Vandring i Muddus nationalpark

Vandring i Muddus nationalpark

Muddus-nationalpark-vandring-6
Vandring över spångade myrmarker en regntung dag.
Muddus nationalpark fick nationalparksstatus 1942 och världsarvsstatus 1996 som en del av Laponia världsarvsområde. Gamla skogar, vidsträckta myrmarker, ett rikt fågelliv, djupa raviner, spår från nybyggare och renskötare är det som kännetecknar markerna. Detta är ett område som länge har legat mig varmt om hjärtat. 1978 fick jag nämligen en bok av min farfars brors familj (Bertil och Majken Holmgren). 8 år gammal började jag läsa om Lennart Arvidssons upplevelser i området och tittade på Edvin Nilssons fotografier. Inte visste jag då att jag över huvud taget skulle få besöka denna plats. Nu är det otroligt nog en del av min arbetsplats.

Jag är inflyttad till Jokkmokk från Jämtland men min farmor och farfar är uppväxta i Nattavaara. Min farmors föräldrar försökte dessutom en gång i tiden att etablera ett nybygge i Muddus utkant. Det blev tydligen hårt och man valde istället att slå sig ner i Nattavara by.

Under några dagar har jag nu vandrat med två Amerikanska gäster och deras färdledare, John, som själv driver ett företag i besöksnäringen nere i Patagoniens vildmark. John har sedan kontaktat Mirja och Christian på Laponia Adventures som är våra kollegor här i området. Sedan fick vi chansen att göra dessa dagar i deras namn. Just nu är Mirja uppe i utkant Sareks nationalpark med deltagarna och om några dagar tar Christian vid för att dra vidare mot Padjelanta nationalpark. Samarbetet mellan oss små guideföretag i Jokkmokk fungerar verkligen på ett trevligt sätt.

Turen som vi gjorde bjöd på regn, regn och en hel del regn faktiskt. Stugorna är trevliga och det är väldigt mysigt när man hängt de blöta kläderna på tork, man sitter med en kopp hett te och lyssnar till elden i kaminen som sprakande värmer upp stugan.

Urskogarna i Muddus nationalpark visar hur gamla skogar egentligen skall se ut. Här finns det lavar, svampar, mossor och en hel del annat som man inte ser i de moderna industriskogarna. Myrstackarna är gigantiska och de månghundraåriga tallarna ger respekt. Endel av dessa har alltså grott långt innan Christofer Colubus reste över till Nordamerika. När man avverkar sådan gammelskog förstör man någonting för flera hundra år framåt i tiden. Just därför är det så viktigt att det finns bevarade skogar i vårt land. När jag är kritisk till skogsbruket så handlar det inte OM vi skall ha ett skogsbruk eller ej. Det handlar om VART och HUR.

Besök Muddus nationalpark eller något annat av vårt lands skyddade skogar. Besök det gärna med någon som brinner för området som kan visa dig på gammelskogens olika signalarter. Känn känslan av att stå där bredvid ett trädd som stått där i flera generationer. Träd som stått där medan landets kungar och politiska vindar har kommit och gått.

Muddus-nationalpark-vandring-2
Muddus har mycket död ved på marken där olika lavar, mossor och svampar lever.

Muddus-nationalpark-vandring-5
Muddusluobbalstugan vid fågeltornet.

Muddus-nationalpark-vandring-1
Lennart Arvidsson som var den gamla parkvaktaren i Muddus har handgjort möblerna i Fallkojan.

Muddus-nationalpark-vandring-3
Muddusfallet är kanske den mest kända utflyktsmålet i nationalparken. För egen del så är skogen i de inre delarna det sevärda.

Muddus-nationalpark-vandring-4
Muddusälvens ravin i södra delen av nationalparken.


Okategoriserade

3 svar på ”Vandring i Muddus nationalpark

  1. En liten mysig koija som jag besökte ofta var Nammavare. Nu mera är den ju lättillgänglig. På norra sidan om Muddusjaure vid Hemmavare fins en boplats som omnäms i Arvidssons bok. Den tycker jag ser ut som boplatserna i Porimäle (Tallberg i Porjus) och Persbacka (vid Nälkerim). Det är stenmurar jordkällare m.m. En annan koija som Arvidsson använde mycket är ju den i Västra ändan på Muddusjaure. Där fanns det över hundra råttfällor som användes för forskning.

  2. Hej.
    Ska till Muddus 2019. Tänkte gå söderifrån, via leden till en del stugor, vattenfall mm, men det som lockar är att fortsätta norrut, genom skog och myrmark.
    Hur svårt är det att gå igenom från söder till norr? Tänkte inte gå där det är som blötast.
    //Thomas

    1. Hej Thomas,
      Det är jäkligt besvärligt. Jag har gjort det några gånger. Det går bra att gå tidigt på försommaren när myrarna är frysta. Senare på sommaren får du vara beredd att ta långa omvägar om du vill undvika gungflymyrarna. Med viss vana tar man sig över dem om man inte gå kilometervisa. Sen beror det förstås på vart mot norr du vill.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *