Våren är här och snön smälter synbart för var dag. Nu är det en tidsfråga innan småbäckarna och älvarna börjar bli paddelbara. Vi kör nu ännu ett filmtips som ett inspirationsslag för kanadensarpaddlingen i sommar.
Path of the paddle är en av flera filmer som Bill Mason har gjort. Jag har i tidigare blogginlägg tipsat om hans filmer. De erbjuder dels tänkvärdheter i form av känsla för naturen och miljön. Dessutom så är de fyllda av kunskap om friluftsteknik och paddelteknik. Flera av filmerna ligger tillgängliga på nätet och jag kan verkligen rekommendera dessa. Låt er även imponeras av att de är gjorda innan drönarnas och de vattentäta actionkamerornas tidevarv. Här snackar vi om pionjärer inom äkta äventyrsfilmning!
Ett barns skatt…
Tankarna går till Dunderklumpen och vad som egentligen är viktigt. ’Frihetens luft som blåser sakta, sakta…’ Har du sett Dunderklumpen vet du exakt vad jag pratar om!I kväll tog Nicolas och jag kajakerna och drog ut på Purkijaure. Syrran med familj är nämligen där på en kanottur över natten. +25C när vi sjösatte kajakerna runt klockan 18. Solen stod högt på himlen ända fram emot 22 då vi gled hemåt. Nu är det definitivt sommar på riktigt i Lappland!
På en ö hittade vi en förnöjd, pannkaksstekande familj som slagit upp tält, badat, letat skatter, eldat och en massa mer. Det blev en snabbvisit med kaffe innan vi paddlade hemåt. Lite friluftsliv i vardagen som är så enkelt när man lever i glesbygden. Klockan 22.00 ovanför Polcirkeln… Solen vill liksom aldrig gå ner! Nicolas som är vår Workaway har bara en vecka kvar här uppe. Sen måste Stina och jag göra allt jobb själva igen. Kaffe… Själens gaspedal!
Laponias naturrum.Idag skulle två kanoter köras upp till Saltoluokta fjällstation. Det är ett samarbete med Saltoluokta och Outdoor Lapland som gör att vi nu tillsammans erbjuder både kajaker och kanadensare för uthyrning från fjällstationen. Samverkan med andra företag är verkligen roligt när det sker mellan företag där det finns förtroende.
Vi besökte även Laponias Naturrum för första gången. Det var mycket intressant trots att jag i grunden tycker att det är ett knepigt sätt att använda våra skattepengar på. I vissa avseenden styrker det besöksnäringen men i andra avseenden är en hel del av naturvårdsverkets idéer direkt kontraproduktiva mot oss som försöker driva företag med egna satsade medel. På detta ämnet kan jag skriva en lång uppsats någon gång.
Vid Stora Sjöfallets fjällanläggning träffade vi ytterligare några kollegor och surrade om allt möjligt över några koppar kaffe. Sedan förra hösten är det ett nytt driftbolag med Thomas i spetsen. Det skall bli mycket intressant att se vad han och hans personal kommer att lyckas göra där uppe mitt bland fjällen och nationalparkerna. Nyrenoverade hotellrum, nyrenoverad restaurang och trevlig personla bådar ju för en god framtid. Vi håller tummarna för att deras hårda arbete ger resultat. Fjällemmel inne på naturrummet. Laponia finns uppbyggd som en 3D karta. I mitten av denna bild ser man Låddebakte skarpt längst in i Rapadalen. Känner ni igen er? Välkommen till Stora Sjöfallet! En anläggning som det troligtvis kommer att hända massor med i framtiden. Restaurangen i Stora Sjöfallet är ljus och trivsam.
Hur man monterar kanoten är inte helt självklart…Vi har sedan några år ett gäng Allykanoter. Vi köpte in ett parti från en filminspelning och sedan har vi egentligen endast mycket sporadiskt använt dem. Allykanoten är den typen av pryl som man tror att man kommer att använda. I verkligheten blir den för det mesta liggandes oanvänd.
Idag gjorde vi slag i saken och plockade fram alla delar på gården. Därefter började det stora modellbyggandet för vuxna. Det är verkligen tålamodsprövande att bygga den första av dem. Jag vill inte ens tänka mig att jag skulle göra detta långt in i skogen, ensam tillsammans med ett gäng mygg. Herre jiesses vilken pärs det kunde vart!
Nicolas och jag fick ihop en av dem och sedan dök även Patrik upp som på beställning. Tillsammans svor vi ihop ett par till av dem. Nu skall de tvättas upp och gås igenom så att allt är tipp topp. Några skall på uthyrning senare i höst men vi kommer antagligen sälja ett par av dem. Denna typ av kanot skall man nog egentligen inte använda till uthyrning då de är lätt att bryta sönder vid montering. På youtube ser det betydligt enklare ut! Efter ett par monteringar går det bättre och bättre. Johnny.
En förväntansfull grupp belgiska kanotister som skall ut på ett äventyr. Givetvis passade jag på att tacka dem för det belgiska självmålet under fotbolls EM som de gjorde under matchen mot Sverige.Under sommaren pysslar vi en del med kanotuthyrning. Detta är någonting vi gärna utvecklar mer och som vi lägger en hel del tid på redan idag. Vi håller på att försöka få till en speciell webbsida för detta, Lapland Canoe Central men samma information ligger även på vår ordinarie webbsida för Jokkmokkguiderna. Än har vi långt kvar tills vi nått våra mål och det känns roligt.
Hur bedriver man då en vettig kanotuthyrning och släpper folk på turer utan guide? Vad gör de egentligen där ute? Skräpar de ner? Stör de lokalbefolkningen igenom att tälta runt deras hus och stugor? Fiskar de mer än de äter eller har de förstånd att bara ta upp det de äter på plats? Hur många kanotister per dag, per vecka eller per säsong tål en sträcka eller ett område? Vad är det vi bör tänka på? Vilket ansvar har vi som uthyrare?
Dessa frågor handlar om hållbarhet. Vi kan inte ta oss rätten att slita på områdena hur som helst. Tar vi hit människor och tjänar pengar på dem så anser vi att vi även har ett ansvar. Vi gör så gott vi kan med att informera och skickamed utrustning i form av toalettspade så de kan gräva ner sin skit och papper, sopsäckar osv. Vi uppmanar folk att de gärna får komma hem med skräp som de har samlat där ute. Vi försöker att informera om allemansrätten som består av skyldigheter och ansvar. Vi tror tack och lov även att de flesta av våra gäster sköter detta riktigt snyggt!
Under de senaste dagarna har vi kört ut och hämtat folk både lite här och där. Kanotuthyrningen snurrar på stadigt och växer sakta år efter år. Igår när vi körde ut folk hängde regnmolnen tunga över markerna här i norr. Under kvällen när vi åt middag öppnade sig skyn, regnet toköste ner och vinden tilltog. Oftast känner jag att jag gärna skulle vara där ute i ett tält istället för här hemma och sköta firman. Just igår var en sådan dag då det fanns en enorm njutning i att komma hem och slå igång datorn och smutta på en het mugg te medan regnet smattrade mot köksfönstret. Nytvättade kanoter hemma på torpet.60 km norrländsk grusväg utan att möta en enda bil imponerar helt klart på våra gäster. Grusväg i kombination med regn och den tidigare avsponingen av kanoterna känns tämligen meningslös. Kanoter och kajaker packas. Drömmarna om vildmarksäventyret skall förverkligas.Stina, helt klart nöjd med att sitta inne i kökssoffan med Johnny medan regnet slår mot fönstret.
