När valparna föds är de små, blöta och oansenliga. Jag är inte road av dem de första veckorna som ni kanske märker i och med att det är först ny jag skriver om detta. När de väl börjar rulta omkring och tugga på husse är det betydligt roligare. Då kan man börja knyta band. Ni kan följa valparnas utveckling på vår kennelsida som vi driver på Facebook: Working Husky Kennel. Där uppdaterar vi oftare med fotografier.
De hundar som vi har avlat fram själva är givetvis oftast bra. Men att tro att vår avel är den enda bra aveln är verkligen att bita sig själv i röven. Det är så lätt att man blir hemmablind i sin strävan efter att bygga sitt eget ’kennelnamn’. Det är ju hundförare vi är och hundspann vi vill köra. Då är det bra hundar som gäller. Inte hundar med ’rätt’ kennelnamn. Därför testar vi gärna hundar från olika ställen.
Wild Tribe’s Drago heter iallafall ligisten från söder. Han bor ännu inne i huset med oss. Inte rumsren. Periodvis helt vild och far runt som en virvelvind i köket. Han är med oss nere i hundgården då vi matar och mockar, med i bilen då vi handlar, med ut och promenerar i skogen och mycket annat. Helt orädd för både hundar och folk. En riktigt energisk tuffing med andra ord.
Med min mor och mormoder kvar nere i Mörsil och Åre så blir det allt för sällan turer ner hit. Det finns även massa kul folk jag gärna skulle svänga runt och dricka kaffe med. Såväl nya bekantskaper som gamla kontakter. Med syrran och hennes två barn lastade i bilen styrde vi iallafall kosan söderut från Jokkmokk.
Min mormor bor mitt i centrala Åre och har haft ett trädgårdsintresse utöver det vanliga. En passion på samma sätt som jag brinner för friluftsliv. Hon flyttade som 16 åring från Skåne upp till Åre. Det är ju ingen tvekan om att det finns lite ävetyrsblod i hennes ådror som möjligen kan följt med till mig. Jag har nog påverkats en del av henne att våga gå mot min dröm oavsett vad folk tycker och tänker.
På vägen norrut svängde vi in till Wild Tribe’s kennel och hämtade en liten 8 veckors valp, Drago. Det är ännu en siberian husky till vår flock. En energisk men väldigt lugn krabat. Garanterat kommer det mer bilder på honom här senare.
Igår så blev det dags för nästa avlivning. Dee, en siberian huskytik på drygt fyra år. Hon har sedan i våras lidit av någon typ av problem i fuftvägarna. Lunginflammation eller en parasit. Vi har behandlat henne mot allt tänkbart och ändå blev hon inte bra. Att hon var rosslig och periodvis mycket trött gjorde vårt beslut självklarare. Saknade får vi däremot leva med under många år. Hon va alltid en sådan där glad skit. En hund som vi egentligen hade köpt in som valp för att få in nytt blod i vår avel.
Zpring flyttade också igår på prov till en kille som har några få hundar. Vi hoppas att det kommer att fungera. Hon får det säkert kanonbra där med mer uppmärksamhet. Däremot så känns det alltid som att man sviker en hund när man säljer den. Det är inte hunden som vill bli såld. Det är en hund som trotts att den gör allt den kan inte är ’bra nog’ för mina önskemål. Fast nu ska jag inte förmänskliga hundarnas tankar och känslor, men det känns alltid som man sviker en polare.
Dessutom så är det en hel del valpar som skall flytta nu under de närmaste dagarna. Av de 16 valparna är planen att vi skall behålla nio stycken och att sju skall flytta. Vi har hittat bra hem till alla utom en liten tik i Xaras kull. Men hon kan lika gärna få bo kvar hos oss.
Detta är en inblick i en hundspannsförares vardag. Baksidan av en annars trevlig hobby eller som för oss yrke.
Siberian Huskyvalpar är söta. Vad de inte är är lättfotograferade. De springer, biter varandra, tacklas, rullar runt och står sällan still just när kameran klickar. Av 20 bilder blir kanske en bra. Håll tillgodo med några bilder från vår B-kull efter Rut och Zorba. Vill ni se mer om våra siberian huskies så kolla på vår kennelsida Working Husky Kennel.
