Vintersäsongen 2019/2020 har startat riktigt bra. Långturerna är fullbokade sedan i höstas. Detta är ganska obegripligt när jag tänker tillbaks till början av min karriär 1993. Telefonen var lika död som mitt konto tomt. Nu är det annorlunda. Vi får säga nej till jobb då tiden helt enkelt inte räcker till. Ekonomiskt så snubblar vi inte längre. Det är ett livsstilsföretag vi driver och fokus är inte pengarna utan fokus ligger på att vi skall få ett härligt liv. Det innebär att kontot inte är knökfullt, däremot så slipper vi gå på knäna mellan säsongerna numera.

Från december tills idag har jag ca 20 dagar ute på olika övernattningsturer. Dessutom så har vi kört ganska många kortare tretimmarsturer och någon dagstur. Nu, denna vecka byter jaga livsstil. Under resten av säsongen kommer jag att genomföra olika 8-12 dagarsturer med gäster. Efter första veckan skall jag återkomma till Jokkmokk men därefter blir det västerut mot fjällen. Närmare bestämt så kommer de närmaste 63 dagarna bara att handla om att vara på långtur i princip.

Inför varje säsong finns det alltid några orosmoment. Det kan vara dåliga isar, lite snömycket vatten på isarna eller snöstormar. Det man oroar sig för brukar sällan bli det egentliga problemet. Förra säsongen var en tung säsong. Slädar gick sönder, vi hade några rejäla snöstormar och sista turen så förlorade vi även en av våra hundar, Bruno. Just det med Bruno gör ont än idag.

I år har jag en ovanlig farhåga. Det är coronaviruset som drar fram i världen. Försöker följa med vad som händer och jag är inte orolig för min egen skull. Influensor har vi haft på fjället tidigare även om det hör till ovanligheterna. Däremot så kan det bli reserestriktioner så att gäster inte får lämna sina regioner, hemländer eller till och med kontinenter. Det är lätt att det blir någon typ av masshysteri i samhället. Om det är befogat eller inte vet man ju först efteråt som med svininfluensan för några år sedan. Men som jag brukar säga, det man funderar på brukar sällan bli det problemet som man får deala med där ute. Det gäller bara att vara förberedd på det oförutsedda och ta livet som det kommer. Det är ju faktiskt en del av tjusningen med att vara där ute. Det vackra och oförutsedda.