Om några dagar har vi fullmåne.Idag har vi varit ut med skotrarna och påbörjat arbetet med vinterns spårsystem. När isen är 7-10cm brukar vi börja att preparera spåren på de närmaste sjöarna. Det gör att isen snabbare växer sig starkare. Snön som lägger sig på isarna isolerar nämligen och ger en långsammare istillväxt.
Isar är någonting man skall ta seriöst. Missbedömningar, slarv och nonchalans kan bli misstag man bara gör en gång i sitt liv. Vi har isdubbar, kastlinor, ispikar, yxa och är alltid två stycken. Vi har båda tränat på att ta oss i och ur isvak. Man måste helt enkelt vara beredd på att man kan köra igenom. För vår del skulle en genomkörning resultera i att vi blir rejält kalla, blöta och att vi får senare problem med att bärga en skoter. Jag tvekar inte en sekund på att vi skulle ta oss upp. Hade jag tvekat på det skulle vi inte varit på isen såhär års!
I princip kan vi börja köra släde nu. Spåret är 15 km med en kortare landpassage på 50 meter. Men i skrivande stund töar det. Det påverkar inte isen nämnvärt men däremot så är snön lite slaskig bitvis. Yr lovar däremot riktigt bra och låga temperaturer under de närmaste dagarna så snart kör vi iallafall med hundspannen på sjön. *Matti, menar du att jag ska gå där?’ ’Ja…självklart! Vi måste ju veta om isen håller!’ ’…men jag slår ju piken igenom hur lätt som helst!?’ ’Ja, men nu är det så att jag har bara en flickvän och det är du. Hade jag fått haft fler så kunde ju någon av de andra gått före!’ 😉 När man färdas på höstisar måste man kolla isen noggrant. Här gick piken igenom på ett slag. Det håller en människa men inte en långsam skoter. Jag fick köra gammelskotern före. Dynan bortplockad och en bärgningslina fästad bak i maskinen. En räv hade kalasat på en infrusen mört. ’…men kör nu Matti! Isen är såhär tjock…jag lovar!’
Gerber Suspension.Multitången Gerber Suspension kan vi nog säga att vi verkligen har hårdtestat! Både Stina och jag har haft en varsin sådan tång som hängt med på turer både i skog och fjäll under de senaste 5-7 åren. Jag kommer faktiskt inte ihåg när jag köpte den så det säger ju en hel del.
Gerber Suspesion är en 255 gram tung tång med lite fällverktyg, mycket likt de flesta andra multiverktygen på marknaden. Den ligger skönt i handen och är dessutom snygg att titta på. Priset är dessutom överkomligt.
Kniven som sitter på är ingen superkniv. Den måste för det första slipas om redan från början för att man skall få det bettet i eggen som man önskar av en kniv. Inte heller det är något speciellt för de flesta knivar som man köper idag. Däremot så är den lite svår att få riktigt vass. Denna kniv får man nog se som en reservkniv helt enkelt. I min friluftsutrustning ingår det alltid en riktig slid- eller fällkniv. En positiv överraskning är däremot den sågtandade kniven. Den är en riktig höjdare när man skall kapa rep och snören.
Sax och lite olika skruvmejslar hittar man också bland fällverktygen. De är spärrbara så man kan arbeta hyfsat bra med dem. Man kan aldrig jämför dessa med exempelvis en lös, riktig skruvmejsel. Hur som helst så har dessa hållit förvånansvärt bra. Konservöppnaren är nog den del som jag komiskt nog har haft absolut flest nyttotillfällen för.
Tången är ganska funktionell och bra så länge den håller. Den saknar dock vridstyvhet och skevar därför mycket lätt. Jag har under årens lopp haft två haverier där tången helt enkelt har gått av. Då är i och för sig våra tänger ganska mycket använda. Gerber utlovar livstids garanti och de har varit mycket tillmötesgående måste jag säga. Nya tänger har levererats men det hjälper ju inte för stunden när man behöver en tång. Man får helt enkelt använda tången lite försiktigt och då funkar den, eller köpa en med bättre kvalité.
