Browsed by
Etikett: Svenska Turistföreningen

Med solsken i blick

Med solsken i blick

Gate_to_sarek_2_5
Stora Luleälvens dalgång västerut mot Stora Sjöfallet.
Till porten av Sarek är en av våra ’enklare’ veckoturer som vi kör. Det är relativt lätta etapper, enbart stugboende och efter väl trafikerade leder. Denna vecka har jag arbetat med en kollegas gäster, Dirk från Vildmarksbyn Solberget. Vi har annars valt att undvika att resebyråer och ’återförsäljare’ som skall sälja våra långturer pga att vi kan få gäster med fel förväntningar och attityd. Dirk är dock en av de kollegor som arbetar med en liknande målgrupp som oss och därför har det genom tiderna visat sig fungera kanonbra. Denna vecka var inget undantag.

Vår färd gick söderut från Saltoluokta. Vi har haft kalasväder med sol, ingen vind, gnistrande skön snö och allt annat man kan begära från en resebroschyrs bilder. Hundarna har skött sig bra och vi har lugnt tuffat från stuga till stuga längs Kungsleden. Gästerna har varit otroligt trevliga, hjälpsamma och goa mot hundarna vilket är sådant som underlättar mitt liv som guide.

För egen del så har jag nu varit borta hemifrån mer än 50 dagar. Det känns ännu roligt att köra hundspann och livet här ute är så verkligt och enkelt på nått sätt. Ändå ser jag hur slutet av säsongen närmar sig. Om drygt två veckor skall hundslädar målas, hundgårdar städas, bilar servas, skotrar förberedas för nästa vinter och det finns en massa kontorsarbete som bör fixas. Det bor en liten vagabond i mig och jag vet inte om jag ser fram emot livet som torpare.

Nu skall det iallafall lastas om och nästa vecka förbereds. Hundar skall hem med Stina och slädar packas om. Denna vecka kommer färden att gå norrut från Saltoluokta och det blir ingen ändring av planeringen i sista minuten tror jag. Jag har fått klartecken från samebyn och vi kommer att kunna köra utan att hamna mitt i vägen för renskötselarbetet. Vädret däremot ser väl ut att bli lite si och så med en del snö.

Gate_to_sarek_2_3
Vem blir inte glad av kokkaffe och grillad Jokkmokkskorv?

Gate_to_sarek_2_2
Susitievans Arial. Hon löper och fick specialbehandling under fikapauserna. Nu väntar hemfärd och parning med Working Husky Rambo.

Gate_to_sarek_2_1
Aktsestugan. Ett kortare snöfall drir in över området men det ger sig ganska snart.

Gate_to_sarek_2_6
Matning av hundarna i Sitojaurestugorna.

Gate_to_sarek_2_4
Böljande fjällbjörkskogar och lågfjäll breder ut sig öster om Sitojaure området.

Explore Sarek Nationalpark

Explore Sarek Nationalpark

Explore_sarek_6
Lite vind och snödrev hör till livet här ute på vidderna.
Explore Sarek nationalpark är nog den av våra turer som fått flest bokningsförfrågningar under 2016. Redan under maj månad 2015 blev turen fullbokad av en familj från Luxenburg. När vi närmade oss avfärd började tyvärr mejlkonversationen att te sig märklig. Kunden började att mixtra och ställa skumma krav på mig som färdledare och känslan blev bara dålig. Det visade sig då att denna familj var svartlistad hos några kollegor och mycket snart kom två läkarintyg på att hälsan sviktade. Efter några mail till de gäster som stod på väntelistan bokade två killar. Eric som till slut kom men även en annan kille från USA som avbokade en dag innan avfärd. Sett över tiden så är det ytterst sällan denna typ av problem uppstår.

Då det fanns hundar och utrustning färdigt passade Patrik från Jokkmokk på att haka på. Han håller själv på med hundar och har just registrerat ett företag. Dels är det kul att få en kompis med på tur men även kul att han kanske kan få input till hur han vill jobba i framtiden.
Starten gick från Saltoluokta fjällstation i strålande väder och sedan västerut in igenom Sarek. I år lyckades vi faktiskt att genomföra Sarekturen enligt den beskrivning som vi har på vår webbsida. Sareksnationalpark är ett krävande område där man är utsatt. Snöförhållandena kan vara mycket varierade och inte alltid lämpliga för hundspann.

