Visar inlägg för:
Författare: Matti

Redigering av kanotfilm

Redigering av kanotfilm

Filmredigering är ett frustrerande projekt. Speciellt när man arbetar så sällan som jag gör med redigeringsprogrammet, det blir liksom som att starta på nytt med alla reglage, inställningar, format och vad det nu heter. Tack och lov finns Youtube där man kan hitta alla de olika slag av instruktionsfilmer. Programmet som jag använder heter Pinnacle Studio- Det är faktiskt hyfsat enkelt att använda även för mig. Mycket ’drag and drop’. Dessutom kryllar det av funktioner som jag inte har en susning om att de ens finns antar jag.

Denna film blev lite annorlunda mot tidigare. Lite mer fart och modernare takt på nått vis. Om det är bra eller dåligt vet jag egentligen inte. Vad vill man se som bloggläsare? Vad vill de som kan tänkas boka turer med oss önska se? Vad skapar bokningar? Vad skapar delningar och spridning? Hur påverkar olika typer av filmspråk vilken slags gäst vi i slutändan får till turen? Det finns många olika frågor som är av väsentliga då man försöker jobba med kommunikation.

Kanotfilmen är ett hopplock från ett par kanotturer sommaren 2015. Det är helt klart en av mina punkter från göralistan sedan lång tid tillbaks. En lista som har en hel del fler roliga saker som jag ser fram emot att få ta tag i.

Hundspann på isigt underlaget

Hundspann på isigt underlaget

Hundspann-is-blankis-3
Här har snön helt enkelt blåst bort efter en lite rejälare storm. Sitojaure, Sareks Nationalpark Mars 2017.
När man tränar och kör hundspann blir man direkt påverkad av väder och vind. Förutsättningarna ändras hela tiden och väldigt ofta och i princip alltid är körförhållandena inte alls perfekta. Det är mjuka spår, isigt, allt för varmt, drevsnö, kallt som tusan, vatten på isarna och så vidare. Under senhösten är just isigt underlag och halka periodvis det som bekymrar oss hundspannsförare mest.

Kom ihåg att säkerhet alltid kommer först. Man måste kunna kontrollera spannet som man skall köra. Då handlar det om att man har rätt utrustning så som släde, snökedjor på fyrhjulingen, inte kör för stora spann osv. Man måste alltid kunna stanna och köra spannet under de förhållanden man hamnar i. Man får absolut inte bli en fara för andra människor, hundar, hästar, sig själv eller vad det nu kan vara.

Vårt resonemang är att ju fler olika situationer man kan träna spannet och sig själv på under träningsfasen, desto bättre är det. När det gäller just isigt underlag så är detta någonting hundarna måste lära sig att hantera. Ett väl miljötränat spann tvekar inte för att gå ut på öppna ytor av exempelvis renblåst is på en sjö eller korsa en älv med svallis. De lär sig att på is trippar man utan att ta i allt för kung och fosterland. De lär sig att hålla ned farten av sig själv och så vidare.

När man färdas mycket med hundspann i fjäll och skog under en vinter så kommer man till situationer där förhållandena är allt annat än idealiska. Situationer som man helt enkelt inte kan undvika för att man helt enkelt måste fram. Svåraste förhållandena hamnar nog turkörarna i. Här finns inga spårpatruller som tävlingsorganisationerna tillhandahåller. Som turkörare står man bara där helt plötsligt mitt i någonting olämpligt.

Vi fortsätter alltså att träna våra slädhundar trotts att det blir isigt. Däremot går vi ned i distans, spannstorlek och definitivt sänks farten. Man kan inte köra på som vanligt om man vill att det skall gå bra och träningen skall vara givande. Tänk på vilken typ av sockar du använder då tex gummerade sockar inte alls fungerar på halt underlag medan fleece ger bättre fäste. Du måste också ha tid och tålamod för detta är inget man gör på en kafferast. Alla hundar är inte komfortabla med halt underlag från början men med träning kan de bli trygga och proffs på isbanan!

