällbor som lever sina liv här. Människor som ger färden ett djup. Inte bara vacker natur utan vi färdas i ett landskap där det finns en kultur att vara och färdas.

Nu väntar en säng här i Saltoluokta. Två sköna restaurangmiddagar ligger mjukt om själen och imorgon bär det iväg på nästa veckotur. Några hundar byts ut och ny proviant är utkörd av Stina. Jag tror på ännu en trevlig vecka framför mig!

Norra_kungsleden_hundspann_6 — Säsongens andra färd uppför Teusabacken för mig… Det är en backe som heter duga!

Norra_kungsleden_hundspann_1 — En lavin brakar loss på behörigt avstånd. Det tillhör verkligen inte vanligheterna att få se detta när det väl händer.

Norra_kungsleden_hundspann_2 — Trevliga middagar inne i stugorna Under natten i Sälkastugorna puffade vinden på i säkert 20m/s. Helt klart skönt med en stuga.

Norra_kungsleden_hundspann_3 — Trevliga middagar med intressanta samtal medan mörkret sänker sig utanför stugorna.

Norra_kungsleden_hundspann_5 — Möte med en annan hundspannsgrupp högre upp efter Kungsleden.

Explore Sarek 2017

31 mars, 2017 Matti Kommentarer 0 kommentarer

Under den gångna veckan har jag tillsammans med fyra gäster försökt genomföra årets Sarektur med hundspann. Väderprognosen lovade upp emot 50-60cm snö och hyffsad vind på över 20m/s i väster. Det är ingen bra kombination om man vill färdas igenom en av Europas mest unika nationalparker. Vi kom helt enkelt att få välja mellan att köra in i Sarek och bli väderfast i tälten någon stans eller välja att hålla oss undan de värsta vädret och istället slippa ofrivilliga vilodagar. Det senae alternativet gjorde då att vår planerade rutt igenom Sarek inte kunde genomföras.

I efterhand kan vi se på nyheterna att vädret varit helt klart lite tufft. Mellan Narvik och Kiruna står tåg bomfast i snön. Det snackas om 130cm nysnö, vindar och laviner. Själv så har vi kunnat köra släde varje dag om även emellanåt med dålig sikt. Så pass dålig sikt att jag både kört ner mitt spann igenom isen i en grund vak och vid ett annat tillfälle inte vetat exakt vart vi varit innan vi tvingades att vända.

Vindarna har inte varit speciellt hårda utan max 15m/s dagtid och kanske 20m/s nattetid. Snöförhållandena däremot har gett dålig sikt så vi periodvis knappt sett varandra. Hundarna har skött sig bra, utrustningen har funkat och turen blev ändå trevlig.

En fråga jag ofta får är om hur det fungerar med att ta med hund in i nationalperkerna. 1 januari-30 april är det tillåtet att ta med hund. Hundspann räknas tydligen om man har fyra hundar eller fler. Då krävs det ett tillstånd från Norrbottens länsstyrelse. Detta pga oseriösa hundspannsföretag som kört i området och instruerat sina gäster att de skall säga att man är ett kompisgäng. Anledningen är nämligen att man som organisatör av turer i nationalparkerna behöver ansöka om ett tillstånd för sin verksamhet.

Nationalparkerna är avsatta för att skydda unik natur. De är inte avsatta för att vara någon arena för diverse turistföretagare därför tycker jag att det minsta man kan kräva av oss som är yrkesverksamma inom detta att vi tar reda på de regler som finns och följer dessa. Annars kommer allemansrätten på sikt att vara hotad och det skulle vara förödande för friluftslivet!

Explore_sarek_2017_4 — Ett belag slits loss i den tilltagande vinden. Antingen lagar man snabbt eller så slår man läger. Utrymme för att sega finns inte. Belagsbytet gjordes utan tjorv på otroliga fem minuter.

Explore_sarek_2017_3 — Tre hundspann i den allt sämre sikten.

Explore_sarek_2017_6 — Slädar stängs och tälten ankras inför nattens förutspådda kraftigare vindar.

Explore_sarek_2017_1 — Tälten rivs och vi styr hundspannen österut mot Sitojaurestugan.

Med hundspann till Sarek

20 mars, 2017 Matti Kommentarer 0 kommentarer

Hundspann_sarek_2 — Frisk vind men långt ifrån problem.

