Med hjälp av en panna kaffe kan man nå långt. Bilden är från en av våra kanotturer i Karatsområdet för några år sedan.Under gårdagen hade vi mycket trevligt samtal med två riksdagspolitiker från Miljöpartiet. Walter Mutt och Annika Lillemets. De var på en roadtripp i det norrbottniska inlandet och ville prata med turistföretagare, renskötare och många fler. Tillsammans med Peppe som är renskötare i Tuorpon sameby berättade vi om vår syn på vad gäller allt från gruvor i Jokkmokk, rovdjur, utvidgade skjutfält, skogsbruket, FMV’s syn på lokalbefolkning, bensinpriser, sjukförsäkringar, renskötsel, vattenkraft, besöksnäringen, momssituationen, besöksnäringen som en ny basnäring och vi fick möjligheten att låta dem uppleva vikten av att dricka riktigt kokkaffe. Dessa samtal med respekt för varandra ökar helt klart förståelsen mellan olika parter.
Personligen så uppskattade jag verkligen detta möte. Hur ofta får man chansen att sitta ner och verkligen samtala med våra förtroendevalda? Samtal mellan människor. Miljöpartiets representanter i Jokkmokk gör ett bra jobb med att föra fram situationen i en kommun som Jokkmokk. Om jag skall önska någonting så är det att detta arbetet görs av alla våra lokala partier i glesbygden.
Under eftermiddagen fortsatte Stina och jag att koka kaffe och denna gång med journalisterna Klas och Tigran. Nu blev det fokus på det utvidgade skjutfältet i Pärlälvsområdet samt den pågående stora militära övningen ACE. Även här han vi prata lite om skogsbruket, vattenkraften mineralprospektering och besöksnäringens betydelse för svensk ekonomi.
Oavsett om detta ger konkreta resultat eller inte så är det en skön känsla att veta att jag har iallafall gjort vad jag har kunnat. Iallafall försökt att få komma till tals och påverka en samhällsutveckling mot någonting som jag tror är rätt riktning.
Byn Lillselet som ligger inom detta området. Pärlälvens Naturreservat.Från andra sidan av sjön kan jag höra orrarna spela. Det låter lite som vatten som kokar och bubblar på långt avstånd. Nere vid stranden knastrar det lungt av vårisen som sakta bryts sönder. Ett par knipor flyger över med sitt karaktäristiska vinande från vingarna. Det är Lappland och Jokkmokk en helt vanlig vardagskväll. Det är utanför mitt hus, mitt hem, min livsmiljö. Lugnt, skönt, fridfullt och nära till naturen. Just därför som jag aktivt har valt att bosätta mig just här ute i ett hörn av den norrländska glesbygden.
Tidigare idag har det dånat på hög höjd. Det är stridsplan som övar och kraftdemonstrerar för Ryssland att vi minsann kan. Det övas och det testas utrustning ovanför mitt huvud. Ovanför mitt hem. Det är ljudföroreningar som stör mitt levebröd för just tystnaden är någonting som blir allt ovanligare att få uppleva runt om i världen. En tystnad som folk reser hit för att få uppleva.
Här om dagen var jag på ett möte med FMV (Försvarets Materiel Verk). De vill ha en ’dialog’ med oss turistföretagare om hur vi skall kunna ’samverka’ i det utökade ’skyddsområdet’ där de har för avsikt att testa långtskjutande missiler. Lite försiktigt frågade de om de kunde hjälpa oss med vindskydd eller nått i området. Vill de verkligen försöka komma till samråd eller är de är så totalt utan kunskap om vår bransch så de verkligen tror att några vindskydd skulle fungera som ’plåster på såren’ för att de periodvis lägger vantarna på ett område som är 3 x 7 mil. Jag tror verkligen, eller vill inte tro, att de människorna som finns där bakom tjänstemännen från FMV strategiskt försöker manövrerar ut oss. Om jag ändå kunde förstå hur de uppriktigt och ärligt tänker men det är svårt.
