Laponia-arkiv - Sida 3 av 28

Crossing Lapland 2017

27 februari, 2017 Matti Kommentarer 2 kommentarer

Nu är första veckan av dryga tio veckor till ända. Rättare sagt så är detta dag sju av 66 som jag kommer att befinna mig ute på tur om allt går vägen. Det är alltid en lite oro att någonting skall gå fel och det inte går att fullfölja. Som det är planerat nu är det iallafall bokningar under varje vecka, hundarna tycks vara i form samt att Stina och jag mår gott.

Första veckans tur gick från Jokkmokk i öster längs Karatsleden västerut. Vid den lilla fjällbyn Kvikkjokk som även är vägs ände svängde vi norrut längs Kungsleden och styrde vidare till Saltoluokta. Här har Stina nu mött upp med några nya hundar, nya matlådor och en del utrustning. Så långt går allt som planerat!

Förra veckan bjöd på riktigt fina förhållanden. Bra spår, torra sjöar, trevliga gäster och mestadels härligt väder. Däremot så har jag aldrig mött så mycket folk ute så pass tidigt under säsongen. Outdoor Lapland och Fjällaktiv som är en kollegor var efter Karatsleden med en grupp. På Kungsleden mötte vi sedan löpare och organisationen som gjorde någon typ av ultramarathon på snö. De springer sträckan från Stora Sjöfallet till Jokkmokk. Denna tur som vanligtvis är en tur där vi bitvis får spåra lederna själva då vi är först ut.

Nu sitter jag i Saltoluokta och ute faller snön stilla. Hundarna är lugna och väntar på sin middag. Stina är i bilen och kör hemåt för att rodda ihop en del körningar som vi har från kenneln till veckan. I morgon bär det av ut på en ny tur söderut längs Kungsleden. Väderprognosen är inte helt tokig så livet leker!

Crossing_lapland_2017_4 — Ymnigt snöfall och lite vind gör att sikten mellan spannen försämras. På denna bild skall det vara minst spann.

Crossing_lapland_2017_2 — Fjället Staika i bakgrunden med den stora sjön Saggat i förgrunden.

Crossing_lapland_2017_1 — Pårtestugan levererade lite norrsken.

Crossing_lapland_2017_5 — En hel del blankis på sjöarna där vinden sopat bort snön.

Crossing_lapland_2017_6 — Working Husky Åman i förgrunden och WH Ämser bakom.

Crossing_lapland_2017_7 — Sista biten mot Saltoluokta erbjöd en del bortblåst snö men vacker tundrakänsla.

En rolig dag i renskogen

16 januari, 2017 Matti Kommentarer 0 kommentarer

Renskogen_utfodringsrunda_2 — Renarna som blir stödutfodrade blir tama och kommer nära.

Idag har Stina och jag följt med på en foderrunda i renskogen. Just denna vinter har varit lite svårare för renskötseln. Snö som tinat och frusit på marken har gjort det svårt för renarna att komma åt markbetet. Detta i kombination med lite snö leder även till att renarna lätt vandrar iväg. Är det bra markbete och lite mer snö väljer renarna att stanna i ett område och arbetet med att hålla flocken samlad blir lättare.

I det området där vi arbetar med våra hundspann under kortturerna är det Jåhkågasska tjiellde (Jåkkåkaska sameby) som har renar. Vi har alltid känt oss välkomna med vår verksamhet och vi gör allt vi kan för att visa hänsyn och minimera vår störning. Det är ju nämligen förhållandevis lätt för oss att styra om en hundspannstur och undvika kärnområden jämfört med att få en renhjord splittrad eller flyttad.

Renfoder och ensilage lastades i skoterkälkarna och sedan tuffade vi iväg ut till foderplatserna. Renarna som hör skotrarna kommer framspringandes för att få sin beskärda del av stödutfodringen. De är orädda och man kommer riktigt nära de fina djuren. Fodret sprids med en tanke för hur man skall få renarna att hålla sig i området eller börja flytta sig åt något håll.

Vi får även en inblick i hur planen är för att flytta renarna under de närmaste veckorna. Med den kunskapen så blir det ju lättare för oss att förstå hur vi skall planera våra rutter med hundarna. Dessutom så kommer vi lite försiktigt att börja titta på om det är möjligt att erbjuda våra gäster turer ut med renskötare där man aktivt får hjälpa till med arbetet. Ett stort tack till Annika, Jessica, Ulf och Sara för att vi fick följa.

Renskogen_utfodringsrunda_3 — Ulf fyller ett foderbord med renpellets.

Renskogen_utfodringsrunda_1 — Det är utan tvekan en skön känsla att sitta nära och lyssna på klövarnas klickande och se hur de äter maten.

Renskogen_utfodringsrunda_4 — I år fick vi se solen ganska högt upp ovanför horisonten. Nu har det vänt och dagarna blir allt längre.

Renskogen_utfodringsrunda_5 — Klarblå himmel och tempen droppar ner under -20C. Skön och frisk luft.

100% nöjda gäster eller?

18 december, 2016 Matti Kommentarer 0 kommentarer

Nöjda_gäster_2 — Korta fikaturer är den upplevelse de stora volymen av gäster söker.

Vi har nog inte riktigt själva förstått hur makalöst bra bokat vi har inför denna säsong. Förfrågningarna fortsätter dessutom att droppa in och vi gör så gott vi kan för att hjälpa våra gäster att hitta rätt turer. Det handlar inte om att sälja vad som helst till vem som helst. Det handlar om att se gästens önskemål och sedan se om vi har en tur som matchar detta. Ofta hittar vi rätt men det händer också att vi skickar dem vidare till någon annan eller helt enkelt avböjer.