Hur går det med skaderisken för hundarna? Med tanke på att vi håller mellan 40-50 hundar i träning årligen och kör dessa även då det är halka så är risken mycket låg. En mycket viktig punkt är att vi stegrar vi svårigheten för spannet och individerna successivt. Visst har någon hund blivit lite stel, sträckt sig eller så men det är absolut inte mer bara för att det är halkigt. Det händer så få gånger totalt under en säsong att vi inte kan se något samband. Då ser vi större skaderisk med hundar som går med nacklina istället för att enbart vara kopplad i selen. Detta med körning utan nacklina skriver jag mer om någon annan gång för det är ett kapitel för sig…

Sammanfattningsvis så gäller det alltså att förbereda hundarna fysiskt och mentalt för alla de situationer som kan uppstå. Ett arbete som startar redan vid valpstadiet och pågår livet ut.

Hundspann-is-blankis-2
Efter värme och vind är det nästan bara blankis kvar på sjön Laidaure. Rapadalen i Jokkmokks kommun.

Hundspann-is-blankis-4
Ledarhundarna stannar lugnt på den svallisen som täcker den lilla älven som även har en del håligheter.

Hundspann-is-blankis-1
Efter en värmeperiod i februari 2017 blev alla sjöar isiga. Här följer vi snösträngen längs land för att undvika det värsta.

FoodSaver Flow, vakuumpackare, testad

FoodSaver Flow, vakuumpackare, testad

Foodsaver-flow_1
Vakuumpackad mat håller sig bättre.
Det pratas mycket om att vara en bra konsument. Man skall handla miljövänligt, lokalt, ekologiskt och fair trade. Vad som kanske är det i särklass viktigaste är att man faktiskt äter upp den mat man burit hem. Den svenska livsmedelshanteringen står för ca 50% av vår totala övergödning och 20-25% av vår klimatpåverkan (Naturvårdsverket-matsvinn) Att kunna minska matsvinnet känns därför väldigt angeläget men även att kunna ta tillvara på råvaror som finns lokalt.

Sedan sensommaren har vi testat en FoodSaver Flow. Det är en maskin som både kan vakuumpacka i påsar av olika slag men även i burkar. Då vi aldrig förr nyttjat någonting liknande så kan jag inte säga om denna är bra eller dålig. Vad jag däremot kan säga är att den inte krånglar och tom jag kan hantera maskinen utan instruktionsbok och det säger inte lite.

Vakuumpackaren har mestadels använts med påsar av olika slag. De är riktigt bra med påsarna då man skall packa mat för fjällvandring eller kanotturer. Burkarna är tyvärr tunga, klumpiga och passar enbart för köket. Där kommer de istället till sin rätt och ökar hållbarheten på sallader och matrester med flera dagar. Är man långfärdsskridskoåkare kan man dessutom med fördel vakuumpacka sina torra extrakläder. De blir då mycket komprimerade och garanterat vattentätt packade!

Min slutsats om denna vakuummaskin är att det är en bra investering om man fixar mycket fisk och kött till frysen själv. Den är också kanon om man torkar och packar mat till turer regelbundet. När det gäller miljöpåverkan och matsvinn är detta bra om du verkligen använder maskinen. Köper du denna och bara ställer undan den i köket så är det bättre, miljömässigt, att du inte skaffar maskinen. Själv så blev jag erbjuden en maskin från företaget som säljer dessa för att testa den så helt opartisk är jag inte, men maskinen blir helt klart kvar här!

Foodsaver-flow_2
Röding och öring från Jokkmokksområdet är att föredra framför miljövidrigt odlad lax.

Foodsaver-flow_3
Som vanligt… Stina jobbar och jag fotograferar!

