Filosofi-arkiv - mattisblogg.se

100% nöjda gäster eller?

18 december, 2016 Matti Kommentarer 0 kommentarer

Nöjda_gäster_2 — Korta fikaturer är den upplevelse de stora volymen av gäster söker.

Vi har nog inte riktigt själva förstått hur makalöst bra bokat vi har inför denna säsong. Förfrågningarna fortsätter dessutom att droppa in och vi gör så gott vi kan för att hjälpa våra gäster att hitta rätt turer. Det handlar inte om att sälja vad som helst till vem som helst. Det handlar om att se gästens önskemål och sedan se om vi har en tur som matchar detta. Ofta hittar vi rätt men det händer också att vi skickar dem vidare till någon annan eller helt enkelt avböjer.

Vårt mål är 100% nöjda kunder, vilket vi faktiskt lyckas ganska bra med. Nu skall jag avslöja en hemlighet. Det handlar nämligen inte enbart om att vi är bra på det vi gör. Det handlar faktiskt mest om att vi får de gästerna som verkligen vill uppleva det vi har att erbjuda. Här gäller det att både vi som företagare och de som kund kan föra en öppen och ärlig dialog innan en eventuellt bokning.

En gäst har en dröm eller en bild av vad de vill uppleva. Här är det vårt ansvar att kommunicera ut vad vi säljer och se om det verkligen matchar gästens önskemål. En kund som får sina önskemål uppfyllda är en nöjd kund. Dessutom så är det en mycket lättare arbetssituation för oss vilket gör att vi kommer att trivas tillsammans med våra gäster år efter år. Ekonomiskt innebär det kortsiktigt att man missar lite pengar. Långsiktigt så ser vi nu resultatet efter över 20 år som guideföretag.

Kanske låter allt detta som att vi slår oss för bröstet och, ja, det gör vi. Vi är faktiskt otroligt glada och stolta för det vi gör och har lyckats uppnå. Just nu har vi vind i seglen och då skall man faktiskt tillåta sig att njuta av det. Det är faktiskt vind i seglen för hela besöksnäringen i Sverige men i synnerhet för besöksnäringen i Swedish Lapland. Motvind kommer och går det vet vi ju alla, och vi har slitit mycket genom åren men just nu ser vi och njuter av resultat av vårt arbete.

Nöjda_gäster_3 — Vi söker vintertid kunder som gillar hundar eller är intresserad av hundarna.

Nöjda_gäster_1 — Hundarna är alltid i fokus på våra vinterturer. Åhman på denna bild.

Filmtips: Pistvakt

14 december, 2016 Matti Kommentarer 0 kommentarer

Nu närmar vi oss juletider och då skall man krypa ner i en skön soffa under en filt och kolla på något underhållande på Tvn eller datorn. Lussebullar, kaffe, glögg, chocklad, nötter och annat gott är självklara tillbehör.

Pistvakt är en TV-serie som gick på TV under slutet av 90-talet. Programmet utspelar sig i Svartlien som är den mörkaste pistade björnhålan och köldhålet i Norden. Här myntas många bevingade uttryck som man helt enkelt bara bör lära sig utantill. ’Fjööl av’. ’Skvätt mä en hojt.’. ’Bjärven’. Listan kan göras lång och enda sättet att få del av dem är helt enkelt att själv titta igenom alla avsnitt samt föra anteckningar under tiden. Pistvakt kan ses som en instruktionsfilm i värdskap och hur man skall arbeta inom besöksnäringen. Av sörlänningar kan den ses som en dokumentär om norrlänningars tålighet. Detta är helt enkelt en quick-start i hur norrlänningar är på riktigt.

Faktum är att denna miniserie är fantastiskt rolig. Här är det många fördomar om både norrlänningar och sörlänningar som faktiskt inte är helt påhittade. Givetvis är det fiktivt och med glimten i ögat men nog skrattar man igenkännande åt mycket och ibland fastnar skrattet på snedden då man inser hur skrämmande likt det är, eller som de skulle sagt i Pistvakt: ’Är de int likt så säg!’

Har du inte sett Pistvakt ännu så är det ett måste. Alla 12 avsnitten hittar man fint på SVT öppna arkiv (klicka på länken).

Vemodig glädje och sorg

1 september, 2016 Matti Kommentarer 0 kommentarer

Mormor_åre_2 — Mormor delar solidariskt såväl platsen vid köksbordet som en smörgås med Flippa.

Livet rullar på och det blir antagligen ingen repris. Att tiden går framåt och att det inte går att hoppa tillbaks blir så påtagligt emellanåt. För några dagar sedan lämnade min mormor oss. Det är ju inte oväntat då hon faktiskt han bli närmare 97 år. Inte oväntat men väldigt tråkigt och framförallt vemodigt att hon inte finns mer.

Min mormor var en fantastisk person. Mitt i Åre hade hon en trädgård som var stor del av hennes liv. Hon torkade löv i ugnen för att täcka rosenbuskarna på hösten, mortlade äggskal till växter som behövde kalk och så vidare. Med skottkärran traskade hon upp på byn där hon kollade om hon kunde få material som sten, sand m.m. till sitt stenparti från någon byggarbetsplats. Växter beställdes från när och fjärran. Hon hade hittat sin passion i livet och hon lät den formligen blomma ut. Detta har nog betytt mycket mer för mig än jag förstår. Hon har visat att man skall gå sin egen väg och man skall följa sitt hjärtat.