I Såmmarlappa träffade vi ett reportageteam från tidningen Turist. De spanade efter lodjur och till vår stora lycka fick de syn på ett kraftfullt djur uppe på en fjällsida. Både Patrik och jag som är vana att vistas ute mycket fick en otroligt kul upplevelse. Eric däremot saknar fortfarande älg på sin lista över djur han helst vill se. Han har jobbat på detta sedan 1989 och det blev till slut ett skämt att vi inte såg älg så länge han var med oss.

När vi passerade Tarrakaisestugan hamnade vi mitt i en räddningsaktion av en kraschad skidåkare som låg högt upp på en fjällsida. Vi behövdes inte så vår färd fortsatte men killen blev enligt nyheterna liggande där uppe i 6-7 timmar innan en norsk räddningshelikopter till slut kunde fira upp honom. Då var redan kompisarna, fjällräddare och svensk ambulanshelikopter på plats sedan ett tag.

Årets Sarektur är nu bakom oss och jag kan bara summera ännu en härlig fjällvecka. Vi har ännu full vinter även om det är varmt och tinar en del just nu. Hundarna är ganska tunna men i bra form. Även jag har tappat en del vikt men för att citera vår veterinär en gång då jag oroligt visade upp några av våra magra hundar för något år sedan: ’Matti…har du någonsin sett en fet marathonlöpare?’.

Explore_sarek_7
Dalripor strax väster om Rinim. De samlas nu för parning och de blir allt mindre skygga.

Explore_sarek_5
Mörkret sänker sig över vår tältcamp i övre Rapadalen. Vinden ökar något och låga moln med snöbyar drar över under natten.

Explore_sarek_4
Dimmorna lättar i Allkavagge. Vindstilla. Nu snackar vi mushers paradise!

Explore_sarek_2
Tuoddar måste vara platsen med konstant snödrev. Padjelantaledens högst belägna stugplats.

Explore_sarek_3
Navigering i white-out är inte det lättaste. Till höger där framme vid det vita fältet och sedan lite till vänster om den där vita snödrivan. Här är Patrik med ett åttaspann av våra Siberian huskies.

Explore_sarek_9
I tidningen Turist kommer ni att kunna läsa Annas reportage om spaningen efter lodjur. Turist är kanske den tidning idag är den friluftstidning som idag kanske har de bästa svenska friluftsreportagen!

Explore_sarek_8
Renskasmiddag med en kall Norrlandsguld i Såmmarlappa.

Explore_sarek_1
Nappen fick en överansträngd handled och fick åka släde under tre dagar. Här sitter hon kvar vid platsen där tältentren var och undrar varför vi packade ner det i släden.

Taste of Sarek nationalpark

Taste of Sarek nationalpark

Taste_of_sarek_6
Hotell Hilleberg!
Så är den fjärde av nio vårvinterveckoturer genomförda. Denna gång körde vi söderut från Saltoluokta fjällstation. Siktet var inställt mot utkanterna av Sareks nationalpark. En kombinerad stug- och tälttur.

Veckan började med en hel del vind och värme. Därför höll vi ner mot skogslandet och Aktseområdet. Spåren blev mjuka och genomslagsföret var ett faktum. Den tredje dagen blev det kallt och stenhårt och istället för att plaska fram i blötsnön studsade vi frenetiskt bromsande fram längs de hårdfrusna spåren.

Med på turen var Barbara och Jochen som kört långtur med mig tidigare. Det underlättar alltid då det är någon i gruppen som varit med och kan en del. Dessutom var Johanna som själv är utbildad fjälledare samt Yvonne som även hon var van vid friluftsliv. Med andra ord inga ’riktiga turister’ utan kanske skall klassas mer som resenärer och gäster på våra turer.

