Greater Laponia är ett område mellan Piteälven och Abisko. Från fjäll till skog. Bilden är från Tarradalen hösten 2012.Greater Laponia är ett område som nominerats som ett eventuellt Rewilding Europe område. Nu jobbar man på att förankra detta hos lokalbefolkningen. Inte ett allt för litet arbete. Många förstår och är nog väldigt positiva i det stora hela. Däremot så är det viktigt att alla får komma till tals. Allt för många gånger blir det lokala överkört. Idag var jag i alla fall på ett möte mellan Rewild Europe och lokala företagare. Åter kan jag glädjande konstatera att det finns många kloka och framåt företagare i området. Vi är många fler idag som är beroende av oexploaterade naturområden än vad det var 1993 då jag startade Jokkmokkguiderna.
Om Greater Laponia skulle bli antaget får vi ännu lite mer fokus på området för dess natur och kulturvärden. Allt som väger för att man exploaterar området på ett hållbart och skonsamt sätt är uppskattat från min sida. En motvikt till det traditionella exploaterandet av markerna kan vi verkligen behöva just idag.
Vad kommer detta sedan att utmynna i är ju nästa fråga? Här är jag starkt kritisk till tidigare projekt av olika de slag. Projektledare kommer och går. Lite resultat som består. Massor av fina utredningar och rapporter men oftast grymt lite verkstad.
Från Stora Sjöfallet och österut mot Lulep Kierkau och Saltoluokta.Sent på kvällen styrde vi bilden mot Stora Sjöfallet. Efter vägen skulle vi plocka upp vår skoter som varit i Kebnats sedan i våras. Nu såg vi fram emot en bilfärd längs ödsliga Norrlandsvägar. Bilfärder som vanligen bjuder på spännande möten med olika djur.
En tjäderhöna, några renar och lite småfågel blev resultatet. Inga björnar, inga lodjur, inga älgar med nyfödda röda kalvar. Lite magert faktiskt. Annars är det ett väldigt bra sätt att få se skogarnas invånare. Att puttra omkring med bil längs nattens småvägar i Lappland. Några timmar efter midnatt rullade vi åter in på vår gård hemma i Jokkmokk. Så va vintersäsongen avslutad på riktigt! Från Liggadamen och uppströms.
Isleden är en prepparerad led som är kontrollerad och säkrare än isen bredvid. Bilden är tagen före helgen. Isleden från Saltoluokta över till bilvägssidan är ofta ett vanligt förekommande samtalsämne om man vistas i Saltoluokta. Den påverkas av vattenströmmen från kraftverket uppströms men förståss även av väder och vind. I dag fick jag hjälp av Liza och Johan att köra tre spann över sjön. Det är skönt att hundarna håller sig innanför pinarna. Strax utanför pinnarna kunde vi se några öppna ställen i isen. Känns inte allt för bekvämt.
Är isleden öppen behöver man egentligen inte vara bekymrad. Man följer slaviskt den markerade leden och kör mellan pinnarna över sjön. Där är den kontrollerad. Isleden stängs i regel då tjockleken är runt 20cm. Då ska det fortfarande vara ganska stor marginal.
Isleden kommer enligt ryktet att stängas imorgon, onsdag, om inget drastiskt händer. Vattenfall sätter då in en helikopter. Vill man då få sig en flygtur för en billig slant kan man ju alltid fara till Salto och äta lunch! Då får man två svängar med koptern och en riktigt god lunch. Ring till Saltoluokta Fjällstation innan och kolla om priser på flygturen men det brukar vara gratis eller väldigt bra priser. Stationen är för övrigt öppen till Valborg och Vattenfall skall garantera överfarten enligt nå¨got gammalt avtal. På båda sidor av isleden är det bra uppmärkt och man kan se hur tjock isen är och när den senast mättes.
