En kortfilm om Siri Goberg och hundspannskörning har fångat en mycket stor del av varför man håller på med detta. Filmen är gjort av Moritz Sonntag och fångar hundspannskörningens själ helt enkelt. Innan du nu springer iväg och skaffar dig ett gäng slädhundar så gör först det ultimata testet och se om du verkligen vill bli just hundspannsförare! Testet hittar du här på Mattisblogg ’Det ultimata testet om du är lämplig som hundspannsförare’.
Skunksläden får gå endel på fikaturerna. Den är en fröjd att köra!Vinterdagarna rullar på. Stina skulle egentligen varit påväg till Amundsenrace som startar på fredag. Infuensan satte tokstopp för henne. Det känns verkligen inte alls roligt. Först Femundlöpet och så nu detta. Årets tävlingssäsong blev en riktig besvikelse.
Nu rullar dagarna på iallafall. Till veckan som kommer börjar jag dra mig mot fjällen så förberedelsena är påbörjade lite. Samtidigt kör vi en hel del korta turer här hemma. Dagsturer och halvdagsturer. De senaste dagarna har verkligen bjudit på ett grymt vårväder redan i februari. Bara att passa på att njuta. Snart sitter vi i rykande snöstorm, -42C eller hällande regn. Njut av dagen idag eller gruva dig för morgondagen. Valet är ditt! Lite reklamfotografering till Hotel Jokkmokks marknadsföring. Den engelske fotografen blev riktigt sugen att komma tillbaks och själv få köra ett spann.
Rambo som fått ett snitt bakom en tå. Det är sytt men han har missat viktig träning så han blir hemma. Jag kommer givetvis att sakna honom när jag står där ute på spåret…Vi närmar oss Femundlöpet med stormsteg. Det är ju ingen överraskning att tiden innan en tävling alltid blir lite lätt hektisk. Det är ju inte heller någon överraskning att man känner att man inte är riktigt förberedd träningsmässigt osv. Det är bara tävlingsnerverna som spökar.
Men i år tar det emot på allvar! Fyra av våra bättre ledarhundar är borträknade. Mitt absoluta ess när det gäller dåliga förhållanden är Rambo. Han fick ett konstigt snitt bakom en tå för några veckor sedan. Han är tillbaks i arbete men har tappat flera viktiga veckors träning så han skall inte utsättas för en tävling. Rut och Xara är ute för de har inte hunnit komma i form efter höstens valpningar osv.
Trotts att vi har 56 hundar på kenneln så är det inte så mycket när man skall plocka ett bra spann. Det är 9 valpar, ett gäng unghundar som är i arbete men inte redo, några gamlingar som bara går kortare turer och så några hundar som helt enkelt inte har den rätta inställningen eller förutsättningarna.
Själv så är jag inte heller i bästa form. Det har blivit dåligt med fysträning för min del. På den mentala sidan så saknas det helt enkelt lite motivation. Ett Femundlöp är krävande då man får ganska rejäl sömnbrist och samtidigt måste jobba hårt fysiskt under 3-4 dygn i sträck. Det kräver att man har en mental förmåga att hålla humör och motivationen uppe.
Just nu ser jag mest fram emot att få göra denna resa tillsammans med Volker och Jasmine som kommer att vara mina handlers liksom de två senaste åren. Dom är helt fantastiska som tar ledigt från sina jobb för att hjälpa till med detta. Vad de inte vet är jag har räknat ut detta! Om jag bryter vid första checkpoint så kommer jag att få mer tid med dem så min körplan sträcker sig enbart över de första 90km. Rambo strax efter att såret sytts. Egentligen har vi haft en bra säsong än så länge med skadefria hundar.
För oss som kör hundspann är det alltid underhållande att få se hundspann på film. Över lag tycker jag att detta är ganska bra reklam för hundsporten. Givetsvis gillar jag inte allt. Jag tycker att det är mycket tråkigt att tävlingsfokuset får såpass stor uppmärksamhet. Hundspannskörning är så mycket mer än bara tävling.
Sista avsnittet var tyvärr ett bottenapp utan dess like enligt min syn på hundspannskörning. Här får man se hur en Lars väljer att ta med en äldre hund som helt uppenbart är trött. Gång på gång hamnar den i släden. En hund som enligt mig skulle plockats ut redan första gången. Nu är det lätt att sitta bredvid och kritisera. Man har ju inte hela bilden klar för sig. Det som man däremot kan kritisera skarpt är att köra med en hund som är halt. Att dessutom starta ut från en checkpoint med denna halta ledarhund är inte rätt emot hunden. Sånt här gillar jag inte.
Över lag är dock dessa program helt klart sevärda. Monsen gör bra TV och inspirerar många till att ge sig ut i naturen. Han är en förebild för en stor grupp människor och jag hoppas och önskar verkligen att han kan fortsätta att vara det!
Fikapaus medan skymningen sänker sig över Lappland.Det blir många mil ensam på släden bakom hundarna. Skogen far förbi på sidorna av spåret som man färdas efter. Man får skymten av någon ren, älg, ren eller hare. Timmarna går och man får snacka med sig själv och hundarna. Detta har helt klart sin tjusning men blir ibland lite enformigt.
De senaste dagarna har varit annorlunda. Igår tränade vi ihop med Nina Skramstad som kört upp från södra Norge. Här har vi bra spår och möjligheter för att träna långa distanser med släde. Tidigare år när vi har tävlat i samma klass så har jag alltid känt att hon kan få vara snabbare än mig. Hon kör ju trots allt för Norska landslaget och då ska ju kanske inte jag komma där hur som helst med mina ’turisthundar’. Det Nina inte vet är att i vinter så kommer jag att köra ifrån henne på Femundlöpet. Vet bara inte hur jag skall förklara det utan att såra henne.
Idag blev det fikatur tillsammans med Karin och Juha från grannbyn. De jobbar liksom oss med slädhundsturer. Vi parkerade spannen sida vid sida och de dryga 40 hundarna lade sig ganska snabbt ned och kopplade av. Fikaträning med främmande spann är kanonviktigt för oss som arbetar med detta. Stina och jag blev bjudna på grillad korv, kaffe, te och bullar. Historierna avlöste varandra innan vi styrde våra spann hemåt. Stina och Nina med sina spann. Novemberljuset här i norr är riktigt läckert. Nina tränar på att köra bakom mitt spann. Någonting som hon kommer att ha nytta av då vi skall tävla mot varandra.
