Browsed by
Etikett: Stora Sjöfallet

Dispenser och tillstånd för Laponia

Dispenser och tillstånd för Laponia

Laponia_hundspann_sarek
Med hundspann igenom Alkavagge i Sareks nationalpark, vintern 2016.
Idag har vi varit på ett möte som Länsstyrelsen kallade till. Man önskade att höra hur vi som turistentreprenörer upplever hur detta fungerar med tillståndsgivning m.m. i Laponiaområdet. Naturvårdsverket och Laponiatjuottjudus (förvaltningsorganisationen) var även de på plats för att svara på frågor och ta in synpunkter.

Samtalen var öppna och friska. Det ventilerades om missnöjen, visioner och vi fick även svar på en hel del frågor. Från besöksnäringen var det entreprenörer från Abisko ner till Västerbotten. Strongt jobbat att resa så långt för att vara med och påverka!

Sedan några år tillbaks skall Laponiatjuottjudus arbeta med en strategi för besöksnäringen i området. Detta arbete har man knappt påbörjat trotts att det pratats om detta i mer än tre år nu. Under tiden har det istället införts restriktioner för oss som arbetar som guider i området. Främst kan vi se restriktioner för hundspann. Detta har man gjort helt utan att påvisa att vi som kör med tillstånd faktiskt har utgjort någon störning/slitage på området.

För de kommersiella turerna blir detta extremt tydligt då vi klart kan se hur vissa företag försöker kringgå reglementet. Höjden av fräckhet var kanske förra våren då hundspannsförare togs av polisen då det tjuvfiskade inne i nationalparken. Detta slår givetvis mot oss som försöker arbeta långsiktigt och seriöst. Nu känner jag faktiskt att jag börjar bli riktigt less på att det är vi seriösa som snällt står med mössan i handen som får backa. Detta på grund av antaganden och inte baserat på fakta. Nu vill jag se att man börjar arbeta med forskning och kartläggning av om turismen stör i området och i så fall vart, när, hur och av vem. Det måste vara fakta som skall gälla!

Vad som är viktigt att komma ihåg är att detta är ett utvecklingsskede! Jag upplever trotts allt att alla vill väl och att alla vill hitta lösningar. Vi får nog alla helt enkelt acceptera att saker inte är helt perfekta just nu och försöka ha lite is i magen också, men en myndighetsprocess är så fruktansvärt segdragen så man hinner ju somna innan den ens är påbörjad.

Vart tog vindarna vägen?

Vart tog vindarna vägen?

Hundspannskurs_3
Kaitumdalen i närheten av Tjuonajokk.
Nu har vi landat i Stora Sjöfallet. Veckan har varit minst sagt fantastisk. Fantastiskt vindstilla. Vi har färdats igenom trånga fjälldalar och över öppna vidder. Det har ofta varit i princip kavlungt och solsken från molnfri himmel. Egentligen så har ju hela vintern varit tämligen storm och ovädersfri.

Veckan som var hade ett ett upplägg mer som en hundspannskurs. Fokus var givetvis även på själva upplevelsen men även på allt som rör hundspannskörning och hundarna. Tasskador/skötsel, utfodring, avel, utrustning, tävling/turkörning och en del annat smått och gott.

Nu har vi nu vilat under två nätter och imorgon bär det av ut på en ny tur. Nu gör vi ett försök att ta oss ända ner till Jokkmokk då vädret i fjällen inte tycks bli det bästa. Faktum är att det utlovas både vind och 40-50cm nysnö. Då lockar lågfjällsområdena och skogslandet även om det är risk för blötare förhållanden där.

Hundspannskurs_5
Working Husky Umiak.

Hundspannskurs_4
Påväg västerut mot Kaitumjaurestugorna längs Kaitumälvens källsjöar.

Hundspannskurs_1
Med hundspann uppför…

Hundspannskurs_2
Tundracamp.

Med hundspann och igloo

Med hundspann och igloo


Med hundspann och igloo igenom den Lappländska fjällvärlden. Filmen är gjord 1935 och svartvit. Speakerrösten är klassisk och kommentarerna speglar en helt annan tid vad gäller synen på god hundhållning. Folket på den tiden var nog något tuffare än vad folket är idag. Luta er tillbaks och följ med på en intressant resa tillbaks i tiden!

Boktips: Till fjällens ände av Nicklas Blom

Boktips: Till fjällens ände av Nicklas Blom

Till_fjällens_ände_1
Ett av många uppslag ur boken ’Till fjällens ände’.