Vårt mål är 100% nöjda kunder, vilket vi faktiskt lyckas ganska bra med. Nu skall jag avslöja en hemlighet. Det handlar nämligen inte enbart om att vi är bra på det vi gör. Det handlar faktiskt mest om att vi får de gästerna som verkligen vill uppleva det vi har att erbjuda. Här gäller det att både vi som företagare och de som kund kan föra en öppen och ärlig dialog innan en eventuellt bokning.

En gäst har en dröm eller en bild av vad de vill uppleva. Här är det vårt ansvar att kommunicera ut vad vi säljer och se om det verkligen matchar gästens önskemål. En kund som får sina önskemål uppfyllda är en nöjd kund. Dessutom så är det en mycket lättare arbetssituation för oss vilket gör att vi kommer att trivas tillsammans med våra gäster år efter år. Ekonomiskt innebär det kortsiktigt att man missar lite pengar. Långsiktigt så ser vi nu resultatet efter över 20 år som guideföretag.

Kanske låter allt detta som att vi slår oss för bröstet och, ja, det gör vi. Vi är faktiskt otroligt glada och stolta för det vi gör och har lyckats uppnå. Just nu har vi vind i seglen och då skall man faktiskt tillåta sig att njuta av det. Det är faktiskt vind i seglen för hela besöksnäringen i Sverige men i synnerhet för besöksnäringen i Swedish Lapland. Motvind kommer och går det vet vi ju alla, och vi har slitit mycket genom åren men just nu ser vi och njuter av resultat av vårt arbete.

Nöjda_gäster_3 — Vi söker vintertid kunder som gillar hundar eller är intresserad av hundarna.

Nöjda_gäster_1 — Hundarna är alltid i fokus på våra vinterturer. Åhman på denna bild.

Höstfärger och kanothämt i Saltoluokta

10 september, 2016 Matti Kommentarer 0 kommentarer

Höstfärger_i_saltoluokta_2 — ’Äntligen här’ är det nog många som tycker då de ser Volker och Jasmine åter i Jokkmokk. De är gamla Jokkmokksbor som för några år sedan drog sig söderut.

Igår var vi en sväng upp till Saltoluokta för att dricka lite kaffe med personalen där. Ja, vi hämtade kanoter, åt Saltos goda svampsoppa, rastade hundar och hade en trevlig dag med Volker o Jasmine som är uppe och hälsar på. På Salto träffade vi både personal och bekanta från olika färder i fjällen. Vad som slår mig är att i princip varje gång man kommer till Saltoluokta fjällstation hittar man gammal personal där som är på återbesök. Har man en gång öppnat sitt hjärta för Salto så finns en ständig längtan tillbaks.

Höstfärgerna har utan minsta tvekan kommit längre där uppe vid foten av fjället. Det är väldigt kul period att få strosa omkring med kameran och leta motiv i den färgglada naturen. Myggen lyser med sin frånvaro och är inte saknade. Det är inte ovanligt att fjälltopparna är vitpudrade med nysnö när man vaknar på morgonen. Tyvärr kunde vi inte stanna utan fick lasta kanoterna och styra hemåt mot vårt torp.

Höstfärger_i_saltoluokta_1 — Johnnys öron fladdrar och far lite hit och dit.

Höstfärger_i_saltoluokta_4 — Ripbären är overkligt oxblodsröda.

Höstfärger_i_saltoluokta_3 — Annie ’arebetar’ med att hålla reda på de andra border colliena vi har med oss. Här är det mycket vallningsinstinkt…

Höstfärger_i_saltoluokta_5 — Flippa är äldst men den ende som inte bangar för en simtur efter en pinne.

Höstfärger_i_saltoluokta_6 — Jasmine och Stina kollar på de fina filmerna som finns på naturrummet i Stora Sjöfallet.

Hemma från Kungsleden

14 augusti, 2016 Matti Kommentarer 0 kommentarer

Fjällvandring_kungsleden_kvikkjokk_saltoluokta_4 — Vidsträckta vyer där man kan låta blicken vandra i timmar utan att man blir less.

Efter en vecka på färd i Lapplandsfjällen är jag åter hemma. Vädret har pendlat mellan närmare +20C och solsken samt ned mot +5C och regn. Kungsleden mellan Kvikkjokk och Saltoluokta är vintertid mina hemmamarker. Sommartid var sträckan mellan Pårtestugan och 15km norrut helt ny för mig. De andra sträckorna är vandrade och cyklade med mountainbike ett flertal gånger. Trots att jag färdas stora delar av året ute i markerna kommer jag då och då till nya områden för mig vilket är jättekul.

Från Aktse och norrut var det ganska mycket folk i stugorna. Det tycks som att det blir en ökning av fjällturismen även detta året. Någon stugvärd pratade om en ökning på 20% i Augusti men en marginell minskning under Juli. Juli hade bra väder och då sjunker ofta stugboendet så det kan ändå betyda en ökning jämfört med den kalla och blöta Juli 2015.

Människor som man möter här ute i markerna är överlag otroligt trevliga och positiva. Det gäller såväl de som jobbar med stugor, båtskjutsarna, fjällstationerna som våra gäster och allt annat folk som är på vandring. Det var dessutom roligt att vi var två färdledare då Patrik var med som ’praktikant’. Normalt jobbar vi ju ofta själva med grupperna men nu behövde Patrik ’papper’ på en sådan tur.