Browsed by
Etikett: Stora Sjöfallet

Explore Sarek nationalpark 2015

Explore Sarek nationalpark 2015

Kommentarer 4 kommentarer

Explore_sarek_5
Snöfall och lite vind suddar snabbt ut sikten i marknivå.
Sarek är mytomspunnet, stugfritt, ledfritt, skoterspårfritt och man måste verkligen lita till att man klarar sig själv. Gruppen, hundarna och jag. Det kan gå lätt men det kan lika gärna gå väldigt, väldigt tungt. Sarek 2015 har bjudit på förvånansvärt bra förhållanden.

Från Saltoluokta lättade vi ankare och styrde in mot Sarekmasivet och Äphar området. Väl i övre Rapadalen ändrade vi vår plan och drog oss ned igenom Rapadalen mot Aktse. Hade vi gått mot Padjelantas öppna vidder skulle vi mött en annalkande storm där med ett ofrivilligt tältdygn som resultat (enligt väderprognos vilket även senare visade sig stämma i verkligheten).

Under de 8 dagar som vi luffat omkring har det totalt kommit 50-60cm nysnö. Vinden har dock hjälpt oss en del. Vi har fått planera om rutter och färdvägar ett flertal gånger under vår färd. Naturen har satt riktlinjerna som vi spelat efter. Vi spelade med naturen och inte emot den.

Gruppen har bestått av ett tyskt par, Daniel och Kristina som sedan tidigare korsat nationalparken både hit och dit till fots. Mikael en kille från Stockholm som rest mycket utomlands. Äldstemannen i gruppen, Hasse har kört hundspann på Svalbard och Grönland, skidrat till Nordpolen och hittat på en massa andra hyss. Tillsammans har vi nu varit på färd i 8 dagar med 33 av våra siberian huskies.

Hundarna har denna vecka varit ganska jobbiga. Två löptikar har kollrat till huvudena på några av hanhundarna. Dessutom så fick jag in sex nya hundar som varit med Stina den senaste tiden. Några av dessa har inte riktigt kopplat att vi skall vara tysta även precis innan start. Jag har fått motion av allt springande fram och åter för att förklara för dem att nu kör vi konceptet ’tysta starter’ trotts att vi är 5 spann samtidigt.

Explore_sarek_2
Vinden har polrat bort all snö runt de fasttrampade spåren efter rödräv.

Explore_sarek_3
Norrsken i övre Rapadalen.

Explore_sarek_4
Tältcamp i övre Rapadalen.

Explore_sarek_6
Hundspann arbetar sig nedåt längs Rapaälven.

Explore_sarek_1
Arial efter lite vind och snöfall.

Explore_sarek_7
Hasse en av veckans gäster.

It’s a good week to die hard

It’s a good week to die hard

Kommentarer 3 kommentarer

Keb_sjaunja_3
Ladjovagge mellan Kebnekaise fjällstation och Singistugorna. Motvind och klabbig drevsnö gav oss en del merjobb.
It’s a good week to die hard har varit vårat arbetsnamn för denna vecka. Ett stående skämt som funkat i de flesta situationer. Med på turen var nämligen två killar och en tjej som sedan tidigare kände varandra väl. Lättsamma och med en helt underbar attityd.

Jag startade ut med en pågående influensa som under turen kom att utveckla sig till feber och ganska mycket trötthet. Malte hade även han en influensa som pågick. Två dagar innan avfärd hade han tydligen tom svimmat av inne på ett apotek (vilket jag inte visste vid start). Benedic hade nog smittan med sig för redan morgonen innan start kände han av halsen. Maria klarade sig från flunsan hyfsat men hon har varit trött och hade feber en kväll.
Hundarna har arbetat kanon. De är lugna och fina. Snöförhållandena har varit gode tröga men snö finns iallafall och ganska mycket. Vi har erbjudits snödrev, solsken, mulet, snöfall, hyfsat hård vind, och tom med en dag med kanonsnabba kalla spår!

Sista dagen, sista milen händer det som inte får ske. Leden vi följer är den enda skoterleden mellan Stora Sjöfallet och Saltoluokta. Helt plötsligt dyker den brant ned mellan några träd och stolpar med skarpa kurvor. Jag lyckades precis undvika krasch på mitt spann. Maria som kom bakom han inte heller stanna och slog runt med släden. På något märkligt sätt smällde hon i huvudet i släden. Det visar sig att hon fått en rejäl smäll och vi börjar befara skallskada. Jag ringer SOS och de skickar en helikopter utan minsta tvekan.