Dagar blir till veckor

Dagar blir till veckor

Senhöst-jokkmokk-spark-nyis
Stina på iskontrollering med sparkstöttingen.
Dagar kommer och dagar går. Sakta sällar de sig till en lång rad av dagar som blir veckor och månader. Göra-listans ogjorda punkter tycks bli fler än de punkter som är avbockade och klara. Kaffet dricks och ute sjunker temperaturen. Skridskoisarna har legat fina liksom skridskorna har legat större delen på hyllan i förrådet.

Hundarna kör vi och formen kommer sakta men säkert. Den hårdfrysta marken har gått hårt åt hundtassarna vilket alltid inträffar såhär års. Vi sockar, kör kortare pass, ger fler vilodagar och håller koll. Allt för hundarnas bästa. Nu har dock snön lagt sig och underlaget blir mjukare.

Vid datorererna arbetar vi med vår nya webbsida till företaget. Förfrågningarna och bokningarna inför säsongen droppar in i en strid ström på vår mail. Det är mestadels Stina som har en fantastisk koll på detta och ser till att alla gäster får den info de skall ha.

Utveckling av Jokkmokk som destination har tagit en del av min tid. Dels i form av Laponiafrågor men även hur vi gemensamt inom besöksnäringen är organiserade i Jokkmokk. Här försöker jag även engagera mig lite i nationella frågor som rör besöksnäringen. Ideellt arbete som detta är en form av pay-back till samhället som jag tycker att man förbinder sig till som ekoturismföretagare.

Senhöst-jokkmokk-bordercollie-höstis
Flippa och Johnny på hal is.

Senhöst-jokkmokk-långfärdsskridskor
Att åka långfärdsskridskor på perfekt is är som att flyga.

Senhöst-jokkmokk-björnspår-nysnö
En mindre brunbjörn som traskat längs våra träningsvägar.

Senhöst-jokkmokk-hundspann-fyrhjuling
Stina med första spannet på isen. Hundarna är supertaggade och glada för lite nya färdvägar.

Ensamma timmar i skogen

Ensamma timmar i skogen

Siberian-husky-höstträning-2
Stina snackar ihop sig med unghundarna.
Nu är det höst i Lappland och hundarna tränas för högtryck. Vi håller just nu 49 vuxna Siberian Huskies i träning inför den kommande vintern. Dessa hundar är uppdelade i tre huvudgrupper. Stina och jag har en varsin träningsgrupp som vi ansvarar för och sedan har vi en gemensam unghundsgrupp. Detta innebär att vissa dagar skall fyra större spann selas ut och köras. Det är ytterst få, i princip inga, dagar på en månad när vi inte kör ett hundspann var. Jag klagar inte men ibland blir man tämligen trött då det inte är en enda vilodag. Lite regn och dimma som denna höst och en heldag i soffan med några chipspåsar, en bra bok och några filmer känns som värsta lyxsemestern.

Det blir många timmar ensamma ute i skogen. Många timmar med musik eller olika poddar i lurarna. Många kalla timmar med långkalsonger, handskar och värmejacka. Många timmar med pannlampan på huvudet och leriga hundselar. Många timmar av total tillfredsställelse av samarbetet med hundarna. Många timmar med naturupplevelser som en del av vardagen. Många tankar och reflexioner över årstidernas växlingar och livets gång.

Hundarna utvecklas, de blir lugnare och fysiskt starkare. Unghundarna hittar rutinerna och växer successivt in i sin roll som slädhund. Kontakten med hundarna blir dessutom bara bättre och bättre när vi utför arbete i team tillsammans med dem. Nu har vi ungefär en och en halv månad kvar tills de första gästerna börjar rulla in. Det känns helt klart som att vår nästa vintersäsong nu närmar sig ganska hastigt.

Siberian-husky-höstträning-1
Huskytrails Nenana.

Siberian-husky-höstträning-5
Unghundarna Huskytrails Willow och Mike.

Siberian-husky-höstträning-4
Åttan och Chrille leder unghundsspannet förbi lite blöta passager.

Siberian-husky-höstträning-3
Åzzy forcerar fokuserat blöta passager.

Siberian-husky-höstträning-6
Löven har fallit och snart kommer snön.