Geisha var en alaskan husky av klass. Hennes föräldrar var direktimporter från Alaska och om jag inte missminner mig helt så hade de båda fullföljt Iditarod med stil. Hon kom in i mitt liv i mitten av 90-talet och levde ca tio år med mig. Jag är så glad att jag fick möjligheten att köpa henne av Magnus som då hade lite för många hundar.

Geisha var ren ren och jagade därför inte vilt. På den tiden var det tillåtet att fara med hundarna till speciella renhägn. Med hjälp av elhalsband såg en instruktör till att hunden inte jagade ren. Man får säga vad man vill om eluppfostran men för Geishas del innebar det en eller två korta stötar av obehag och sedan tittade hon aldrig mer efter ren. Hon kunde då vara fritt med mig i skog och mark utan problem.

Många av de som träffat Geisha på fjället, under föreläsningar, på kenneln osv. kommer än idag ihåg den kloka hunden. Under en av veckoturerna för 6-7 år sedan tvingades tyvärr Stina att fatta beslutet att avliva henne. Det blev vajsing på hennes hjärta. Aldrig trodde jag väl att jag skulle få en ny sådan hund men så fel jag hade. Några månader senare vart jag med Border Collie. Flippa kom in i mitt liv och många gånger undrar jag om det inte är Geisha fast i en annan förpackning! De är så otroligt lik varandra på många sätt.

Till alla er som förlorat en hund och tänker att det är inte värt all denna smärta. Tänk om och tänk till. Var istället tacksam och glad för den tid ni får ihop med varje enskild hund i ert liv. Fundera inte så mycket utan se till att snart bli med hund igen!