Vi är nu inne i fas två i hundträningen. Nu sitter stora delar av rutinerna och träningen löper mycket smidigt. Givetvis är det baksteg och motgångar men sånt tillhör ju liksom livet. Att rutiner och disciplinen börjar sätta sig gör att vi allt mer kan koncentrera oss på den fysiska träningen. Nu samlas det tid ute. Tid i selarna. Tid i skogen. Tid tillsammans.

Temperaturen kryper ner och underlaget blir fruset och tufft för hundtassarna. Kör man för sakta nöter de tassar och kör man för fort så nöter även det tassarna. Därför söker vi hela tiden efter någon typ av idealfart som säkert inte ens existerar. Det är bara att konstatera att fruset underlag utan snö är grymt hårt mot hundarnas tassar. Man får kolla, smörja och socka vid behov helt enkelt.