Kvikkjokk-arkiv - Sida 2 av 6

Sommarjobb

1 juli, 2016 Matti Kommentarer 0 kommentarer

Sommarjobbet hemma på guidefirman är nu i full gång. I går fick vi en Work Away som heter Nicolas och kommer från Frankrike. Work Away är ett utbytessystem där man mot kost och logi får hjälp av någon som vill uppleva en del av en ny miljö, livsstil eller någon som vill jobba med ett välgörenhetsprojekt. Detta är alltså ett sätt att resa billigt och samtidigt få kontakt med lokalbefolkningen. För vår del så innebär det hjälp med en hel del uppgifter som annars vi inte skulle hinna utan att ta ihjäl oss.

Nicolas och jag har nu börjat att arbeta oss igenom alla våra slädar. De skall repareras och oljas in med linolja, trätjära och balsamterpentin. Fort går det någon timmes arbete per släde vilket är helt okej ute i solen en fin dag.

Lilla Luleälven är en fin kanotsträcka där en del gäster paddlar. De hyr kanot och diverse utrustning från oss. Sedan arrangerar vi transporter om man vill starta på en plats och avsluta någon annan stans. Idag hämtade jag ett svenskt par som hade färdats från Jokkmokk hela vägen upp till Kvikkjokk. Det blir några sådana turer per sommar för oss.

Förmiddagen tillbringade Stina och jag med planeringsarbete tillsammans med Hotel Åkerlund. Vi har gemensamt försökt titta på hur vi skall kunna samarbeta. Till hjälp hade vi två projektledare från Swedish Lapland Capacity Building och Destination Jokkmokk. Kaffe, kloka huvuden och intressanta samtal. Nu har vi fått några konkreta punkter att arbeta vidare på så vi får se vart det kan leda.

Sommarjobb_2 — Nicolas målar våra turistslädar.

Sommarjobb_1 — Plasten längst fram på buskbågen måste smaka gott för de tuggas ofta sönder. Inte av våra hundar utan det måste vara våra kollegor som parkerar sina spann så nära att de kommer åt vår släde…jag är tämligen säker att det är just så det går till…

Den sista färden

29 april, 2016 Matti Kommentarer 2 kommentarer

Efter en utmanande färd på över 200km har vi nu styrt upp spannen hemma vid kenneln. Efter 9,5 veckor eller rättare sagt 66 dagar är jag åter med hundarna där min färd startade i slutet av februari. 1800 kilometer igenom snötyngda skogar, frusna sjöar, öppna vidder och nu på slutet även i strilande regn.

Veckan började med strålande solsken omväxlat av kraftiga snöfall. Spåren var hårt frusna men perfekt mjuka av den nypudrade snön vilket har varit snällt mot hundarnas tassar. STF (Svenska Turistföreningen) stängde i år stugorna extremt tidigt men vi hade med tält och löste boendet med campandets frihet.

Under kvällen den fjärde dagen började det snöa kraftigt. På morgonen då vi vaknade i våra tält, bågnade mitt Hillebergstält oroväckande mycket. Hela tältet var helt hoptryckt av den våta snön. Snöandet hade nu avlösts av ett ihärdigt regnande som fortsatte under de kommande 24 timmarna. Hundar och folk blev rejält nerblötta. Denna dag klassar jag nog som säsongens tuffaste tror jag. Kanske inte den mest fysiskt krävande men däremot den mest obekväma dagen. Mina gäster kämpade på fantastiskt bra och tappade aldrig modet! Blickar jag åter på hela denna vecka så förutom en dags regn så var vädergudarna verkligen med oss.

Sista dagen bjöd på uppehåll och uppklarnande väder. Spåren håller fortfarande ihop och isarna på sjöarna har börjat flyta upp och bli torra. Hundarna har under flera dagar vetat att vi varit på väg hemåt och de har varit på hugget. För egen del är det med delade känslor jag avslutar årets säsong. En riktigt bra säsong med många trevliga gäster. Jag återkommer senare med lite summeringar från den gångna vintern. Utrustning som hållit och prylar som fallit söder. Följ bloggen och det kommer allt eftersom jag får tid att skriva.

Den_sista_färden_sakto-jokkmokk_3 — Sångsvanarna har anlänt till utloppet av sjön Laidaure i Rapadalens mynning.

Den_sista_färden_sakto-jokkmokk_2 — Working Husky Sanoj med Skierfeklippan i bakgrunden.

Den_sista_färden_sakto-jokkmokk_5 — Svala vindar på sjön Saggat. Carmen med sitt spann och med fjället Staika i bakgrunden.

Den_sista_färden_sakto-jokkmokk_4 — Kvällssnack med några av hundarna i Årrenjarka Fjällby där vi sov en natt.

