Kanadensare, lägereld, tarp, kokkaffe och mycket mer gör att paddelturerna får en riktig vildmarkskänsla.Ännu en tur med kanadensarna är bakom oss. En fin tur med fiske, bärplockning, vandring, fotografering, intressanta samtal, eld, kaffekok och mycket mer. Pärlälvens naturreservat är en riktig pärla här i norr. Gamla skogar, sjöar, älvsträckor, myrmarker, lågfjäll och en hel del spännande småsjöar.
Denna vecka var ganska blåsig. Vågor som mätte runt 70 cm och mer när det var som värst, vilket inte är speciellt muntert då man sitter i en öppen kanadensare. Under nästan två dagar gjorde vi annat än att paddla just pga av vinden. Näst sista dagen väntade vi hela dagen innan vi sent på eftermiddagen sköt ut kanoterna. Vågorna var fortfarande hyfsade och kanoterna skuttade hit och dit.
Nätterna börjar bli allt mörkare och man kan verkligen känna att hösten har kommit till Lappland. Röken från den falnande elden letar sig in i det öppna tältet och sticker lite gott i näsan. Ute från sjön hör man storlommen skria och vildmarkskänslan infinner sig på ett skönt sätt. Man somnar gott och äntligen är sovsäcken så där efterlängtat lagom varm och skön. Det står en hel del riktigt fina öringar i detta området. Vi tar bara det vi äter och hoppas att även framtida generationer kan få uppleva samma som oss. Hjortron, hjortron och hjortron…men inte moget över allt ännu. Flippa är som våra huskys. Vilar när det finns tillfälle och är aktiva när det är läge. Humlorna arbetar frenetiskt. ’The winter is coming’! Våra tält och uppdragna kanoter ligger i en skyddad vik medan vi gjorde en kortare topptur upp på Farforita. En av middagsöringarna är säkrade! Mörkret sänker sig över sjöarna, skogarna och fjällen. Hösten har kommit till Lappland.
Med kanadensare färdas man lugnt och stilla. Man kan lasta god, tung mat utan att det tynger i en ryggsäck. Utan tvekan ett vildmarkens färdsätt!Med kanadensarna har vi nu paddlat i delar av Pärlälvens natureservat. Ett område som är känt för sin väglöshet och de gamla skogarna. Ett område med sann vildmarkskaraktär men ändå ett område där människor bott och levt under lång tid och än idag lever människor väglöst. Ett område som man från Försvarets Material Verk försöker lägga beslag på helt eller delvis som ett testområde för sin verksamhet om ni kommer ihåg höstens kamp ’Beslagta inte Jokkmokk’. (Gå gärna med i vår Facebookgruppen ’Beslagta inte Jokkmokk’ och håll dig uppdaterad om någonting händer. Vi kommer att behöva allt stöd vi bara kan få för att hålla FMV på avstånd.)
Under några dagar har jag färdats i detta område med ett engelskt par som mina gäster. Vi har paddlat, bakat bröd, vandrat, kokat kaffe, sovit i tält, halstrat nyfångad harr, abborre, gädda och öring. Ett område där man som icke fiskespecialist med lätthet kan äta fisk dagligen om man bara vill och lägger lite tid på fisket.
Att få sitta där vid en sjö med kanoterna uppdragna invid en lägereld och se solen sakta sjunka samtidigt som lommen skriker utifrån sjön. Se den obrutna skogshorisonten på andra sidan av sjön. Peta kaffepannan in i glöden för att värma en sista mugg kaffe. Att få se ryggen av storöringen som bryter den stilla vattenytan i sin jakt på mat. Att få känna doften från markerna och höra den tunga andhämtningen från de trötta hundarna som ligger bredvid… Livet där ute. Jag säger det om och om igen. Livet där ute på färd det är verkligen någonting alldeles speciellt. Pärlälvens naturreservat bjuder på fina uddar och torra tallbackar för nattläger. Flippa, min trogne och grymt råtuffa assistent i björnmarker. Smörstekt färsk öring med lite salt. Ett annalkande regnoväder. Kokkaffe…vad annars? Mina engelska gäster hade aldrig fått fisk före denna tur.
