mattisblogg.se

Packrafting har blivit en ny grej för oss. Vi är ute och rekar olika turer när tid ges, filmar och fotograferar. Tanken är att vi skall erbjuda såväl guidade turer med packraft samt självguidade turer där man hyr packraftbåtar av oss. Det kommer att komma mer i våra kanaler om just packrafting och vad det är.

Stina for ut med Johnny på en solocampingtur för ett tag sedan. Nu finns det en färdig film från just denna turen. Det tar oss lite tid att redigera filmerna samtidigt som allt annat skall göras. Just nu är vår ambition att kunna leverera en film per vecka till vår Youtube kanal. Just idag passerade vi dessutom 2000 prenumeranter vilket känns otroligt hedrande. Så många människor som väljer att följa och vill se vilka filmer vi levererar.
Tack alla ni som stöttar våra kanaler igenom att dela våran blogg och filmer, klicka like, kommentera och stötta oss via Patreon!
Supertack!
/ Matti och Stina

Maj månad passerade i ett rasande tempo. Upplevelsen är att man står på släden ena dagen och nästa dag sitter man i en packraft. Allt går i ett svindlande tempo. Frenetiskt håller man sig kvar vid vintern och försöker köra hundspann så länge som det bara går. Samtidigt så vill man ut längs de små slingrande åarna och älvarna som är överfyllda med smältvatten. Djurlivet exploderar och innan man ens hinner med står man där i försommaren. Här är i alla fall en film från den våren vi rusade igenom här i Nordlandet.

Det finns lite förenklat fyra olika bastyper av friluftskök. Ett friluftskök skall vara lätt att bära, fungera under lite olika väderförhållanden och vara enkelt att använda även då man är trött och vill laga mat snabbt. Helst skall det även vara bränslesnålt så att man inte behöver frakta med sig massa tungt bränsle. Här följer en enklare summering av de fyra bastyperna av friluftskök baserat på vilken bränsletyp de använder.

Spritkök:
Mest klassiskt är nog spritköket. Det har funnits väldigt länge och när jag tittar på Youtube så tycks dessa kök få en liten renässans igen. De består av en enkel brännare, en typ av kopp, och i denna bränner man metanol/etanol. För en veckas vandring behöver grovt räknat 1-2 personer 1 liter bränsle. Det är lätt att tamed sig exakt så mycket bränsle som man behöver men däremot så är det lite svårare för den ovane att fylla brännaren med exakt den bränslemängd man behöver för ett kok. Det blir oftast lite bränsle kvar i brännaren och jag tror att alla som använt t-spritbrännare har haft läckande brännare under transport. Alltså bränner man bort det sista bränslet och bara för att kunna packa en tom brännare.
Sedan finns det lite olika vindskydd och uppsättningar av dessa. Mest känd i Sverige är nog utan tvekan det sk Trangiaköket eller stormköket som det kallades. Idag är Trangiaköket en riktig klassisker och även Primus hade en liknande variant av detta stormkök.
Spritköken sotar ofta endel och grytorna blir svarta. Vissa blandar lite vatten i bränslet och andra stryker ett tunt lager såpa på grytan så att den blir lätt att diska. Själv så accepterar jag att grytorna blir lite sotiga. Lågan är oftast svår att reglera och inte alls lika effektiv som kök som förbränner bränslet då det transformerats eller är i gasform istället för i vätskeform.
Plus och minus
+ Enkelt och billigt.
+ Kan i princip aldrig krångla.
+ Tyst.
– Känsligt mot knuffar/stötar.
– Sotande låga.
– Långsamt.
– Kan vara söligt med bränsle i vätskeform.
– Tungt bränsle då man behöver ca 1liter för en-två person under en vecka.

Gaskök:
Gasköken bygger på en lite mer avancerad brännare som förbränner lite olika blandningar av butan/propan/isobutangas. Denna gas köper man i små tuber där gasen är packad med tryck och därmed i vätskeform. Gastuberna har lite olika typer av former och det finns några olika typer av infästningar samt adaptrar. Om man reser till andra länder bör man kolla att man har med sig ett kök som passar det system som finns där man skall köpa gasen.
Gasen är enkel att använda, grytorna är rena, den går lätt att slå av/på. Det är väldigt bra för att justera lågan om man ex steker pannkakor eller lagar annan mat som kräver att man kan finjustera lågan. De enklaste gasköken är billiga och kostar endast någon hundralapp. Gasen däremot kostar lite mer och har en tråkig engångsförpackning.
Plus och minus
+ Enkelt och lätt att starta/stoppa. Lågan justerbar.
+ Det finns billiga brännare.
+ Kan användas inuti tältet om man är mycket försiktig och sörjer för mycket god ventilation.
+ Mycket lätt då man på en vecka behöver en eller kanske max två tuber om 230g / person.
– Svårt att beräkna bränsle förbrukning. Tuberna måste vägas.
– Miljövidriga engångsbehållare.