Bara att medge… Teusabacken är rätt så hyffsad.Nylandad i Saltoluokta efter en sex dagar lång roundtrip i Stora Sjöfallets nationalpark, Kebnekaise och Sjaunja naturreservat. Soligt, blåsigt, vindstilla och för det mesta riktigt bra spår. Turen började i Saltoluokta och gick västerut längs Langas. Vidare igenom Teusavagge upp till Teusastugan. Därifrån norrut till Sälka vart vi fick endel vind. Blev en förmiddag med mycket te och kaffe innan vi lugnt tuffade till Singi. Från Singi österut till Nikkaluokta och därifrån söderöver via Tjuonajokk till Saltoluokta.
Hundarna går riktigt bra och vi har inte haft det minsta stressigt att hinna 30-45km/dag. Hade nog kunna kört längre också men det ska ju passa med stugor osv. Vi har sett älgar, renar, järvspår, utterspår, ripor, gammal kungsörn, korpar och en del annat. Vi har hunnit fotografera, snackat med folk som vi mött, kollat på fjäll och druckit litervis med kaffe och te. Jag får med andra ord skriva som vanligt… En fin veckotur med trevliga gäster i en fantastisk natur! Sanoj kollar upp ur sin grop. Te och kaffe är ett stug-måste! Hundstugan i Sälka där vi väntadeut lite blåst under en halv dag. Flippa. Änne en vinter tillsammans är snart till ända. Hur många år kommer hon att kunna följa mig egentligen? Så vemodigt att tänka att det inte är för evigt…men så är det ju tyvärr med alla hundar. Platån söder om Nikkaluokta är en bortglömd del av fjällvärden. Fantastisk hundkörning ända ner till Saltoluokta som kan rekommenderas. Utsikt från ’fiendeland’ söderut mot Jokkmokksfjällen. Längst bort till vänster i bilden sticker Sarektopparna upp. Vi följde den kryssade leden igenom Sjaunjas naturreservat.
Brev från Umeå Tingsrätt hör inte till vardagligheterna som tur är.Här om dagen damp ett brev ned i postlådan från Umeå Tingsrätt. För någon sekund stannar hjärtat till och tanken rusar genom huvudet ’Vad har jag gjort nu då?’ En dag senare ringde telefonen dessutom och en reporter hade några frågor att ställa. Läs gärna en lokaltidnings artikel.
Det krävs dispens för att få bedriva kommersiell verksamhet med guidade turer inom nationalparkerna: Sarek, Padjelnta, Muddus och Stora Sjöfallet. Denna dispens beviljas av Länsstyrelsen i Norrbottenslän. Jokkmokkguiderna har fått denna dispens för att bedriva guidade turer i området fram tom 31/12 -2013. Det är detta som vi nu själva överklagar.
Vi har fått ett tillstånd som ger oss ett antal guidade turer / år. Det innebär att en dagstur med en (1) gäst till Muddusvattenfall är en (1) tur. Två veckor i Sarek med 8 personer är också en tur. Skillnaden blir ju en gästdag eller 112 gästdygn. Vi pratar fortfarande om en tur. Vi överklagade för att vi anser att man skall ge dispens om ett vist antal gästdygn / företag / år. Här fick vi avslag.
I vårt tillstånd står det klart och tydligt att vi skall ha samråd med berörda samebyar inför genomförandet av våra turer. Det anser jag är den enda rätta vägen om man ska bedriva turism inom renskötselområdet! Däremot så vad händer om en sameby vägrar samråda med oss (vilket inte har hänt ännu)? Här ville vi få in i dispensen att OM en sameby vägrar att genomföra samråd skall vi ändå få genomföra våra turer. Här fick vi avslag.
Från vår sida så måste jag säga att de berörda samebyarna som vi har samråd med är mycket bra att jobba med. Här pratar vi om såväl enskilda renskötare som själva samebyarna som har hjälpt oss att förstå problemen med turism i renskötselområdet. Kan man inte se problemet så kan man inte heller undvika dem.
Nu kvarstår frågan om vi skall överklaga denna dom eller inte. Givetvis anser jag att vi har rätt men kommer vi att kunna vinna något på att gå vidare? Kan vi bidra någonting till debatten om turism i skyddade områden och turism inom renskötselområdet igenom att gå vidare? En dagstur till Muddusfallet med en person eller som här 14 dagars tälttur igenom Sareksnationalpark med fyra deltagare är fortfarande bara en tur i våra tillstånd.