Som barn kommer jag ihåg att det byggdes kojor av filtar o bord, dockhus av papplådor, ansiktsmasker av kartongbitar och mycket mer. Kreativa upptåg där ingenting var omöjligt. Att hon var en konstnär på många sätt råder ingen tvekan om. En kreativitet som jag idag med glädje ser leva vidare hos både min mor och min syster (Fröken Humla).

Självklart gör det ont att hon inte finns längre. Samtidigt så är det skönt att hon slapp flytta in på ett älderboende utan kunde stanna hemma hela livet som hon själv önskade. Min mor som bor närmare har varit mycket hos mormor i Åre och hjälpt till under de sista åren. Hon berättat om fantastisk hemtjänstpersonal som funnits där när det har behövts. En social trygghet i vårt samhälle för alla oavsett om man är rik eller fattig som vi måste värna om.

Som sagt så är det en sorg att mormor inte finns längre. Samtidigt är jag så glad att hon gett mig modet, igenom att visa hur man kan leva för den passion man har och visat hur viktigt det är att man hittar sin passion. Det är med en blandning av vemod och glädje som hon kommer att finnas med mig i livet i mina tankar.

Mormor_åre_1 — En humla som arbetar på i trädgården i Åre.

Storm och brutna ben

10 juni, 2016 Matti Kommentarer 0 kommentarer

Storm_brutna_ben_1 — I hundgården rök våra parasoller. Nu behöver vi alltså nya lösningar för att få bättre skugga i hundgården.

En hyfsad storm har dragit fram över Norrbotten. En hel del träd har farit omkull både lite här och var liksom allt annat som inte varit väl förankrat. Elavbrotten har avlöst varandra och helikoptrarna patrullerat längs elledningarna för att snabbt lokalisera vart det funnits problem. Inga konstigheter med det utan helt naturligt lite väder bara.

Själv så haltar jag omkring och försöker få Stina att förstå hur synd det är om mig. Hon tycker att jag är gnällig men det är tämligen oskönt med ett knäckt revben. Nu är det inget träd som blåst över mig eller någon björn som attackerat mig. Jag har bara lite löjligt böjt mig över en bänk med en valp i famnen som sprattlade.

Njutningen med smärtan från revbenet finns i alla fall där. Jag tänker väldigt ofta på hur mycket man skall värdesätta sin hälsa. Jag tänker på alla som inte får vara friska. Då snackar jag inte om en liten förkylning eller nått knäckt revben. Man skall verkligen inte ta någonting för givet. Man måste bara se till att ta vara på livet här och nu. Dels värna om sin egen tid på denna planeten men lika mycket tänka på att vara okej mot andra medmänniskor. Såväl dagens människor som de som förhoppningsvis skall leva på denna planeten i framtiden.

Jag kan faktiskt känna en glädje över smärtan att det bara är ett litet revben som gör ont. Glädje över att veta att om några veckor är det antagligen okej igen. Det är en glädje som smärtan gör mig påmind om. Alltså finns det en liten njutning i smärtan.

Storm_brutna_ben_2 — En rofylld del av världen när det värsta som händer är att en parasoll blåser sönder…

Barn till låns

2 juni, 2016 Matti Kommentarer 1 kommentar

Här om dagen fick Stina och jag låna ett barn. Inte vilket barn som helst utan systersonen. När vi rullade in med bilen lastad med kanoter på deras gård, 5 minuter försent, förklarade han att han minsann kunde klockan! Sedan styrde vi in mot vildmarken och äventyret.

När skall ni skaffa barn då? Frågan kommer ganska ofta till Stina och mig. Det frågas verkligen i all välmening men det inget man skall ta för givet, att alla bara kan skaffa barn hur som helst. Det är många människor som sliter med att de vill men inte kan. För oss är det annat som styr. När man lever ett sådant liv som vi har valt att leva så finns det faktiskt inte plats för egna barn. Man kan skaffa en hobby som frimärkssamling utan att egentligen ha tid för det men barn är ett ansvar på ett helt annat sätt. Barn är ansvar för en annan människas start på dennes liv! Det är ingenting som man bara kan skjuta upp eller pausa tills hundarna är tränade.

Nu har vi förmånen att kunna låna barn vilket vi nyttjar på tok för sällan. Verkligen lyxigt. När jag ser dessa barn blir det bara allt mer tydligt och klart för mig hur viktigt det är att vi idag tänker på VAD överlämnar vi till dem efter våra liv? I vilket skick kommer planeten att vara? Kommer de att kunna skaffa mat, försörjning, leva ett tryggt liv? Dom kommer att finnas kvar här på planeten efter att vi har kastat in handuken. Dom kommer i sin tur att känna ansvar för nästa generation. Vi har verkligen ett ansvar som man inte kan bortse ifrån! Faktum är vi har bara barnen till låns men även jorden vi lever på är till låns.

Vill du läsa mer om barn, konst, trädgårdsliv och att leva här i norr så ta en titt på min systers blogg. Fröken Humla.