Pumpkök:
Detta är kungen för vintercampare. Principen bygger på att man pumpar upp ett tryck i en bränsletank. Bränslet som idag oftast är flytande bensin släpps sedan ut i en litet rör/slang som passerar kökets låga där bränslet förvärms och förgasas. Själva förbränningen sker sedan då bränslet är i gasform. Det finns vissa av dessa kök som Optimus klassiska Svea där man inte behöver pumpa och jag har ingen riktig koll på hur detta fungerar.
Dessa kök körs idag oftast på bensin men klassiskt körde man varianter av dessa på fotogen. Väldigt ofta kallas dessa kök multifuelkök och kan köras på olika bränsle (bensin, fotogen, alkohol och vissa kök även ihopkopplingsbara med en gastub. Man byter ett litet munstycke i brännaren beroende på vilket bränsle man skall använda. Jag slutade med fotogen och övergick helt till bensin då köken kläggade igen. Dagens fotogen innehåller tydligen ganska mycket paraffin. Annars föredrar jag fotogen som inte är lika brandfarliga som bensin. Dessutom så har jag hört att att fotogenet ger mer energi per viktenhet av bränslet. Bensinen har dock fördelen att inte behöva förvärmas med ex alkohol eller tändpasta vilket är ett måste för köket som man kör på fotogen. Med bensin kan man förvärma med en skvätt bensin direkt från köket.
Plus och minus
+ hög effekt även i kyla.
+ Helårsanvändbart kök.
+ Billigt bränsle.
– Trixigt att starta.
– Bensin är ett lättflyktigt bränsle.
– Söligt med flytande bränsle.
– Köken är ofta väldigt dyra och tunga jämfört med lättare varianter av gaskök.

Vedkök:
Detta är en klart trevlig nykomling i min köksamling. Vi har ganska precis skaffat detta lilla vedkök och inte hunnit hårdtesta det riktigt ännu. Man kan även bygga enkla vedkök och det finns beskrivningar på Youtube förståss.
Dessa kök är oftast enkla men otroligt smarta då man kan elda någon tallkotte, småpinnar osv som man hittar. Det skulle vara intressant att se om det funkade med ett sådant kök i fjällterräng. Man tar med lite torrt bränsle i ryggsäcken och eldar annars sådant man hittar. Detta är nog det miljövänligare bränslet OM man tar ved/brännbart material på ett snyggt sätt utan att skada naturen. Man måste dock vara försiktig med brandrisken för ofta blir det väldigt varmt under köket. Självklart skall man även tänka sig för vart man tömmer ut askan glöden så man verkligen tänker på att det skall vara släkt.
Plus och minus
+ Miljövänligaste alternativet då bränsle finns på plats.
+ Köken väger inte alls mycket och man bär inget eller marginellt med bränsle.
– Kan ej användas inne i tält.
– Vid regn och dåligt väder krävs kunskap för att hitta torrt bränsle.
– Långsammare än gas och pumpköken.

Vandringskängorna är kanske den viktigaste delen av din vandringsutrustning. Får du problem med dina kängor så kommer dina fötter att märka detta. Ont i fötterna leder oftast till en dålig vandringsupplevelse. Frågorna om man skall använda fett, impregneringsspray eller fett är väldigt olika beroende på vem som du frågar. Efter att ha mött många vandrare igenom åren så kan jag nog säga att de flesta har ett dåligt samvete för att de inte behandlar sina kängor tillräckligt bra. Här följer några råd från mig på hur jag sköter om mina vandringsskor. Enkla reparationer, infettning och smorning till själva pimpandet på slutet.

1. Rengör: torrborsta och eventuellt med vatten om det behövs. Ta ur sulorna inuti så att dessa inte ligger fuktiga då detta skapar en dålig lukt. Fuktiga sulor ger en grogrund för bakterier och jag har fått lära mig att det är detta som skapar den dåliga lukten.

