En av de mest kända vyerna i vår svenska fjällvärld är mig veterligen Rapadalens mynning med Tjakkeli, Nammatj och Skierfe. Porten till Sareks nationalpark även om måga egentligen färdas in och ut i parken från andra håll också. En klassisk vy där givetvis Kungsleden passerar. Sareks nationalpark som dessutom är med på the Guardians topp tiolista över de bästa nationalparkerna.

Med mig på denna tur hade jag ett Belgiskt par och en kvinna från Norge. Ett trevligt gäng som vanligt och det har skrattats en hel del, också det som vanligt. Vi har erbjudits en hel del blöt och klabbig nysnö men även en del blå himmel och lite vind. Överlag bra väder men segt att köra i klabbsnön.

Under turen har vi mött seriösa kollegor som varit ute med sina hundspanns grupper. I Sitojaure camperade vi ihop med Jörg som är en trevlig kille från Arvidsjaur. I Saltoluokta träffade vi Olav och Kristin som är kollegor från Jokkmokk vilka vi jobbar en del ihop med.

Mindre kul är det att det finns bl.a. finska företag som kör rakt igenom nationalparkerna utan kommunikation med samebyarna och utan tillstånd. Det är just dessa illegala hundspannsarrangörer som bidragit till att numera måste alla, även privata, söka tillstånd för att få köra med draghund inom Laponia. Tyvärr.

Hundarna då. Jo, det går bra över lag. Just nu har jag 7 löptikar av 24 hundar. Alltså nästan var fjärde hund är i löpen. Hanhundarna är lite småkollriga i huvudena. Tikarna fjäskar och försöker att ställa upp sig. Aptiten är inte den bästa och det blir en del ylningskoncerter. Det har gått bra men det testar verkligen mina nerver en del med dessa löp. Nu skall vi iallafall hem och para två av tikarna och hemma finns 5 löptikar till varav en är på parning.