Maria bäddas ner i sovsäck och vi håller koll på henne och hundarna. Vi fikar och trots oron så är det mycket bra stämning i gruppen. På lassarettet i Gällivare undersöks hon och man limmar tydligen igen ett jack som blivit. Ingen hjärnskakning, ingen skallfraktur, inga inre blödningar. Allt förhållandevis väldigt bra!

Från Saltoluokta kommer två tjejer upp som hjälper oss att köra hem hundarna. Benedic och Malte kommer sig iväg mot Gällivare för att möta Maria och det blir en sen kväll för min del. En kväll som dessutom är min 45:e födelsedag. Ont i hela kroppen av flunsan (och kanske åldern) och rejält sliten kryper jag ned i sovsäcken och sammanfattar veckan: It’s a good week to die hard.

Keb_sjaunja_4
Tältcamp i Sjaunja naturreservat.

Keb_sjaunja_2
’It’s a good week to die hard’ och är då detta ’Highway to hell’ eller ’Trail to heaven’?

Keb_sjaunja_1
Sjukvårdskunskap, friluftskunskap, lugna hundar, bra grupp, hjälpsamma kollegor (i detta fall Saltoluokta) och mycket annat gör att man kan ta hand om den skadade på ett bra och säkert sätt!
Här ligger Maria inbäddad i en rejäl vintersovsäck medan vi väntar på ambulanshelikoptern.

Laponiatillstånd

Laponiatillstånd

Kommentarer 3 kommentarer

Laponiatillstånd_1
Årets ansökan är på 15 sidor plus ett antal sidor rapport om den gångna säsongens turer.
Guidade turer inom Laponia kräver att man har fått tillstånd/dispens. Tidigare har det funnits ett förbud mot att bedriva kommersiell verksamhet. Just nu vet jag egentligen inte fullt ut vad som gäller. Man arbetar med att ändra saker och ting så att det skall bli bättre på sikt. Förändring är ju oftast jobbigt då man måste lära om, ha tålamod med att det är lite buggar i system osv. På sikt blir detta bra.

Laponia är ett världsarvsområde sedan 1996. För detta världsarvsområde har man upprättat en förvaltningsplan samt en lokal förvaltningsorganisation. Det innebär att besluten har flyttats närmare oss som bor och är verksamma i området.

Vi ser årligen ett stort antal firmor som bedriver verksamhet i området utan tillstånd. De jag har mest koll på är slädhundsföretag. Lokala som utländska som far in med sina grupper. När dessa blir tagna av naturbevakare så är det alltid ’kompisgäng’. Det är dessa firmor och guider som vi skall tacka för att vi fått ett permanent draghundsförbud inom Laponia. Nu gäller detta att även alla privatpersoner som vill dit och färdas med sin draghund måste söka tillstånd. Det är mycket tråkigt att detta drabbar privatpersoner som vill färdas inom Sarek, Padjelanta, Muddus och Stora Sjöfallets nationalperker med hundspann.

Idag har jag färdigställt vår 15 sidiga ansökan till Länsstyrelsen för att få förlängt tillstånd för våra kommersiella turer inom Laponia. För övrigt så är nationalparker till för att bevara naturen i ursprungligt skick. Jag tycker då att det är fullt rimligt att man ställer krav på de aktörer som skall vara där och arbeta kommersiellt. Nu är jag glad att ett stycke pappersjobb är bakom mig och siktet är istället inställt på lite arbete i hundgården.

Laponiatillstånd_2
Mitt 10-spann med en lastad packsläde under förra säsongens Explore Sarek Natinalpark.

Singel i Salto 2014

Singel i Salto 2014

Kommentarer 0 kommentarer

Singel_i_saltoluokta_5
Vyer, prestationer, samtal och en hel del kaffe. Här på toppen av Lulep Gierkau 1139 möh.
Singelvandring i fjällen är nu över för i år. Som vanligt har det varit en mycket trevlig vecka. Det är på många sätt så overkligt att detta är mitt arbete det som är andra människors semester. Att få bo på Saltoluokta Fjällstation, äta deras trerättersmiddagar, träffa natur och fjällintresserade människor och knalla omkring på fjället med min kamera. Alla göromål hemma kopplas bort då jag vet att Stina tar väl hand om hundar och email osv. Det är också roligt att få arbeta i team tillsammans med personalen på Saltoluokta Fjällstation och med Janne som hyrs in som guide liksom jag. Det är många människor som jobbar med att få allt att rulla. Skeppare, vaktisar, kockar, serveringspersonal, receptionsfolk och till och med stationschefen som gör sitt.