Praktiska fästöglor på insidan av kanoten är ofta mycket användbart.Med borrmaskinen, måttband och en viss tveksamhet har jag gått lös på två av våra Mad River Explorer kanadensare. Tanken är att förse kanoterna med sk. Airbags som gör att de flyter högre i vattnet vid en eventuell kapsejsning. För att fästa dessa behöver man lite öglor på kanotens insida.
Man borrar helt enkelt hål i kanoten längs relingen. Jag valde att sätta hålen med 10 cm avstånd ca 1,5 cm under relingen. Man skall borra så högt som möjligt av naturliga skäl. Igenom dessa hål trär man sedan ett rep. Här valde jag att borra med en 4,5 mm borr och använder ett 4 mm tunt polyestesnöre som tål drygt 400 kg. På insidan av kanoten trädde jag på en tunnare plastslang som är ca 15 cm lång. Detta gör att på kanotens utsida är snöret sträckt och på kanotens insida får man en fin rad av fästöglor.
Airbags finns i olika storlekar. Till dessa touringkanoter har jag valt en mindre variant som kan placeras både i front och akter. Det finns även stora airbags för kanotens mittsektion om man ex skall paddla fors. För vanlig turpaddling behöver man dock mittsektionen för packningen. På lämpligt avstånd limmade jag även fast en D-ögla i botten på kanoten. Här ska man vara noga med vilket lim man använder beroende på vilket material kanoten är gjord av.
Öglorna kan sedan användas till att ankra fast kameraväskan, vattenflaskan eller för att som här spänna ner en airbag. Sedan så är det ju olika skolor om man skall ha lasten surrad i kanoten eller om den skall ligga löst i egna flytande kollin. Då öglorna verkar fungera bra så blir det till att fortsätta monteringen på resten av våra öppna kanadensare. Blev både snyggt och praktiskt. Men först tror jag att jag måste ut en vecka och provpaddla en tur… Borrmaskin, märkpenna, linjal, rep, plastslang, tändare och en kniv. Svårare än så är det inte. D-ringar kan limmas både i kanotens botten men även på sidor m.m. om man hellre önskar sådana. Repet säkras med fördel med en liten bricka på insidan. Hålen ligger högt över vattenlinjen och är i det närmaste fyllda av repet så vatten skall inte kunna komma in där. En airbag monterad i kanotens akter.
Stina i sin vita Acron Solo.Kanoterna fortsätts att hållas blöta liksom paddlarna. Nätterna är ljusa, myggen lyser med sin frånvaro och allt eftersom går isen upp på allt fler vatten. Vi passar med jämna mellanrum på att bege oss ut på kortare turer med kanoterna.
Kajakerna har under många år varit den farkost som jag valt. Numera är solokanadensarna det självklara valet. Hunden får plats utan minsta problem och man kan både fiska och fotografera smidigt från den. Kanadensare är dock inte lika snabbt att färdas med som med en kajak. Däremot så blir själva resan det egentliga målet med färden. Med kajaken tenderar slutpunkten att bli målet. Iallafall för mig. Så jag kan nog säga att jag åter hittat hem till min kanadensare. Till vänster Acron Solo byggd av glasfiber. Till höger Mad River Freedom byggd av royalex. Bävern är utan tvekan på väg tillbaks sedan 10-15 år. Koka te och steka renkött hör till utelivet.
För några veckor sedan körde vi skoter…Äntligen så har kanoterna blivit sjösatta. Mellan isflaken kunde vi kryssa oss fram västerut över Skabramsjön. Storlom, knipa och en del annat smått o gott i fågelväg kunde vi se. Orrarna bubblade som vanligt längre bort från en liten myr. Eldning, korvgrillning, tekok och se solen sakta sänka sig mot horisonten. Det ingav liten gnutta av sommarkänsla. Idag då vi vaknade var det åter vitt av nysnö. Strandhugg. …men shit vad kall! Solen har sänkt sig under horisonten men färgar ännu molnen i varma toner. Tempen har droppat strax under noll och fingrarna blir kalla runt paddeln.
