Visar inlägg för:
Författare: Matti

Med hundspann i Sareks utkanter

Med hundspann i Sareks utkanter

Gate-to-sarek-2
Skierfe och mynningen till Rapadalen, Sareks nationalpark.
Under den senaste veckan har jag åter fått färdas i Sareks utkanter. 4 gäster, 28 slädhundar, en maskot i form av border collien Annie och så jag förstås. Nu är jag åter landad på Saltoluokta fjällstation för proviantering och omlastning. Här finns varma duschar, superbra restaurang och trevligt bemötande från all personal som får stället att fungera. Just detta med väglös fjällstation och allt vad det innebär är ett helt eget kapitel. Dessutom driv detta av en personalstyrka mestadels bestående av yngre folk som kommer från hela landet. Saken blir inte mindre imponerande när man sedan tänker på att värdskapet är i topp liksom maten och boendet de levererar.

En av gästerna, Jan, var nu med på sin andra veckotur på raken denna säsong. Nu är han tyvärr på väg hem mot arbete och det vanliga livet. En del av gästerna som kommer är nöjda då de fått en fjällvecka. Andra gäster, som Jan, märker man har förlorat en bit av sitt hjärta till Lappland, hundarna och livet här ute i markerna. Det är roligt att möta alla dessa olika människor. Tänk er tex reaktionerna hos en amerikansk kille, som bor i Thailand och Vietnam med den vattenkvaliten de har där, som är helt såld på vårt kalla och friska vattnet som vi gratis dricker direkt från sjöarna och bäckarna här i norr. Ni skulle sett hans reaktioner när vi träffade en Lulebo som har med sig kolsyrat vatten på plastflaska.

Vädret är ett ständigt samtalsämne längs leder och i stugorna. Det livet man lever här ute påverkas direkt av vädersituationen. Just i år har vi haft kallt och en hel del snö. Som det ser ut är kallkällor och bäckar inte riktigt frysta så man måste vara vaksam då man kör utanför lederna. Plötsligt kan det finnas en öppen jåkk eller nått annat blött under den vita ytan som bara är täckt av fluffsnö. Isarna tycks inte heller vara lika bra som förra vintern.

Hundarna fungerar riktigt bra. Hemma på kenneln har vi en magsjuka som går. Jag behöver egentligen byta ut några hundar till nästa vecka. Hur gör man? Kommer jag att få magsjukan oavsett hur jag gör eller skall jag isolera mig här med mitt gäng tills det är över? Hittills har magsjukan slagit hårdast mot de yngre hundarna som blir klena under ett dygn. Samtidigt så har jag ett par hundar här som verkligen behöver en veckas vila hemma på kenneln. Själv så känner jag mig i riktigt bra fysisk form för att vara såpass tidigt på säsongen. Nu hoppas jag på att slippa förkylningar och influenser för det är saker som verkligen gör mitt liv här ute tungjobbat.

Gate-to-sarek-1
Arbetsfokus uppför.

Gate-to-sarek-3
Pårtestugan vid Kungsleden på gränsen till Sareks nationalpark.

Gate-to-sarek-4
Homer Jr.

Gate-to-sarek-5
Max fyra gäster i en grupp gör att det går lättare att hålla koll på hundar och folk.

Gate-to-sarek-6
Vad finns bakom dalgångens krök? Bilden är från Sitojaure och Sareks nationalpark ligger längre in längs dalgången.

Crossing Lapland 2018

Crossing Lapland 2018

Crossing-lapland-2018_3
Working Husky Åzzy.
För ganska många år sedan grubblade jag en gång på allt arbete som jag lade på att flytta hundar från Jokkmokk upp till Saltoluokta. Timmar av lastning och körning med hundar på bil hit och dit. Då kom iden att varför inte ta hjälp av betalande gäster att flytta till fjälls helt enkelt. Ganska snabbt föddes turen ’Crossing Lapland’ som har blivit en återkommande hundspannsfärd från skogslandet i öster upp mot fjällen.

Just nu är jag landad på Saltoluokta fjällstation som blir lite av mitt andra hem under vårvintrarna. Här avslutar vi och börjar resten av säsongens veckoturer. Varje vecka byts några hundar ut då de kan behöva vila eller omväxling. Under tiden medan jag är här gör Stina ett grovt jobb med att organisera med mat och hundmat till mig och de hundar jag har med mig. Samtidigt kör hon kortare turer och sköter mailkontakter med kunder.

Under den gångna veckan har jag åter haft en trevlig grupp gäster från Sverige, Österrike och Nederländerna. Trevliga samtal, roliga historier, möten med trevliga stugvärdar efter Kungsleden och givetvis ett fantastiskt bemötande av Årrenjarka Fjällbys folk och en del annat trevligt folk men annars är det ganska folktomt ännu.