De pratade även om den stora krigsövningen ’Arctic Challenge Exercise 2015’ (ACE) som startar under slutet av maj. Det skall tydligen bli världens största flygövning under 2015 trodde man. Av någon idiotisk anledning har man dessutom fått för sig att om man samövar med Nato så främjar det freden. Jag tro att vi redan denna vecka ser resultatet. I måndags körde nämligen Ryssland igång en stor oanmäld krigsövning enligt Reuters och den omfattar 45 000 deltagare, 110 flygplan och helikoptrar jämte 3 000 pansarfordon. Den övningen pågår längs hela gränsen mellan Ryssland och Norge, och hela Finska gränsen och vidare ända ner mot Polen. Ryssland ’främjar’ alltså freden på sin sida av gränsen.
Under mitt möte med FMV berättade de att den militära närvaron skulle märkas mer tydligt i framtiden. Att vi skulle ’få’ fler övernattningar på hotellen. Hur går det då med den tystnaden som jag uppskattar? Ska jag inte kunna sitta i min kanot och njuta av vågskvalpet i framtiden utan att de dundrar krigsplan över mitt huvud? Är det verkligen detta som glesbygden är till för? Kan vi inte bara få utveckla de näringar som ger oss försörjning? Är det verkligen rätt att människor skall evakueras från sina hem för att deras livsmiljö är ett militärt testområde? Sist men inte minst… Skall Sverige verkligen närma sig Nato och vi ser ju redan nu hur det hetsar Ryssland att svara upp med en motsvarande ännu större övning. Bör vi kanske ansluta oss till Sven Wolters uppmaning om civil olydnad under ACE? Det finns även en grupp som aktivt arbetar för att stoppa ACE.
Mötet avslutades med att vi bestämde att under hösten skall vi träffas igen, men den gången skall markägare, stugägare i och i närområdet, turistföretagare osv vara på samma möte. Chefen för FMV/Vidselbasen avslutade med att vi gärna fick klura på om vi såg några lösningar. Skulle det hjälpa om de byggde skyddsrum där ute i Pärlälvens naturreservat dit vi och våra gäster kunde söka skydd när de skall bomba.
Yttrandefrihet är någonting som vi tar för givet. Yttrandefrihet är en av de i särklass viktigaste beståndsdelarna för att demokrati skall råda. Då tycker nog många att yttrandefrihet har vi ju i Sverige. Vi kan säga exakt vad vi själva önskar. Vi får tycka vad vi vill. Vad vi tycker och tänker är dock format utifrån den fakta vi får tillgång till. Fakta som presenteras i media. Får vi då all fakta på ett riktigt sätt eller är den manipulerad?
Under Gulfkriget kunde vi klart och tydligt se hur informationen som media fick tillgång till inte var den sanningen. Informationen var kraftigt styrd av USAs PR folk. Nu när vi fått reda på USAs agerande som avslöjats av Edward Snowden med avlyssning och nedtystande av olika folk så förstår man ännu tydligare att yttrandefriheten bara är nått man talar om.
Den fria journalistiken är den absolut viktigaste grunden i en fungerande demokrati. Journalister som törs gräva i det som våra beslutsfattare arbetar med. Journalister som inte tystas ned på olika sätt. Du har ett ansvar att ta till dig den informationen som dessa journalister plockar fram. Klicka inte bara vidare på tom information från Aftonbladet eller Expressen som avslöjar skandalen med någon huvudrollsinnehavare i någon av alla dessa TV serier. Läs en artikel som är skriven om vad som verkligen händer i denna värld.
Citizenfour är en dokumentärfilm som handlar om just Edward Snowdens. Den handlar om hur han under täcknamnet Citizenfour kontaktade filmaren Laura Poitras i januari 2013. Det här är hennes film om vad som hände timme för timme när de sedan möttes och tillbringade flera dagar i ett hotellrum i Hong Kong. Ni hittar filmen Citizenfour på SVT Play under några veckor till och sedan kan ni säkert hitta den på Youtube eller Swefilmer. Den är klart bättre än vilken spelfilm som helst. Dessutom är den en dokumentär. Se den och tänk själv. Själv får jag allt mer lust att bosätta mig i en liten stuga långt ute i bushen.