Ska man då köpa Gerber Suspension? Frågan är hur mycket pengar är du villig att lägga på ett multiverktyg? Betala mer och kvalitén kommer troligast att bli bättre. Gerber Suspension får du för ca 350 kr vilket måste anses som ganska lågt pris. Undersök dock marknaden innan du köper ett multiverktyg. Till exempel så har Leatherman flera intressanta tänger både prismässigt och viktmässigt. Hopfälld är den liten och smidig som de flesta multitänger är. Dessutom är denna Gerbern ganska snygg. Knivar, lite olika skruvmejslar, en liten värdelös såg, sax och en värdefull konservöppnare. Det ryms ett och annat i denna tång. Även det inget annorlunda än de flesta mutitänger på marknaden. Gerbern har en ganska bra låsmekanism för verktygen. När man står på fjället och behöver verktyg värdesätter jag kvalitén högre än priset. Mitt nästa multiverktyg blir inte en Gerber Suspension.
Man blir glad av att få jävliseras med lite normala problem.Idag ringde Stina från skogen. Båda däcken på fyrhjulingen hade krängt av. Inselade framför stod 14 pigga siberian huskys som ville fortsätta den påbörjade träningsturen. Precis innan Stina drog av gården med sitt spann sa hon till mig att det skulle bli skönt att bli klar tidig med allt ikväll. Kanske kolla på en film.
Motgångar av detta slaget får man lära sig leva med. Det är skotrar som fastnar i vatten, det är hundslädar som kvaddas, det är snöstormar som inte ger sig eller bistra temperaturer under -40C. Alla sådana motgångar tar jag gärna. Jag kan se en glädje i att försöka lösa problemen. En utmaning att kunna klara sig där ute i markerna. En skön känsla trots slitet.
Motgångar som jag har svårt för är orespekt från människor. Den politiska gruvdebatten från igår har bitit sig kvar i mitt sinne. Det är tungt att jag som alltid trott att mitt Sverige har varit ett land som lärt sig av sina misstag. Jag har gått skola och fått lära mig att i Australien har man betett sig dåligt mot ursprungsbefolkningen på samma sätt som i Nordamerika. Nu får jag uppleva detta själv. Nu får jag se hur politiker i mitt Sverige år 2014 vill göra om samma sak. Jag får också se en växande rasism och främlingsfientlighet inom politiken.
Låt mig för guds skull köra fast en skoter. Låt mig sänka en kanot. Låt mig backa i diket med bilen efter någon skogsbilväg. Ge mig lite motgångar som är hanterbara på ett njutningsfullt sätt. Lite hederlig jävlisering som man kan svära sig ur och inte detta politiska dravvel. 14 pigga Siberian Huskys inkluderat två löptikar höll Stina sysselsatt där ute i skogen tills jag kom. Hon han vist inte få tråkigt som tur var! Stina gör saker seriöst. Dubbelsidig däckavkrängning ska det vara. Konstigt att hon inte gjorde alla fyra när hon ändå var i farten!? Spotify på mobilen är ett måste… Hundarna uppskattade att få dra iväg igen.
Jokkmokk på förstasidan.Norrländska Socialdemokraten heter en av våra lokala tidningar i Norrbotten. Under gårdagen belyste de problemet med bristande underhåll av vandringsleder, broar, skoterleder och vindskydd längs Pärlälven. Det har nämligen blivit lite tokigt då ingen vill ta ansvar för den infrastruktur som är ganska viktig för människor som vill vandra, fiska eller köra skoter efter älvdalen.
Det farligaste just nu är hängbroarna över Pärlälven. Ingen besiktar dem och ingen ansvarar för underhållet. Broar som används flitigt och är viktiga för att man skall kunna färdas i områdena.