I år har vi haft oroväckande bra väder och spårförhållanden på denna tur. Vi har i princip glidit fram med solsken i blick stora delar av sträckan. Inget vatten på leden, bra isar, bra spår, vackert med snön i träden (upplega) och fina solnedgångar. Kan resten av säsongen fortsätta lika bra eller när kommer bakslaget?

SAS och Arlanda skall däremot ha sig en rejäl känga! För de lämnade en av gästerna i sticket och tack varae SN-Resor i Jokkmokk fick vi med gästen på ett tåg istället för det inställda flyget. Dock blev bagaget försvunnet under ett par dygn så denna gäst fick ta ett djupt tag i sin plånbok och köpa lite extra underkläder och mellanlager. Hur kan det vara möjligt att ett resebolag som SAS tjorvar bort bagage under så lång tid? Jag menar att en gäst har ett bagage och det kan ju inte krävas en ingenjör för att matcha biljettnummer med ett bagagenummer! Hur som helst så kom denna gäst ut till gruppen till vår andra dag då vi lyckosamt var nära en bilväg.

Crossing-lapland-2018_1
Första dagarna bjöd på temperaturer ned mot -30C.

Crossing-lapland-2018_4
Fullmåne och en mysig timmerkoja. Livet ‘Back to Basic’ är inte så dumt.

Crossing-lapland-2018_2
Xara och Xtrem leder Trines spann.

Crossing-lapland-2018_5
Kaffekok och solgrop.

Crossing-lapland-2018_6
Kungsleden mellan Kvikkjokk har fått nya markeringar. Kryssen syns bra men de gamla grånade träkryssen var trevligare. Dock förstår även jag att en synlig led går före trevligt utseende i snöstorm.

Hundspann, barn och kyla

Hundspann, barn och kyla

Hundspannstur-barnfamiljer-swedish-lapland-1
Hundspannskörning i solnedgång och sjunkande temperatur.
Förra veckan var jag ute med barnfamiljer bestående av sex vuxna och sex barn. Vi färdades 120km, övernattade i tältkåta och kojor. Tempen sjönk ned mot -35 C. Som hjälp följde kollegan Christian från Laponia Adventures med och körde en skoter. Dels som säkerhet om någonting skulle hända men också för att transportera utrustning. Dessutom så bistod han med matlagning, guidning och mycket annat som skulle göras.

När man är ute med barn i kylan så finns det vissa viktiga grejer att göra. För det första så måste de, utan minsta tvekan vara välklädda. Då menar jag ylle närmast kroppen och på det massor av lager. Här finns inga genvägar. Sedan så måste barnen förstå att de skall röra sig för att hålla värmen. De kan inte bara sitta passiva på en hundsläde utan de måste vara med i arbetet som görs. Denna vecka har flutit på ofattbart bra. Inga kalla barn trots dessa låga temperaturer!

Gruppen var uppdelad på sex hundspann. En vuxen och ett barn per hundsläde med fem hundar. De har sedan kört slädarna tillsammans, selat hundar, skottat hundskit, matat hundar, hämtat vatten, isfiskat, huggit ved och mycket mer.

Att vara två guider på en längre tur är väldigt smidigt. När man normalt jobbar ensam är det väldigt skönt när någon helt plötsligt har skottat fram dassen, gjort eld, diskat efter middagen osv. Dessutom så snackade vi oss igenom halva nätterna. Löste många av världens stora och små problem.

Hundspannstur-barnfamiljer-swedish-lapland-4
Ljuset känns nästan overkligt ibland.

Hundspannstur-barnfamiljer-swedish-lapland-2
En abborre till stekpannan.

Hundspannstur-barnfamiljer-swedish-lapland-3
Morgon och soluppgång i tältcampen.

Hundspannstur-barnfamiljer-swedish-lapland-5
Inne i stugan spelades det spel, kokades kaffe, lästes böcker, samtalades och trevlighetsfaktorn var på topp.

Pappa, du fattas…

Pappa, du fattas…

Pappa-1
Det är ofattbart att vi aldrig mer kommer att kunna sitta tillsammans vid en eld och filosofera igen…ofattbart…
Dagen jag innerst inne har vetat ska komma slog plötsligt till helt skoningslöst och flera år förtidigt. Pappa lever inte längre. Oåterkalleligt borta. Aldrig mer kunna prata. Aldrig mer kunna träffas. Knall fall död på sin dagliga löparrunda med hunden. 69 år och mitt i steget i sitt liv. Ett liv som verkligen aldrig stannat av utan har bestått av att förverkliga drömmar och mål.