De klassiska röda kryssen som markerar våra vinterleder.Nu har jag varit några dagar på Saltoluokta fjällstation efter en härlig veckas färd igenom Svenska Lappland. Skogar, älvar, sjöar och avslutningsvis även kalfjäll. Lägereldar, skogskojor, fjälltält och sköna fjäll lodger som Årrenjarka Fjällby och Saltoluokta Fjällstation. Renkött, älgkött och röding varvat med någon korvsnutt eller fläskbit. Fräscht vatten direkt från markerna och ett antal pannor kokkaffe.
Ulla var med på sin sjätte hundspannsfärd med mig och hennes väninna Bim gjorde sin tredje hundspannsresa. Riktigt trevliga återseenden och jag hoppas att de kommer åter igen flera år framåt. De andra som följde var Manfred och Sonja, ett tyskt par som har vandrat och färdats kors o tvärs igenom Sverige sedan många år. Riktiga Sverigefantaster helt enkelt.
Längs vår färd har vi även träffat Juoha som guidade en skotergrupp och hans hustru Karin med sin hundspanngrupp. Sigrid Ekran som tränade sina tävlingshundar inför Finnmarkslöpet delade vi lägereld med. Håkan som sköter Jakt och Fiskeföreningen dök upp på Laxholmen. Tommy och Börje i Lilleselet han vi också heja på. Lite Årrenjarka och Kvikkjokksbor, stugvärdar, skoterfolk och nu slutligen Saltoluoktas personal. Massa härligt folk som alla brinner för och lever livet här ute.
För egen del så är den första av sju veckor på tur är genomförd. Jag börjar redan känna att tiden går lite för fort. Jag trivs verkligen med detta livet. Färdas, njuta och fånga dagen. Träffa folk och få jobba med hundarna i fokus. Manfreds födelsedag prickades in redan den första morgonen ute på färd. På färd över Karatssjön. Fjället Jarre i bild till höger. Bilden är tagen från Karatsjön i riktning österut mot Jokkmokk. En tältnatt är aldrig fel. Inte snöstorm men väldigt svårt att få referenser. Sådana här dagar är man glad för ledmarkeringar.
Saxat från Vidsel Test Range hemsida. UNPOPULATED 100%Finns vi inte eller räknas vi inte? Nu senast är det vår protest mot Vidsel Test Range som vill lägga beslag på ett stort område som är delvis privatägt. Folk lever och bor i eller i utkanten av detta området. Andra är där all sin fritid eller delar av sin fritid. Detta är vår livsmiljö på olika sätt.
UNPOPULATED AREA: 100% står det på Vidsel Test Range hemsida där de marknadsför området. Udtjaområdet på 1650kvadratkilometer är idag obefolkat. Man släpade ut de som bodde där och som ville fortsätta att bo där. De fick inget val. Man tvångsinlöste deras hem. Detta hände 1958. Idag vill man utöka området temporärt under vissa perioder. Där bor det också folk. Även det området står på samma sida som UNPOPULATED AREA 100%. När man sedan sammanbinder Udtjaskjutfältet med Esrange i Kiruna får man ett område som sträcker sig 350km och 24 000 kvadratkilometer (se Wikipedias lista över Svenska läns storlek och jämför) av norrlänningars hemmiljö. UNPOPULATED AREA 100% står det längst ned.
För oss som lever här uppe i Sveriges utkant är det grymt förnedrande att bli marginaliserade på detta viset. Det handlar inte om man är same, nybyggare eller inflyttad på senare tid. Ibland är det en vattendamm som skall byggas. Ibland är det gruvor som skall byggas. Ibland är det bombmål man behöver. Vi räknas helt klart inte!
Kolonialismen är ett faktum. Jag gillar inte att prata om den men det är oundvikligt. Om tvångsförflyttning inte är kolonialism vad är det då? Om Vidsel Test Range landgrabbing för att de skall kunna bedriva sin ekonomiska verksamhet inte är kolonialism vad är då kolonialism? Jag kan varmt rekommendera Po Tidholms artikel Välkommen till Västindien i tidningen Filter (följ länken).
