Kanoterna fortsätts att hållas blöta liksom paddlarna. Nätterna är ljusa, myggen lyser med sin frånvaro och allt eftersom går isen upp på allt fler vatten. Vi passar med jämna mellanrum på att bege oss ut på kortare turer med kanoterna.

Kajakerna har under många år varit den farkost som jag valt. Numera är solokanadensarna det självklara valet. Hunden får plats utan minsta problem och man kan både fiska och fotografera smidigt från den. Kanadensare är dock inte lika snabbt att färdas med som med en kajak. Däremot så blir själva resan det egentliga målet med färden. Med kajaken tenderar slutpunkten att bli målet. Iallafall för mig. Så jag kan nog säga att jag åter hittat hem till min kanadensare.