Runt Christer har det alltid funnits saker på gång. Det har varit honungsbin, smedjan, akvarellmålning, hundspann, Vasalopp, brödbak, bilreparationer, tomatodling, föreningar, konstruktion av dammluckor, renovering av hus, fisketurer, hälsa på folk, dans, sångkör, pilbågsskytte, surdegsbröd, argumentation för medmänsklighet och miljömedvetenhet, uppfinningar av olika de slag, häst, löpning, hunden och mycket, mycket mer. Alltid tusentals projekt på gång. Mitt i allt detta fanns lugnet med gitarren, en bok (oftast faktabok inför något man måste lära sig) och massor av kaffe.

Med mig i mitt liv har jag fått så mycket fint av min far. Han visade verkligen med handling att alla människor har lika värde. Han vurmade dessutom extra för människor som levde med mindre resurser eller av olika anledning har det kärvare i livet. Har någon motorstopp efter vägen så stannar man helt enkelt. Få saker är viktigare än att hjälpa en medmänniska.

Självförtroendet att man kan lösa allt hade han också. Vill man göra någonting så gör man det. Det kanske inte alltid blir rätt från början men det är bara att göra ett nytt försök. Tillslut så fixar man det. Här snackar vi envisheten själv i kombination med en hjärna på högvarv.

Nu är han borta. Ogreppbart overkligt. Det gör verkligen ont och ska också göra så. En sorg som detta måste bearbetas och det kommer att kännas. Det får ta tid och tårar kommer att rinna så är det bara. Att kunna och våga känna smärtan över saknaden är väldigt fint samtidigt som det emellanåt känns som att hjärtat slits ut ur kroppen.

Mitt i allt detta så känner jag en enorm glädje över att jag har min otroliga mor kvar. Mina bror och syster är också helt fantastiska människor. Min pappas särbo är även hon en varm och go kvinna. Man förstår hur mycket som kan tjorva när det gäller arv, hur begravning skall gå till och mycket mer. I vårt fall är sorgen och omtanke om varandra helt i fokus. Det visar sig också att övrig släkt, vänner, grannar till pappa mfl även de är mycket stöttande och fina. Även här i Jokkmokk har jag fått många fina samtal och meddelanden. Det finns verkligen så mycket godhet och fint i vår värld!

Med en klump i halsen, en tår i ögat och en brännande saknad i bröstet så känner jag en sån värme från så många medmänniskor. Ändå så känns det så enormt tomt och kommer nog att göra en längre tid framåt.

Hektiskt_liv_4
Pappa och Stina in action med att riva ner den gamla mustocken i vårt hus..

Nattfiske_sommarnätter_5
Pappa som jag kommer ihåg honom från mina barndoms fiskeäventyr. Denna bild från Pärlälven för ett par år sedan.

Roadtripp_jämtland_1
Alvar, systersonen, utklassar min bror och far i memory vilket tycks imponera även på modern Jenny.

Köldtrötthet och arktiskt ljus

Köldtrötthet och arktiskt ljus

Hundspann-fyradagarstur-7
Skogslandet väster om Jokkmokk med hundspann.
Köldtröttheten kryper in i min kropp. Hunden på händerna är öm och spricker, småsår har svårt att läka och kroppen suktar efter en miljö där den inte hela tiden måste arbeta för att hålla värmen. Detta kommer alltid efter längre perioder där man exponerats för mycket kyla. Nu tycks iallafall väderutsikterna lova lite värme och det skall inte bli kallare än -15C får vi hoppas. Dessutom så ser jag fram emot jag en del arbete framför datorn som skall göras.

Nu är säsongens sista fyradagarstur genomförd. Senaste gruppen var svenskar så språkligt har det varit lite lättare. Även om man inte upplever det allt för besvärande att prata engelska så är det ändå mycket lättare att uttrycka sig på sitt modersmål. Det har dessutom varit folk som verkligen har brytt sig om hundarna vilket är vad vi eftersträvar att hitta med vår marknadsföring.

Solen har nu klättrat högre upp på himlen. Ljuset i kombination med all snön som vi har i träden är speciellt vackert denna vinter tycker jag. Däremot så gör det ont att se hur hårt livet är för älgarna och renarna i år. Det är tung snö att färdas för djuren. Betet för renarna ligger djupt under snön och det ser inte ut som det skall lätta någonting framigenom. Allt detta efter en sommar som började en månad senare än vanligt gör att man började vintern med ganska hårt pressade djur. Renarna vi ser rör sig tungt i terrängen och älgarna kommer allt närmare hundspannen och de beter sig inte lika skyggt som de brukar göra.

Hundspann-fyradagarstur-5
Snötyngda skogar möter solen.

Hundspann-fyradagarstur-6
Snö och ljus hjälper oss verkligen att skapa upplevelser i Swedish Lapland.

Hundspann-fyradagarstur-3
Krispigt!

Hundspann-fyradagarstur-4
Sarekfjällen i väster.
Hundspann-fyradagarstur-1
Lukas.

Hundspann-fyradagarstur-2
Dagens sista solstrålar.