För några veckor sedan damp det ned ett paket i vårt lilla torp. I paketet låg boken ’Till fjällens ände’ skriven och fotograferad av kompisen Nicklas Blom. Nicklas är killen som jag för några år sedan i det närmaste idiotförklarade då han ville köpa ett hundspann. Nicklas köpte iallafall ett hundspann, tränade sina hundar mer än många andra hundförare och gjorde sedan en resa från sin stuga i Åre till Treriksröset. Detta har även gjorts en film om ’Heading North’ (finns på Yoputube).

Boken är en riktig coffetable bok. Stort härligt format med massa fina bilder och modern layout. En bok som man kanske inte läser från pärm till pärm men gärna tar lite i taget tillsammans med en mugg rykande hett te eller en rökigt skön whisky. En bok som man kan drömma sig ut på tur med.

Texten är skriven med känsla och ibland både lite roligt och riktigt klokt eftertänksamt. Vi citerar Nicklas: ’Hobbypsykologen i mig vill tro att mycket av orsaken till mental ohälsa är att många människor inte lever de liv de skall leva.’ lite längre ner fortsätter det med ’Den sk civilisationen är en bromskloss för människor som vill slå ut sina vingar och prova attt flyga. Ängsligheten för vad omgivningen skall tro är större än tillfredsställelsen att leva som man själv vill.’ Detta är typiskt klara insikter från en människa som varit på färd och upplevt enkelheten i naturen.

När jag har tittat i boken så måste jag medge en sak. Nicklas behöver en kurs i att packa släden! Hälften av utrustningen hänger ju utanpå som om det vore en julgran. Annars förmedlar bilderna en känsla av livet där ute i markerna med ett hundspann. En känsla av kyla, vind, fridfullhet, äventyr, harmoni, frustration, glädje och mycket mer. En bild fungerar ju så att jag läser in mina egna upplevelser i kombination av det Nicklas vill förmedla.

Boken ’Till fjällens ände’ är nog ett av de bättre julklappstipsen som jag kommer på till alla som håller på med hundar, friluftsliv eller bara är intresserade av livet i norr. I min bokhylla kommer den utan tvekan att finnas och påminna mig om hur fel jag hade. Tydligen så kan man köpa ett hundspann. Jobbar man bara tillräckligt hårt som Nicklas har gjort så omvandlas en dröm till en verklighet!

Till_fjällens_ände_3
Första veckorna fick vi köra med äggklockan. 10 minuter var och sedan den andres tur. Här är det Stina som har tiden till sin fördel.

Till_fjällens_ände_2
Verkligheten är inte alltid som en turistbroschyr…

Singel i Salto 2015

Singel i Salto 2015

Singel_i_salto_2015_3
Fikapaus med fri sikt.
Singel i Salto är en sann överlevare till produkt. Om jag inte misstar mig så borde det vara 20 års jubleum nu ganska snart för detta arrangemang. Om jag inte heller misstar mig helt så är detta orginalet till alla singelarrangemang. De var före singelkryssningarna med Finnlandsbåtarna osv. Som sagt…det är Jokkmokksfjällen som levererar än en gång!

Vi har nu genomfört arrangemanget med Saltoluokta fjällstation som utgångspunkt. God mat, vedeldad bastu vid sjön Langas friska och klara vatten, fina dagsturer i fjällmiljö, trevlig personal på den genuina fjällstationen. Att få dessa förutsättningar som guide gör inte arbetet speciellt svårt. I princip bara att glida med och ha det trevligt helt enkelt.

Under tre veckor har jag haft en natt hemma på torpet. Resten har varit ute på olika uppdrag. Härliga vandringar i fina områden. Men det är också skönt att nu få landa hemma i skogslandet ett tag. Nästa vandring drar Stina på till veckan. Håll kängorna leriga gott folk!

Singel_i_salto_2015
Janne still going strong. Kollegan som jag jobbat med i detta arrangemang sedan lång tid…klart mer än 10 år!

Singel_i_salto_2015_4
Utelunch över öppen eld.

Singel_i_salto_2015_2
Saltoluoktas solnedgångar är fantastiska.

Singel_i_salto_2015_5
Jore och Magnus kommer med båten till bryggan vid Sjöfallet.

Singel_i_salto_2015_6
Flippa gillar dagsturerna, fjällstationslivet men har svårt att förstå varför hon inte får äta med gruppen inne i restaurangen på kvällarna…