Browsed by
Etikett: Resa

Heading North, ett filmtips

Heading North, ett filmtips

Heading North är en dokumentärfilm om Nicklas Bloms hundspannsfärd från Undersåker upp till Treriksröset. Nästan hela Svenska fjällkedjan på längden. Filmen kommer att visas på SVT 2 kl 19.00 Fredag 9/1 -2015 och givetvis har Mattisblogg fått förhandskolla på filmen för att kunna ge er en kort resumé.

Jag kommer väl ihåg mitt första möte med Nicklas som egentligen lever som skidfotograf. Han skulle köpa ett hundspann och frågade lite om tips och råd. Givetvis blev mitt råd ’Nej för tusan…man kan inte köpa ett hundspann sådär bara!’. Vad jag tänkte skall jag inte ens skriva men ett är då säkert. Jag hade fel!

Nicklas är en seriös kille som har hundarna för att han älskar dem. Han låter inte bli att köra bara för att det är dåligt med snö, isigt, trassliga ledarhundar eller några andra skumma undanflykter. Här är en kille som ger sig ut så fort han får en möjlighet och jag tror att vi kommer att få se mer av honom i framtiden.

Filmen om Nicklas enkla resa norrut är ett skönt axplock ur en lång färd. En geografisk färd lika väl som en känslofärd. Filmen är inspirerande både vad gäller hundspannskörning såväl som för friluftsliv. En rekomendation från mig är att ni slår er ner framför Tvn och följer med på Nicklas resa. Jag skulle ge 5 hundsockar av 5 möjliga.

Femundlöpet 2015

Femundlöpet 2015

Femundlöpet_2015
Det är många träningsmil som väntar…
Anmälan till Femundlöpet 2015 är nu gjord. Startavgiften är betald så nu är det bara att börja träna. Både hundar och mig själv. Målsättningen kvarstår från föregående år att ta mig runt de 600 kilometrarna på ett bra sätt med hundarna i fokus. Dessutom så skall jag fortsätta att lära mig mer om långdistanskörning med allt vad det innebär. Dessutom så får jag träffa och jobba tillsammans med ’mina’ superhandlers Volker och Jasmin och bara det är nästan värt hela resan!

Att köra Femundlöpet är ingen självklarhet för mig. Det kräver massor av träning och fokus. Rent praktiskt så innebär det mindre tid till annat jag vill som fiske, kanot, hälsa på folk och massa annat. 600 kilometer är en rejäl sträcka som jag har respekt för. Det är genomförbart men det kan också innebära att man tvingas att avbryta efter vägen vilket hände mig år 2013. Dessutom blir det ett ekonomiskt avbräck både i form av kostnader men även förlorad arbetsinkomst.

Ett av de starkaste minnena från Femundlöpet 2014 var den sk Grimsburundan. Denna del av spåret innehåller mycket uppför och nedför, sjukt mycket helt enkelt. Som en serpentin längs fjällsidan fast en norsk variant där man färdas rakt uppför, svänger och sedan rakt ned om och om igen. Så varade körningen i flera timmar längs med en fjällsida. Marianne Skjötthaug beskriver upplevelsen på ett underbart sätt i filmen nedan.

Nya hundar och långa bilfärder

Nya hundar och långa bilfärder

Hundar_bilfärd_4
Hemma i Polcirkelland.
Under de senaste två veckorna har vi hämtat två hundar till till vår kennel. Det blev en bilfärd ner till Jämtland och några dagar senare en bilfärd till Ammarnäs. Den ena hunden, Ämser, är från vår egen uppfödning och han plockar vi tillbaks som arbetshund.

Hund nummer två, Eldar, är en 10 åring som vi tog hem för att han har en mycket intressant stamtavla. De gamla importhundarna från 80-talet är inte speciellt långt bak i stamtavlan. Går allt som planerat skall vi använda honom för avel under våren 2015. Fram tills dess skall han äta gott, träna och jobba med våra andra gamlingar och unghundar.

Bilfärder längs Norrlands öde vägar är rätt så mysigt. Stanna på en bensinmack och köpa en mugg kaffe. Smaska på lite godis och känna koffein-sockerhalten höjas i kroppen. Bra musik eller något intressant radioprogram i högtalarna och sen är det bara att tuffa på igenom natten.