2. Inspektera efter eventuella skador på sömmar, skarvar mellan skinn/gummi/sula osv. Kolla efter sprickor och där limningar har släppt. Kolla sulans kvalité och slitage.

3. Laga: Är det större skador och sömmar som är bortnötta kan man alltid lämna in skon på en renovering. Man kan få skaften lagade, sömmar förstärkta, sulor utbytta och mycket mer. När man ex lämnar in en känga till Jörnkängan kommer den ofta tillbaks i nästan samma skick som en ny känga. Detsamma har jag hört händer de som skickar in sina Lundhagskängor till Lundhags. Man kan även anlita sin egna lokala skomakare. De blir oftast glada då de får en riktig sko att jobba. Är det småskador eller om man behöver skorna just nu kan man alltid laga/förstärka med ex superlim gel eller rubberfix. Rengör alltid noggrant innan. Mer information om detta finns på vår youtubefilm.

4. Behandla dina kängor. Kängorna skall behandlas för att kunna stå emot vatten. Skosmorningen stöter bort både vatten och smuts. Det finns en hel uppsjö av olika typer av sprayer, skofett och skovax. Troligast är vi många som verkligen funderat på skillnaderna mellan dessa. Nu inför denna filmen har jag faktiskt läst på en del. Ofta börjar vi människor med någonting och sedan är detta vår sanning i livet. De två vanligaste typerna av läderimpregnering är alltså fett eller vaxbaserad smorning.

Läder som inte behandlas med fet eller vax riskerar att få såpass torra fibrer att de börjar brytas av. Med tiden och då lädret använts, torkats ut, blir blött och torkat igen så blir slutligen läderfibrerna sköra. Ända sättet att motverka detta är igenom att behandla med fett och/eller vax. Personligen tycker jag att fettets djupverkande egenskaper har en fördel här gentemot vaxet. Spray är i detta avseendet helt verkningslöst. Onödiga kemikalier i kombination med att det faktiskt inte ger lädret det behöver för att hålla på lång sikt. Sprayen är snabb att applicera men ger inte lädret samma djupverkande skydd. Personligen så använder jag endast spray till textilier och skor med textil på ex en löparsko. I sanningens namn så använder jag inte spray till detta heller så spray är ingen produkt jag använder helt enkelt.

Skofett tränger in djupare i skinnet. Med en varm hand/trasa jobbar man successivt in fettet i skinnet på kängan. Sedan skall skon helst stå och låta detta absorberas ett tag. Därefter kan man torka bort överflödigt fett eller bara låta det nötas bort under användning helt enkelt. Fettet gör även lädret lite mjukt vilka en del ser som en fördel och andra ser det som en nackdel.

Skovaxet som man använder till skorna stryks på på likadant sätt som fettet men vaxet vill man oftast polera upp till en lite hårdare yta. Om jag inte har helt fel är detta vad vi gjorde i det militära då skorna skulle se blanka och fina ut. Detta tränger sig inte lika djupt in i lädret och bildar mer ett skyddande skikt som stöter bort vatten och smuts. Vaxet mjukgör inte lädret på samma sätt som fettet gör och är lämpligt om man vill ha kvar en styvare känsla i ex läderskaften på en känga.

Jag personligen använder nästan alltid skofett med tjära från Jörnkängan eller från Lundhags. Givetvis händer det att jag endast har vax att tillgå och då blir det vax. Jag tycker också att skinnet får en fin känsla med tiden av fettet då det är använt och infettat regelbundet. Sedan är jag ofta ute på längre turer där jag inte har tid eller orkar hålla på och smörja mina kängor var och varannan dag. Då känns det lite bättre med fettet som har trängt in på djupet i lädret och därmed inte nöts bort lika lätt när man går igenom videbuskar och lera. Det finns garanterat fördelar med vaxet också även om jag inte ser det just nu.
Jag har även hört att folk först jobbar in fett i lädret och därefter stryker bort det. Utanpå detta lägger de ett skikt av vax som man jobbar upp till en hård yta (polerar) och då får man ett dubbelt skydd. Jag har aldrig prövat detta själv då jag är lite för bekväm och jag har egentligen aldrig träffat någon som gör detta. Jag personligen ids inte utan sätter fett och är enbart ute efter funktion med en så liten arbetsinsats som möjligt. Däremot är det viktigt att pimpa kängorna med färgglada skosnören från Stoorstålka.

Keep your boots dirty!