Vi har tömt dass och städat ur ett par kojor efter vägen.Idag blev det en tjänsteresa med skotern. Töma utedass, köra ut ved, rekognosera områden för nya produkter. Christian som driver företaget Outdoor Lapland var med och tittar lite närmare på de kojor och stugor som vi använder. Kan vi samarbeta så innebär det mindre jobb för oss med spår och underhåll. Christian kör mestadels skiodturer men även någon skotertur med gäster.
Stina som sedan en vecka tillbaks kör en ny skoter sitter mest och ler. Skotern är förvisso två år gammal men en modernare maskin med fyrtaktsmotor. Är det vatten på isen fräser vi bara fram. Dessutom så tar ingen av våra nya skotrar speciellt mycket bränsle om vi jämför med de äldre maskinerna som vi jobbat med tidigare.
Givetvis blev det både kaffe och grillad korv till lunch. Är man tre guider som är ute på vift så är kaffeeld ett absolut måste. Återigen kan jag bara konstatera att vi är ett gäng guideföretag och entreprenörer inom besöksnäringen här i Jokkmokk som har ett väldigt bra förhållningssätt till varandra.
Nu sitter Stina och jag åter inne i vårt lilla torp. Ute dånar en varm västanvind över sjön. Snön smälter från taken och det är halt ute på gårdsplanen. Imorgon väntar en ny dag med några gäster på en kortare hundspannstur. När det varit kallt och tempen plötsligt stiger fastnar det frost på alla kalla ytor. Jokkmokk har fantastisk natur och vidsträckta vidder. Obligatoriskt fikastopp. Man upphör aldrig att förvånas… Denna man träffade vi i ett område där inte speciellt många människor färdas.
Renarna som blir stödutfodrade blir tama och kommer nära. Idag har Stina och jag följt med på en foderrunda i renskogen. Just denna vinter har varit lite svårare för renskötseln. Snö som tinat och frusit på marken har gjort det svårt för renarna att komma åt markbetet. Detta i kombination med lite snö leder även till att renarna lätt vandrar iväg. Är det bra markbete och lite mer snö väljer renarna att stanna i ett område och arbetet med att hålla flocken samlad blir lättare.
I det området där vi arbetar med våra hundspann under kortturerna är det Jåhkågasska tjiellde (Jåkkåkaska sameby) som har renar. Vi har alltid känt oss välkomna med vår verksamhet och vi gör allt vi kan för att visa hänsyn och minimera vår störning. Det är ju nämligen förhållandevis lätt för oss att styra om en hundspannstur och undvika kärnområden jämfört med att få en renhjord splittrad eller flyttad.
Renfoder och ensilage lastades i skoterkälkarna och sedan tuffade vi iväg ut till foderplatserna. Renarna som hör skotrarna kommer framspringandes för att få sin beskärda del av stödutfodringen. De är orädda och man kommer riktigt nära de fina djuren. Fodret sprids med en tanke för hur man skall få renarna att hålla sig i området eller börja flytta sig åt något håll.
Vi får även en inblick i hur planen är för att flytta renarna under de närmaste veckorna. Med den kunskapen så blir det ju lättare för oss att förstå hur vi skall planera våra rutter med hundarna. Dessutom så kommer vi lite försiktigt att börja titta på om det är möjligt att erbjuda våra gäster turer ut med renskötare där man aktivt får hjälpa till med arbetet. Ett stort tack till Annika, Jessica, Ulf och Sara för att vi fick följa. Ulf fyller ett foderbord med renpellets. Det är utan tvekan en skön känsla att sitta nära och lyssna på klövarnas klickande och se hur de äter maten. I år fick vi se solen ganska högt upp ovanför horisonten. Nu har det vänt och dagarna blir allt längre. Klarblå himmel och tempen droppar ner under -20C. Skön och frisk luft.
Stockholm är ju fint på sitt sätt.I morse landade jag äntligen hemma efter en dag i Stockholm. Det blev nattåget ner, en dag i stan och sedan nattåget hem. Under dagen var jag inbjuden till ett möte om turism i skyddad natur/hållbar turism och turism på annans mark. Det kommer ett mer utförligt inlägg om detta senare.