Den_sista_färden_sakto-jokkmokk_7 — Bertil blåser liv i lite blöt ved så att vi kan koka kaffe.

Den_sista_färden_sakto-jokkmokk_6 — Nattläger vid östra delen av Karatssjön.

Den_sista_färden_sakto-jokkmokk_8 — En hel dag med ihållande regn och låga dimmoln. Ett av de värsta tänkbara väderförhållandena under en vintertur.

Med solsken i blick

15 april, 2016 Matti Kommentarer 1 kommentar

Gate_to_sarek_2_5 — Stora Luleälvens dalgång västerut mot Stora Sjöfallet.

Till porten av Sarek är en av våra ’enklare’ veckoturer som vi kör. Det är relativt lätta etapper, enbart stugboende och efter väl trafikerade leder. Denna vecka har jag arbetat med en kollegas gäster, Dirk från Vildmarksbyn Solberget. Vi har annars valt att undvika att resebyråer och ’återförsäljare’ som skall sälja våra långturer pga att vi kan få gäster med fel förväntningar och attityd. Dirk är dock en av de kollegor som arbetar med en liknande målgrupp som oss och därför har det genom tiderna visat sig fungera kanonbra. Denna vecka var inget undantag.

Vår färd gick söderut från Saltoluokta. Vi har haft kalasväder med sol, ingen vind, gnistrande skön snö och allt annat man kan begära från en resebroschyrs bilder. Hundarna har skött sig bra och vi har lugnt tuffat från stuga till stuga längs Kungsleden. Gästerna har varit otroligt trevliga, hjälpsamma och goa mot hundarna vilket är sådant som underlättar mitt liv som guide.

För egen del så har jag nu varit borta hemifrån mer än 50 dagar. Det känns ännu roligt att köra hundspann och livet här ute är så verkligt och enkelt på nått sätt. Ändå ser jag hur slutet av säsongen närmar sig. Om drygt två veckor skall hundslädar målas, hundgårdar städas, bilar servas, skotrar förberedas för nästa vinter och det finns en massa kontorsarbete som bör fixas. Det bor en liten vagabond i mig och jag vet inte om jag ser fram emot livet som torpare.

Nu skall det iallafall lastas om och nästa vecka förbereds. Hundar skall hem med Stina och slädar packas om. Denna vecka kommer färden att gå norrut från Saltoluokta och det blir ingen ändring av planeringen i sista minuten tror jag. Jag har fått klartecken från samebyn och vi kommer att kunna köra utan att hamna mitt i vägen för renskötselarbetet. Vädret däremot ser väl ut att bli lite si och så med en del snö.

Gate_to_sarek_2_3 — Vem blir inte glad av kokkaffe och grillad Jokkmokkskorv?

Gate_to_sarek_2_2 — Susitievans Arial. Hon löper och fick specialbehandling under fikapauserna. Nu väntar hemfärd och parning med Working Husky Rambo.

Gate_to_sarek_2_1 — Aktsestugan. Ett kortare snöfall drir in över området men det ger sig ganska snart.

Gate_to_sarek_2_6 — Matning av hundarna i Sitojaurestugorna.

Gate_to_sarek_2_4 — Böljande fjällbjörkskogar och lågfjäll breder ut sig öster om Sitojaure området.

Explore Sarek Nationalpark

31 mars, 2016 Matti Kommentarer 1 kommentar

Explore_sarek_6 — Lite vind och snödrev hör till livet här ute på vidderna.

Explore Sarek nationalpark är nog den av våra turer som fått flest bokningsförfrågningar under 2016. Redan under maj månad 2015 blev turen fullbokad av en familj från Luxenburg. När vi närmade oss avfärd började tyvärr mejlkonversationen att te sig märklig. Kunden började att mixtra och ställa skumma krav på mig som färdledare och känslan blev bara dålig. Det visade sig då att denna familj var svartlistad hos några kollegor och mycket snart kom två läkarintyg på att hälsan sviktade. Efter några mail till de gäster som stod på väntelistan bokade två killar. Eric som till slut kom men även en annan kille från USA som avbokade en dag innan avfärd. Sett över tiden så är det ytterst sällan denna typ av problem uppstår.

Då det fanns hundar och utrustning färdigt passade Patrik från Jokkmokk på att haka på. Han håller själv på med hundar och har just registrerat ett företag. Dels är det kul att få en kompis med på tur men även kul att han kanske kan få input till hur han vill jobba i framtiden.
Starten gick från Saltoluokta fjällstation i strålande väder och sedan västerut in igenom Sarek. I år lyckades vi faktiskt att genomföra Sarekturen enligt den beskrivning som vi har på vår webbsida. Sareksnationalpark är ett krävande område där man är utsatt. Snöförhållandena kan vara mycket varierade och inte alltid lämpliga för hundspann.