Under de sista dagarna körde vi in i Sareks nationalpark. Första försöket avbröt vi pga vind och sikt som kom och gick. Egentligen inte nödvändigt men en ren försiktighetsåtgärd. Ofta kan det i efterhand visa sig att det är bättre att slå läger i skyddad terräng och sedan utvilad kunna färdas när vädret blir bra istället för att bränna krutet i halvtaskigt eller dåligt väder. Så gjorde vi och turen blev riktigt bra till slut!

Taste_of_sarek_3
Hundspannen fick stundtals arbeta hårt i vinden som stundtals friskade på. Här hade vi bra sikt trotts vind pga att snön var upptinad och ihopfrusen.

Taste_of_sarek_4
Moments av litenhet i en storslagen natur.

Taste_of_sarek_5
Norrsken och månsken över Sitojaure. Mitt hundspann sover lugnt framför skonksläden.

Taste_of_sarek_2
Arial är inte helt nöjd. Kall om rumpan med en krånglande sele…som hon själv uttryckte det till mig!
(Jaja…hunden prata med dig…)

Taste_of_sarek_1
Off-pist-terrängkörning med ett gäng arbetshundar.

Pantertanter på glid i Lappland

Pantertanter på glid i Lappland

Keb_sjaunja_1-mars_4
Vår tältcamp under det flammande norrskenet i Sjaunja naturreservat.
I år var det nog sjunde året som Ulla följde med på tur. Bim (4:e året) och Ulla hade dessutom fått med sig Kristina i år. Tre kvinnor på 60+ där åldern verkligen inte märks. Marika (jämngammal med mig) och är nog båda mäkta inspirerade efter denna vecka. Åldern spelar verkligen ingen roll. Det är utan tvekan attityden till livet som är det viktiga.

Färden startade från Saltoluokta fjällstation och det började igenom ett ödsligt Sjaunja naturreservat norrut mot Nikkaluokta. Vi fick två nätter i tält innan vi nådde Kebnekaise fjällstation med duschar, bastubad och mjuka sängar. Färden över fjällplatån norr om Kaitumälven bjöd på total dimma och utan den kryssade leden hade vi inte kunna färdats på ett säkert sätt.

I Singistugorna träffade vi Juha från Jokkmokk som tillsammans med sin vän Kössi körde en av våra packturer med engelska skidåkare. Det är alltid roligt att träffa kollegor och vänner på fjället. Kaffe, prat och roliga historier. Ja, faktum är att vi träffade egentligen en hel del folk som man lärt känna mer eller mindre under årens lopp på fjället. Det är stugvärdar, färdledare, skoterförare, fjällstationspersonal, skidåkare m.m. En massa trevliga möten där ute.

Nu har vi åter landat på Saltoluokta fjällstation. Ute tilltar vinden och temperaturen stiger vilket resulterar i tögrader. Snön slår ihop och förhållandena för att färdas blir allt bättre. Snön lägger sig stabilare på marken och riskerar inte att virvla upp i luften för minsta lilla vind. Nu har jag jobbat med upplastning och omlastning inför nästa tur. Försöka äta upp mig, dricka kaffe och göra sådant som jag inte kan göra från fjället. I morgon bär det av igen efter en vilodag för hundarna.

Keb_sjaunja_1-mars_3
Frostbeklädda björkskogar strax söder om Tjuonajokk fiskecamp.

Keb_sjaunja_1-mars_5
Filosoferar i mitt Hillebergstält.

Keb_sjaunja_1-mars_2
Norrsken över Kebnekaisemasivet.

Keb_sjaunja_1-mars_6
Singistugorna sent en kväll.

Keb_sjaunja_1-mars_1
Solnedgåmg i Teusajaure.

Med hundspann och igloo

Med hundspann och igloo


Med hundspann och igloo igenom den Lappländska fjällvärlden. Filmen är gjord 1935 och svartvit. Speakerrösten är klassisk och kommentarerna speglar en helt annan tid vad gäller synen på god hundhållning. Folket på den tiden var nog något tuffare än vad folket är idag. Luta er tillbaks och följ med på en intressant resa tillbaks i tiden!