Nu är det höst i Lappland och hundarna tränas för högtryck. Vi håller just nu 49 vuxna Siberian Huskies i träning inför den kommande vintern. Dessa hundar är uppdelade i tre huvudgrupper. Stina och jag har en varsin träningsgrupp som vi ansvarar för och sedan har vi en gemensam unghundsgrupp. Detta innebär att vissa dagar skall fyra större spann selas ut och köras. Det är ytterst få, i princip inga, dagar på en månad när vi inte kör ett hundspann var. Jag klagar inte men ibland blir man tämligen trött då det inte är en enda vilodag. Lite regn och dimma som denna höst och en heldag i soffan med några chipspåsar, en bra bok och några filmer känns som värsta lyxsemestern.

Det blir många timmar ensamma ute i skogen. Många timmar med musik eller olika poddar i lurarna. Många kalla timmar med långkalsonger, handskar och värmejacka. Många timmar med pannlampan på huvudet och leriga hundselar. Många timmar av total tillfredsställelse av samarbetet med hundarna. Många timmar med naturupplevelser som en del av vardagen. Många tankar och reflexioner över årstidernas växlingar och livets gång.

Hundarna utvecklas, de blir lugnare och fysiskt starkare. Unghundarna hittar rutinerna och växer successivt in i sin roll som slädhund. Kontakten med hundarna blir dessutom bara bättre och bättre när vi utför arbete i team tillsammans med dem. Nu har vi ungefär en och en halv månad kvar tills de första gästerna börjar rulla in. Det känns helt klart som att vår nästa vintersäsong nu närmar sig ganska hastigt.