Nu har vi rullat in i november. Hundträningen fortsätter och går nu förhoppnings in i en snöfas. Vi kan öka distanserna, köra oftare och på så vis förbereda hundarna för den kommande säsongen. Stor del av isarna har lagt sig och det är en tidsfråga innan vi även kör på sjöarna.
Idag blev det en 48 km tur med två av spannen. Vi eldade, drack te, kokade korv och vilade lite på spåret. Mörkret sänkte sig och man märker tydligt att dagarna blir allt kortare. Hundarna är i bra form då de gick lika hårt ut som de gick hem. Känns riktigt lovande även om vi inte har fått exakt så mycket träning som vi hade önskat.
Nu är en ny tävlingssläde beställd.Femundlöpet 2015 närmar sig med stormsteg.Det blir en Skonk F-1 Racing. Att valet föll just på Skonksläden är efter långa samtal med bland annat Nina Skramstad som tillslut övertygat mig om att detta är slädarnas no 1. Efter denna säsong kan jag nog komma med en lite utförligare test av denna släde.
Skonk F-1 Racing med 175 cm lastplan kan man sedan bygga till med en sittdel där man kan ha en foderkokare. Dessutom kan man koppla en släpsläde efter denna om man skall köra längre turer eller vill ta hundar på vila osv. Konceptet att kunna använda en släde till flera ändamål gillar jag. Däremot för den typen av långturer som vi arbetar med så skulle egentligen en Skonk F-1 Expedition vara intressant att köra som arbetssläde en säsong.
Nu har tempen börjar droppa under nollan. Med 16 hundar framför fyrhjulingen drog jag iväg på tur över natten. Distansen blev bara 32 km men vi fick en frisk och klar natt vid lägerelden.
Under en tarp, vid en lägereld, med hundarna precis utanför och en mugg rykande hett te i näven kunde jag slappa i min sovsäck. Månen vandrade upp över himlavalvet och i dalgångarna, lade sig ett lock av låga dimmoln. Det är inte speciellt mycket man behöver här i livet för att man skall vara nöjd. Tankarna vandrade till det stundade riksdagsvalet och jag önskar verkligen att miljöfrågor, fördelningspolitik och väldigt viktigt, alla människors lika värde prioriteras av oss väljare.
Anmälan till Femundlöpet 2015 är nu gjord. Startavgiften är betald så nu är det bara att börja träna. Både hundar och mig själv. Målsättningen kvarstår från föregående år att ta mig runt de 600 kilometrarna på ett bra sätt med hundarna i fokus. Dessutom så skall jag fortsätta att lära mig mer om långdistanskörning med allt vad det innebär. Dessutom så får jag träffa och jobba tillsammans med ’mina’ superhandlers Volker och Jasmin och bara det är nästan värt hela resan!
Att köra Femundlöpet är ingen självklarhet för mig. Det kräver massor av träning och fokus. Rent praktiskt så innebär det mindre tid till annat jag vill som fiske, kanot, hälsa på folk och massa annat. 600 kilometer är en rejäl sträcka som jag har respekt för. Det är genomförbart men det kan också innebära att man tvingas att avbryta efter vägen vilket hände mig år 2013. Dessutom blir det ett ekonomiskt avbräck både i form av kostnader men även förlorad arbetsinkomst.
Ett av de starkaste minnena från Femundlöpet 2014 var den sk Grimsburundan. Denna del av spåret innehåller mycket uppför och nedför, sjukt mycket helt enkelt. Som en serpentin längs fjällsidan fast en norsk variant där man färdas rakt uppför, svänger och sedan rakt ned om och om igen. Så varade körningen i flera timmar längs med en fjällsida. Marianne Skjötthaug beskriver upplevelsen på ett underbart sätt i filmen nedan.
Uffe är en mycket fin hanhund. Han ställer inte till med besvär och han bara finns. Gör sitt, äter, går i alla positioner i spannet utan att utmärka sig, bra tassar osv. En hund som inte är supergalen men alltid gör sitt.
Uffe har fått följa med för att jag gillar hundar som alltid finns där. Han är lyhörd liksom alla andra och vill vara till lags. Väldigt pratglad på ett positivt sätt.