Från Saltoluokta mot Sitojaure for vi i tilltagande vind under tisdagen. Det är en sträcka som jag känner utan och innantill sedan många år. Vart och varanat ledkryss, sten, barfläck och det mesta kan jag i mitt minne. Vinden ökade till ca 15m/s vilket verkligen inte är några problem i normala fall. Idag blev det annorlunda. Snöfallet tilltog kraftigt och halvvägs kunde jag inte se leden framåt och inte heller några deltagare bakåt trotts att de var precis bakom mig.

Jag har aldrig behövt gå i nödbivack men detta var för andra gången i mitt liv på gränsen. Jag har verkligen varit ute i dåligt väder men försvinner sikten kan man inte göra någonting. Som tur så lättade det lite och vi kunde sakta men säkert leta oss fram kryss för kryss mot stugan. Det var aldrig direkt farligt eller så men detta var verkligen på gränsen för vad man skall utsätta sig själv och framför allt en grupp för. Går någonting fel i en situation som denna är marginalerna ganska små. Vi kom iallafall fram, en häftig upplevelse rikare, men jag vill verkligen inte göra om det.

Resten av veckan fortsatte med dagar av vind men även soliga fina dagar. Med hundspannen färdades vi omkring i Sareks gränsland och bodde såväl i STF stugor som vi våra Hillebergstält. Ulla som var med på sin åttonde tur med mig börjar ju kunna allt men även de andra, Lotta, Micke och Mellis, i gruppen var vana fjällvandrare med flera sarekvandringar i sitt bagage. Nu har jag ännu en trevlig vecka bakom mig med kul folk och härliga men även ’intressanta’ dagar med väder på fjället.

Hundspann_sarek_3 — Bilden är tagen innan sikten försvann…

Hundspann_sarek_1 — Working Husky Bruno.

Hundspann_sarek_4 — Vi höll undan den värsta vinden då det var lovat hård vind under onsdagen. Skogslandet har sina tydliga fördelar.

Hundspann_sarek_5 — Tältcampen på väg mot Sareks nationalpark.

Hundspann_sarek_6 — Stormen har piskat bort all snö från isen bitvis.

Med hundspann till Kebnekaise

13 mars, 2017 Matti Kommentarer 0 kommentarer

Kebnekaise_sjaunja_I_hundspann_2017_6 — Bra och rutinerade ledarhundar lär sig att följa gamla spår och de kryssade lederna.

Vi lämnade Saltoluokta förra tisdagen i strålande sol och bitande kyla. Tillbaks kom vi med lågt hängande moln och i det närmaste plusgrader. Vädret har varierat med vindstilla och knallblå himmel till friska vindar, snödrev och låga moln. Bitvis perfekta spår och andra sträckor riktigt tungkört med tung spårbrytning.

Med på turen hade jag bara två gäster, ett sportigt engelskt par, så vi har kört ganska hårt med oss själva. Ingen har behövt vare sig godnattsagor eller vaggvisor efter dagarna bak på slädarna. Sovsäcken har lockat tidigt på kvällarna och om mornarna har vi i princip väntat ut varandra. Ingen har riktigt haft lust att kliva upp ur en varm o skön sovsäck.

Från Saltoluokta styrde vi västerut längs sjön Langas. Denna sjö bjuder på förädiska isar och man måste vara på sin vakt och hålla sig nära land. Inget att rekommendera om man är det minsta osäker. Från Stora Sjöfallet drog vi oss nordväst mot Teusajaurestugan och sedan norrut längst Kungsleden till Singistugan. Vid Kebnekaise fjällstation stannade vi till med hundspannen som snabbast innan vi drog vidare till Nikkaluokta.

Från Nikkaluokta och söderut via Tjuonajokk till Saltoluokta går en led som är sällan trafikerad av annat än någon skoteråkare. Denna gång var det ett par skidåkare med hund och pulka som låg någon dag före oss av spåren att döma. Gillar man inte allt folk vid Kebnekaise så dra istället hit.

Tillbaks i Saltoluokta kan jag åter lite tjatigt konstatera att ännu en vecka med riktigt trevliga gäster har förgyllt min tillvaro. Nu är det ompackning och förberedelser inför nästa tur. Stina är på väg upp med ett gäng hundar, lite utrustning och ny proviant. Kommande vecka har vi åter full grupp igen.