Kommunalt ansvar anser jag är infrastruktur. Just detta är infrastruktur. Samtidigt så är detta resultatet från en statlig arbetsmarknadspolitisk åtgärd. Man gav folk jobb med att rusta dessa leder men man glömde bort att tänka på framtiden. Vem skulle få ansvar för underhåll och en dag att plocka bort allt? Jag tvivlar på att Jokkmokks kommun är ensamma i denna sits.
Pengarna från fiskekortsförsäljningen går till Jokkmokks jakt och fiskeförening, som inte heller har det fett. Vindskydd nyttjas av skoterguideföretag, hundspannsguider och fiskeguider. Både lokala och från andra kommuner. Det dyker även upp ryggsäcksfolk bestående av fiskare från Piteå, Luleå och kanske Finland. Butiker, restauranger, guider, affärer, stugbyar, bensinstationer osv. tjänar på dessa människor. Men det handlar inte bara om Pärlälven. Det handlar om massor av olika platser runt om i vår stora kommun.
Lösningen på detta och mycket annat i dagens samhälle tror jag kommer bli allt mer att vi får gå ihop i intresseföreningar som löser problemen. Bara folk frångår tänket att man skall ha betalt för varenda sekund man bidrar med. Vi som försörjer oss på denna infrastruktur måste kanske bidra med en slant och kommunen får så lov att skaka fram en del dollar på något vis. Min farmor och farfar var aktiva föreningsmänniskor och de gjorde saker för några föreningar utan att blinka. De gjorde saker för kollektivet. För varandra. Det är väl exakt så det skall vara? Trotts allt så är det faktiskt så att kommunen är just vi som bor och lever här. Är det kommunens uppgift att förse oss med färdiga lösningar? Kan vi inte bättre eller är vi människor små handfallna trastungar? Vi får ofta fixa innan vi tar ut gäster. Här städar vi en av kojorna längs Pärlälven. Vi är långt ifrån ensamma om att städa runt eldplatser, leder, köra ut ved m.m. Men vart är de som grisar ner? Fyndena brukar vara varierande…
Gräva, skrapa, ösa, lyfta, dra… Med tålamod och lite arbete så brukar det tillslut gå.Det kommer hela tiden motgångar med jämna mellanrum. Så är livet. Många tror att det värsta med vårt arbete är när en skoter fastnar långt där ute i markerna. Man är ensam utan telefonkontakt och hjälp. Andra menar att mörkret och kylan är det värsta. Vi måste ut oavsett det är -10 C eller -48 C. Inget av de sakerna är speciellt allvarliga kan jag berätta.
Här om natten satte jag min skoter med en spårsladd i lite vatten. Givetvis ensam ute och fixade spår. Allt satt helt fast utan möjlighet att rubba någonting. Klockan stod på 01.00 och då ringer man ogärna efter hjälp. Med spade lyckades jag sakta men säkert att ta bort slasket runt omkring. Rensa sladden och skotern från issörja och göra en startkanal framåt. Efter minst en timmes hårt arbete så var jag på rulle igen. Att måsta slita är absolut inte farligt. Med rätt inställning så är det inte ens obehagligt. Det är ju bara en utmaning!
Nu ligger jag förkyld sedan två dagar. Rättare sagt så har jag jobbat en av dagarna och Stina som blev sjuk före mig fick jobba fler dar med förkylningen i kroppen. Detta är det i särklass tuffaste med att driva eget. Vi måste oftast ut trotts att vi helst vill krypa ner i sängen med en stor mugg rykande hett te. Men vad gör man?
Vi har annars det superbra och är nöjda med hur vi styr våra liv. Köra hund, jobba med marknadsföring, möta människor osv. Det är tveklöst att vi har det bra. Absolut inte någon topplön men med anpassade utgifter så saknar vi heller aldrig pengar. Men när man blir sjuk så känner man att det finns en baksida. Just nu njuter jag av tillvaron i soffan. Under en filt. Bra filmer och mycket te med honung. Denna gång var det inte tokmycket vatten. Man måste hitta en drivkraft och gläde. Se det som en utmaning.