Hundar_bilfärd_1
Nattliga bilfärder längs öde Norrlandsvägar.

Hundar_bilfärd_3
Overkliga nätter.

Hundar_bilfärd_2
En pigg gamling på snart 11 år. Team Luna Tic’s Eldar.

Kontrasternas land, en studieresa

Kontrasternas land, en studieresa

SNF_studieresa_1
Leder Gruvvägen oss käpprätt åt skogen om vi söker en hållbar utveckling?
Förra hösten var jag delaktig i en pressresa tillsammans med Svenska Naturskyddsföreningen (SNF). Vi kallade den för ’Väg utan framtid’. Under resan besökte vi några olika platser runt om i Norrbotten för att påvisa kortsiktiga exploateringar och hur de påverkat miljön.

Nu erbjuds du möjlighet att delta i denna resa. Den 23-24 Augusti ordnar Svenska Naturskyddsföreningen en studieresa igenom Norrbotten. Ni får en chans att besöka Laver, Nautanen, Messaure, Dunret och Aitik, Jelka – Rimakåbbå, Storforsen m.m. Ni får se exploatering och ni får se oexploaterat. Är allt svart eller vitt? Vi behöver mineraler, skog, elektricitet men till vilket pris? Hur påverkas befolkningsstatistiken vid exploatering?

Under denna studieresa kommer du även att få möta människor. Dels andra deltagare på resan men även folk som har något att tillföra på de olika platserna och om de olika ämnena. Vill du läsa mer så ta en titt på SNFs hemsida där inbjudan finns. Du kan även läsa helgens program punkt för punkt. Jag hoppas verkligen att det blir ett stort gäng som tar chansen att göra denna resa. Du anmäler dig via SNFs hemsida.

Jämtlandsresa

Jämtlandsresa

Jämtlandsresa_2
Jämtland är betydligt lummigare än Jokkmokksområdet.
Nu har jag hunnit en snabbsväng hem till Jämtland. Ja, exakt hem till Jämtland. Det är nämligen så att en gång jämte alltid jämte! Att vara jämte är någonting man helt enkelt är stolt över att vara. Fast visst är även Jokkmokk och Lappland även det hemma för mig. Det är väl så livet som rotlös är. Far och morföräldrar som kommer från Skåne, Halland, Västerbotten, Nattavara, Svappavara men uppväxt i Jämtland och bofast i Jokkmokk. Kanske är det helt enkelt så att vi alltid har bosatt oss där vi vill bo och hittat livsglädje.

I den lilla fjällbyn Åre är min mor uppvuxen. Den byn som i princip idag är en Stockholmskolloni. Mitt i den specialdesignade lilla turistbyn bor min 94 årige mormor. En häftig person som redan som 16 åring lämnade Skåne för äventyret i norr. I Åre har hon sedan odlat sitt trädgårdsintresse och byggt en trädgård utan dess like. Nu har hon tyvärr inte orken att hålla den i ordning längre. En trädgård som fyllt hennes liv med passion. Kanske var det just mormor som fått mig att förstå värdet av att hitta sin passion i livet.

Under några dagar i västjämtland har jag mest träffat min mor och min mormor. Skulle egentligen haft någon vecka till där nere och farit runt och druckit kaffe hos fler bekanta men som en tidsstressad nutidsmänniska så blev det ganska snabbt hemfärd igen. Nu är jag åter hemma i midnattsolens rike norr om Polcirkeln.

Jämtlandsresa_3
Working Husky Linus. Min mors hund.

Jämtlandsresa_5
Farmor och farfars stuga som jag tillbringat ganska mycket tid vid. Hit kom vi tillbaks efter sena fisketurer,lekte som barn, midsommaraftnar osv.. Här finns det många minnen.

Jämtlandsresa_4
Indalsälven där endel öringar och harrar har fångats. I jordkällaren brukade farmor och farfar förvara kall och uppskattad läskedryck.

Jämtlandsresa_6
Min mormor delar smörgås med Flippa. En tuff tant som aldrig varit rädd för lite jord under naglarna.

Jämtlandsresa_1
Här i Jokkmokksområdet går solen inte riktigt ner längre.