I Såmmarlappa träffade vi ett reportageteam från tidningen Turist. De spanade efter lodjur och till vår stora lycka fick de syn på ett kraftfullt djur uppe på en fjällsida. Både Patrik och jag som är vana att vistas ute mycket fick en otroligt kul upplevelse. Eric däremot saknar fortfarande älg på sin lista över djur han helst vill se. Han har jobbat på detta sedan 1989 och det blev till slut ett skämt att vi inte såg älg så länge han var med oss.

När vi passerade Tarrakaisestugan hamnade vi mitt i en räddningsaktion av en kraschad skidåkare som låg högt upp på en fjällsida. Vi behövdes inte så vår färd fortsatte men killen blev enligt nyheterna liggande där uppe i 6-7 timmar innan en norsk räddningshelikopter till slut kunde fira upp honom. Då var redan kompisarna, fjällräddare och svensk ambulanshelikopter på plats sedan ett tag.

Årets Sarektur är nu bakom oss och jag kan bara summera ännu en härlig fjällvecka. Vi har ännu full vinter även om det är varmt och tinar en del just nu. Hundarna är ganska tunna men i bra form. Även jag har tappat en del vikt men för att citera vår veterinär en gång då jag oroligt visade upp några av våra magra hundar för något år sedan: ’Matti…har du någonsin sett en fet marathonlöpare?’.

Explore_sarek_7 — Dalripor strax väster om Rinim. De samlas nu för parning och de blir allt mindre skygga.

Explore_sarek_5 — Mörkret sänker sig över vår tältcamp i övre Rapadalen. Vinden ökar något och låga moln med snöbyar drar över under natten.

Explore_sarek_4 — Dimmorna lättar i Allkavagge. Vindstilla. Nu snackar vi mushers paradise!

Explore_sarek_2 — Tuoddar måste vara platsen med konstant snödrev. Padjelantaledens högst belägna stugplats.

Explore_sarek_3 — Navigering i white-out är inte det lättaste. Till höger där framme vid det vita fältet och sedan lite till vänster om den där vita snödrivan. Här är Patrik med ett åttaspann av våra Siberian huskies.

Explore_sarek_9 — I tidningen Turist kommer ni att kunna läsa Annas reportage om spaningen efter lodjur. Turist är kanske den tidning idag är den friluftstidning som idag kanske har de bästa svenska friluftsreportagen!

Explore_sarek_8 — Renskasmiddag med en kall Norrlandsguld i Såmmarlappa.

Explore_sarek_1 — Nappen fick en överansträngd handled och fick åka släde under tre dagar. Här sitter hon kvar vid platsen där tältentren var och undrar varför vi packade ner det i släden.

Pantertanter på glid i Lappland

15 mars, 2016 Matti Kommentarer 2 kommentarer

Keb_sjaunja_1-mars_4 — Vår tältcamp under det flammande norrskenet i Sjaunja naturreservat.

I år var det nog sjunde året som Ulla följde med på tur. Bim (4:e året) och Ulla hade dessutom fått med sig Kristina i år. Tre kvinnor på 60+ där åldern verkligen inte märks. Marika (jämngammal med mig) och är nog båda mäkta inspirerade efter denna vecka. Åldern spelar verkligen ingen roll. Det är utan tvekan attityden till livet som är det viktiga.

Färden startade från Saltoluokta fjällstation och det började igenom ett ödsligt Sjaunja naturreservat norrut mot Nikkaluokta. Vi fick två nätter i tält innan vi nådde Kebnekaise fjällstation med duschar, bastubad och mjuka sängar. Färden över fjällplatån norr om Kaitumälven bjöd på total dimma och utan den kryssade leden hade vi inte kunna färdats på ett säkert sätt.

I Singistugorna träffade vi Juha från Jokkmokk som tillsammans med sin vän Kössi körde en av våra packturer med engelska skidåkare. Det är alltid roligt att träffa kollegor och vänner på fjället. Kaffe, prat och roliga historier. Ja, faktum är att vi träffade egentligen en hel del folk som man lärt känna mer eller mindre under årens lopp på fjället. Det är stugvärdar, färdledare, skoterförare, fjällstationspersonal, skidåkare m.m. En massa trevliga möten där ute.

Nu har vi åter landat på Saltoluokta fjällstation. Ute tilltar vinden och temperaturen stiger vilket resulterar i tögrader. Snön slår ihop och förhållandena för att färdas blir allt bättre. Snön lägger sig stabilare på marken och riskerar inte att virvla upp i luften för minsta lilla vind. Nu har jag jobbat med upplastning och omlastning inför nästa tur. Försöka äta upp mig, dricka kaffe och göra sådant som jag inte kan göra från fjället. I morgon bär det av igen efter en vilodag för hundarna.