Långfärdsskridskosäsongen är i full gång i Lappland!Nu har vi bra isar för långfärdsskridskor. Cissi och jag tog en sväng runt Stor Skabramsjön. Det var övervägande super is. 5 cm svart kärnis. Som vanligt så är det lurigt utanför några bäckutlopp samt vid några stenar i ett sund. Isdubbar, ispikar och kastlinan var redo för om man hamnar i vattnet så vill i alla fall jag garanterat upp snabbt.
Då Cissi och jag åkte sakta och kollade isen noga blev vi snart upphunna av Klas och Kjell som också var ute med skridskor. Ganska snabbt hamnade vi på land vid en flammande eld. Det är alltid kul att träffa folk ute i skogen.
Vid Cissis iglooby hade vi ett projekt på G. Cissi hade inte fått hem ett grillgaller i våras. Nu låg det på botten av sjön. Hon hade varit klok nog och inte farit ut på den ruttna vårisen. Efter lite klurande och trixande hade vi slutligen gallret uppe på isen. Ta gärna en titt på Igloobyns hemsida. Frosten bildar fantastiska mönster och formationer. Varje höst försöker Cissi hitta sin iglooby. Vi som är hennes vänner vill inte göra henne ledsen igenom att förklara att den smälterbort under sommaren. Lyckligt ovetande försöker hon här hitta sina igloos under isen... Såhär såg eldgallret ut som vi fiskade upp. Ett roligt inslag i en Lappländsk långfärdsskridskotur. På hemväg med långfärdsskridskorna.
Två av Fun Runs goa Siberian Huskys.Under söndags förmiddag gjorde vi ett besök i varghägnet på Kolmården. Fick en hel del bilder där som jag ska visa senare. Det var utan tvekan en upplevelse som kan rekommenderas trots att jag rent generelt är emot djurparker men som sagt jag ska skriva mer senare.
Innan vi började hemresan svängde vi in hos Joakim och Josefin på Snowshadows kennel. I sommras köpte de Vega från oss och det är som alltid härligt att se hur en av våra hundar hittat hem. På kenneln stod nu 8 hundar som används för drag, lite utställning osv. Efter en del kaffe och te hade vi gått igenom avel, hundträning, arbete, vilka som känner vilka osv. så som det alltid är.
I Stockholm plockade vi upp Jenki som behövde lift hem. Nu blev det ännu mer hundprat, hundfoderprat, träningsprat, slädprat, hundavel osv. Sånt som gör en dryg bilresa lite kortare.
Under måndagen har vi gjort en snabbvisit hos Britt-Mari och Maria på Fun Run kennel. Här har vi tittat på två hanhundar som är planerade att nyttjas i vår avel under de kommande åren. Arne N dök också upp här och tillsammans med Maria och Brittan lyckades vi snacka en hel del hund förståss.
Kvällen har vi tillbringat hos mormor i Åre. Middag och massa prat om ditt och datt. Mormor är egentligen mycket före sin tid med mycket tankar om ekologiskt odlad mat, rättvisemärkningar, miljöavtryck som man lämnar osv. Idag är hon 94 år och bor mitt i Åre och är kanske en av de sista gamla Åreborna. En av de som sett hur Åre gått från en lite fjällby med gårdar till ett turistmetropol. Här är en av de fina stugorna som vi bodde i hos Stinas syster med familj. Här på studiebesök hos Snowshadows siberian kennel. Snyggt och bra för hundarna! I norr har vi björn, mörker och kyla men det är ingenting jämfört med dessa fästingar! Här en som Joakim just plockat på en av hundarna. Britt_Marie visar Arne, Stina och mig hundmatskvarnen. Den ska klara över 2000kg/timme!
Siberian Huskyn Rambo tillbaks i kojan efter morgonens kycklingsoppa som vi vattnar hundarna med.Här i en av de kojor vi inte han byta ut denna sommar.Alexandra kom från Piteå igår. Hon blir här några dagar och hjälper oss med hundträning och allt runt kennelarbetet. En av våra bilar har nu återvänt från sin näradöden upplevelse. Alltså…nu har den en fungerande motor och vi behöver inte cykla längre! Skönt.
Vi har idag städat en del på gården. Målat två slädar med tjära, linolja och terpentin. Satt kåpan på pickuppen och lastat den med skrot som skall slängas. Efter det blev det mörkerkörning med två stora spann 24 km. Hundgårdarna ska rensas och de små liven behöver mat och vatten dagligen. En bra dag där det har funnits tid för både kaffe och te.
Nu middag och som sagt, vi har bil igen och våra kompisar i byn går inte säkra längre! Vi kan lätt svänga förbi och kräva fika. Exakt så som man skall göra i Lappland. Utan förvarning bara dyka upp! Vi målar våra hundslädar med tjära, linolja och balsamterpentin. En del av varje. Doftar så gott och blir snyggt! Nu kan man hitta Flippa sittandes i bilen igen. Hon är nog den lyckligaste av oss att vi har bil igen!
Den trötta humlan på spången i Kebnekaise. 16 September 2011.För en dryg månad sedan var jag på Kebnekaises fjällstation. När jag gick på en av spängerna mellan byggnaderna satt det en trött liten humla på det grånade virket. Regndropparna hängde i luften och de flesta björklöven hade redan släppt från de små skruvade fjällbjörkarna. Trött satt den där och tog igen sig. Trött efter en sommars idoga arbete. Kanske hann snön komma innan energin hos den tagna fjällhumlan kom tillbaks.
Norrlandsvägar där kilometrarna rullar undan är sköna!Idag har vi fått låta Hilda somna in. Efter röntgen och ultraljud kunde vi konstatera att det fans fyra valpar i henne. Döda valpar, troligast sedan 1-3 dagar tillbaks. Hilda själv hade påverkats mycket negativt av själva graviditeten med förhöjda levervärden, indikation på infektion och en juvertumör som tagit riktig fart. Det fanns inget att göra.
I såna här situationer är det egentligen inget beslut som skall fattas. Det är så självklart att en hund i vissa lägen inte skall behöva genomlida en operation. Så fick det bli. Det känns och det ska också kännas att förlora en hund. Själv så tycker jag att det är riktigt skönt att känna att man kan sakna. Känns det inte så har man inte haft rätt kontakt med den hunden. Men ont kan det verkligen göra.
Det är också skönt med långa norrlandsvägar. Medans kilometrarna rullar undan och musiken strilar ur högtalarna så hinner tankar rumla runt i huvudet. Helst ska man vara helt ensam och ostörd i bilen. Man smuttar på en mugg statoilkaffe och ser sig omkring. Saker får perspektiv.
Vi hade verkligen glatt oss åt hennes valpar. Vi hade glatt oss åt valpar mellan henne och gamle Attanik. Vi hade glatt oss åt att få ännu en vinter med Hilda i spannet, i soffan och vid vår sida. Tur att vi har massor av andra underbara hundar!Muddusälven som man passerar när man kör mellan Gällivare och Jokkmokk.
