Just nu råder total förvirring på torpet. Femundslöpsförvirring. Vi är hyper hypokondriker och ser hur hundar rör sig osymetriskt, hur de harklar sig och hur de är sjuka på alla möjliga sätt. Vist har vi några halta hundar och någon som haft nån konstig hosta till och från hela hösten men vi är på helspänn just nu och analyserar allt och alla hundar oavbrutet.

Från början hade jag 18 hundar som jag trodde var tävlingsaktuella. Slutligen vart det 14 kvar då några inte är ämnade för långa distanser. De har inte psyket helt enkelt. Av de 14 hundarna har jag nu en med en hälta och två som haft hältor någon vecka sedan men nu är okej. Men gamla skador kan komma tillbaks om man har otur. Stina är i samma sitts. Vi kommer kanske inte ens att kunna starta med fulla spann om vi har otur. Lite lätt stressande.

Just nu har vi 8 hundar inne. Några får massage, nån får noggrannare tassvård och någon vill vi bara hålla lite mer koll på. Nu förebygger vi allt vi kan. Senast, vet inte vilken av alla gånger, jag snackade med vår fantastiska veterinär sa han ”Ja men ni kanske är lite för noggranna…och ni kan väl också va lite stel någon morgon utan att det är nått stort problem?”. Jag hörde riktigt hans nöjda leende och nog hade han rätt i det.