’Blir det några par?’ är en fråga som jag ofta får av folk som hört talas om detta. Självklart så händer det. Men jag tror inte att det händer mer på denna vecka än på någon annan tur. Flera som kommer på Singel i Salto är inte singel. Flera av dem som är singel är inte så sugna på att hitta någon ny partner. Folk anmäler sig nämligen till denna vandringsvecka just för deras vänner, respektive osv kanske inte har samma intresse eller kanske inte har semester samtidigt. Men för att inte sabba myten så vist händer det att folk träffas och visst händer det att vi något år senare får raporter om giftemål och barn.

Årets Singelgrupp bestod av 26 deltagare. En ganska stor grupp för att fjällvandra med. Det har gått bra men jag känner tyvärr att jag inte riktigt har hunnit med att träffa alla och detta med namnen var ju helt hopplöst för mig. Nu är jag riktigt trött och kommer att sova gott här hemma. Trotts att gruppen som vanligt har varit väldigt bra och hjälpsam så är man på spänn och slappnar inte av förrns man vet att arrangemanget är i hamn.

Singel_i_saltoluokta_1
Förutom någon störtskur som här med hagel så har vi haft jobbigt molnfritt och stekhett.

Singel_i_saltoluokta_3
Flippa håller givetvis koll på gruppen så att jag kan koncentrera mig på kaffedrickandet.

Singel_i_saltoluokta_4
Pietsaure och besök hos familjen Kuoljok är alltid lika trevligt.

Singel_i_saltoluokta_2
Kvällarna har bjudit på fantastiska solnedgångar. Det har blivit en hel del klassiska solnedgångsbilder som kommer senare.

Följ med på fjällvandring i sommar

Följ med på fjällvandring i sommar

Kommentarer 0 kommentarer

Okända_fjäll_4
Okända fjäll 2013 gick mellan Nikkaluokta och Abisko.
Under den kommande sommaren, 2014, skall jag vara färdledare för tre arrangemang åt Svenska Turistföreningen (STF). De är alla tre med olika nivåer och svårighetsgrad. Längtar du upp till fjälls så ta chansen och haka på.

Singel i Salto 10-15 Juli är ett arrangemang med dagsturer från Saltoluokta fjällstation. God mat i restaurangen dagligen, bastubad, toppturer, besök i Pietsaure sameviste och en massa skoj och skratt. Denna tur är perfekt för dig som vill uppleva fjällen på ett lite bekvämare sätt. Kolla in STF’s hemsida för arrangemanget: Singel i Salto

Vandringsvägar från förr 2-9 Augusti är en fjälltur med stugboende. Vi kommer att flyga helikopter in till Pieskeaure nära norska gränsen. Därifrån kommer vi att vandra tillbaks mot Tarradalen och Kvikkjokk. Delvis efter led men även någon etapp utanför de marjerade sträckorna. Ett område som även detta inte är så välbesökt av vandrare. Läs mer om turen på STF’s hemsida för arrangemanget: Vandringsvägar från förr.

Okända fjäll 10 -18 Augusti är en tälttur som går igenom områden där inte allt för många vandrare rör sig. I år går turen i Sareks utkanter. Om planen går i lås kommer vi att besöka Skierfeklippan, familjen Kuhmonen i Rinim, Stora Sjöfallet för att avsluta på Saltoluokta fjällstation. Denna tur är för dig som har lite fjällvana och har fysiken att bära en veckoturspackning. Läs mer på STF’s hemsida för arrangemanget: Okända fjäll no 7.

Okända_fjäll_2
Isranunkel.

Singel_salto_5
Påväg upp mot Lulep Kierkau under Sinel i Salto 2013.

Singel_salto_6
Janne, min kollega dansar norrländsk påldans under Singel i Salto. Eller som vi brukar säga, man får inte roligare än man gör sig…