Som vanligt springer man ihop med diverse folk. En nordafrikan som hade blivit svensk medborgare men förklarade hur dum vi va i Sverige som tog emot flyktingar. Lite märklig inställning måste jag säga då man själv är nysvensk. Han var för närvarande hemlös och samlandes på burkar och flaskor för att kunna köpa en minibuss och börja med taxi i sitt hemland. Skulle varit intressant att hängt med honom ett par dagar för att få en inblick i livet i stadsdjungeln.
Det är roligt för i princip oavsett vart man än är så springer man på känt folk. Hittade en fd Jokkmokkare på T-centralen. Sedan så är det ju kul att bara titta på folk.
Tågresan hemåt blev en missär. En finlandssvensk som hade shoppat 15-20 liter vodka hamnade i samma kupé. Måttligt drickande var inte riktigt hans grej. Att han inte blev avkastad var nog mer medmänsklighet från den befogat irriterade konduktören eller oss som försökte sova i samma kupé. Det var en riktigt tragisk och trasig människa som fått stryk och sprit av sin pappa under sin barndom.
Nu är jag landad i Jokkmokk. Trött efter en natts utebliven sömn och före det, mötet där hjärnan försökt arbeta på så gott den kunnat. Här i norr snöar det, hundar skall tränas och spår köras upp inför helgen. Riktigt skönt jobb i frisk luft. Paradise Jokkmokk is da shit! En annan sorts livsmiljö… Lugnet innan vodkamannen kom. En trevlig, lugn och välskött liten järnvägsstation. Det känns lite som min barndoms minne från hur en tågstation var. Saknade bara en stins som går ut och vinkar av tåget.
Då har man landat hemma efter några fina dagar ute i markerna. Allt är som vanligt. Vi kör hundspann, lagar mat över öppen eld och sover i vildmarkskojor. Hundarna jobbar klanderfritt och det går för det mesta bra. Vi har inte speciellt mycket snö i år men det räcker.
Kylan gör dock situationen kritisk ibland. Denna tur droppade tempen under -35C. Det i kombination med att en av gästerna fick en riktig influensa med feberfrossa och allt som hör till gör att plötsligt är det skarpt läge. Kylan i sig är inget problem. Kylan i kombination med en gäst som har svårt att hålla värmen däremot är ingen lek.
Säkerhetsmässigt hade vi möjlighet att få en skoterhämtning men tjejen som sett fram emot detta ville inte det. Istället fick vi köra sakta men säkert tillbaks de 35km tillbaks mot kenneln. Vi fick stanna och elda, äta och dricka varmt och till slut styrde vi upp spannen utanför vårt lilla torp. Redan ett par dagar efter turen droppar första resultatet in på vår TripAdvisor. Det har gått bra igen.
Att få jobba med människor ute på detta viset är verkligen roligt. Visst är det kärvt med kylan och visst har man folk inpå sig dygnet runt. Trevligt folk som är som en del av ett team. När sedan feedback kommer och man ser att gästerna tycker att de fått en bra upplevelse, då känns det bara ännu roligare.
Spårpreparering under en av årets kortare dagar.En ny tältkåta är införskaffad inför denna säsong och idag kom den på plats. Instruktionboken var på flera sidor men på norska. Ja, både språket såväl som den så kallade logiken var på norska. Projektet avslutades med en del improvisation a la svensk logik.
Nu har vi spår, tältkåta, ved, slädar i ordning och fikaväskorna halvpackade. Framför oss har vi nu 4 dagar och närmare ett hundra personer som skall följa oss på tretimmarsturer med hundspann. Detta är ju mer än vad Stina och jag klarar själva så vi får en del hjälp. En kompis Jenki är på besök och hjälper oss. Sten med sitt företag Jokkmokk Mountain Traveller är givetvis med liksom Patrik och Sanna med sitt nystartade Enbom Outdoor.
Turismen i Jokkmokk är verkligen i gasen under jul och nyårshelgen. Vi kör faktiskt mer folk under dessa dagar än vad vi gör under Jokkmokks Vintermarknad numera. Bara idag har vi fått rekommendera flera grupper till kollegor här i Jokkmokk men även i Årenjarka och Haradsområdet. Det är jätteroligt för oss som jobbar men samtidigt ledsamt att vi måste ge negativt besked till Jokkmokksbesökare. Flippa håller koll på allt som görs. Norsk logik och struktur i uppsättning. Så här ser toppen ut på kåtaställningen. Ved och renskinns transport till tältkåtan.
