Vi närmar oss Femundlöpet med stormsteg. Det är ju ingen överraskning att tiden innan en tävling alltid blir lite lätt hektisk. Det är ju inte heller någon överraskning att man känner att man inte är riktigt förberedd träningsmässigt osv. Det är bara tävlingsnerverna som spökar.

Men i år tar det emot på allvar! Fyra av våra bättre ledarhundar är borträknade. Mitt absoluta ess när det gäller dåliga förhållanden är Rambo. Han fick ett konstigt snitt bakom en tå för några veckor sedan. Han är tillbaks i arbete men har tappat flera viktiga veckors träning så han skall inte utsättas för en tävling. Rut och Xara är ute för de har inte hunnit komma i form efter höstens valpningar osv.

Trotts att vi har 56 hundar på kenneln så är det inte så mycket när man skall plocka ett bra spann. Det är 9 valpar, ett gäng unghundar som är i arbete men inte redo, några gamlingar som bara går kortare turer och så några hundar som helt enkelt inte har den rätta inställningen eller förutsättningarna.

Själv så är jag inte heller i bästa form. Det har blivit dåligt med fysträning för min del. På den mentala sidan så saknas det helt enkelt lite motivation. Ett Femundlöp är krävande då man får ganska rejäl sömnbrist och samtidigt måste jobba hårt fysiskt under 3-4 dygn i sträck. Det kräver att man har en mental förmåga att hålla humör och motivationen uppe.

Just nu ser jag mest fram emot att få göra denna resa tillsammans med Volker och Jasmine som kommer att vara mina handlers liksom de två senaste åren. Dom är helt fantastiska som tar ledigt från sina jobb för att hjälpa till med detta. Vad de inte vet är jag har räknat ut detta! Om jag bryter vid första checkpoint så kommer jag att få mer tid med dem så min körplan sträcker sig enbart över de första 90km.