Det kommer hela tiden motgångar med jämna mellanrum. Så är livet. Många tror att det värsta med vårt arbete är när en skoter fastnar långt där ute i markerna. Man är ensam utan telefonkontakt och hjälp. Andra menar att mörkret och kylan är det värsta. Vi måste ut oavsett det är -10 C eller -48 C. Inget av de sakerna är speciellt allvarliga kan jag berätta.

Här om natten satte jag min skoter med en spårsladd i lite vatten. Givetvis ensam ute och fixade spår. Allt satt helt fast utan möjlighet att rubba någonting. Klockan stod på 01.00 och då ringer man ogärna efter hjälp. Med spade lyckades jag sakta men säkert att ta bort slasket runt omkring. Rensa sladden och skotern från issörja och göra en startkanal framåt. Efter minst en timmes hårt arbete så var jag på rulle igen. Att måsta slita är absolut inte farligt. Med rätt inställning så är det inte ens obehagligt. Det är ju bara en utmaning!

Nu ligger jag förkyld sedan två dagar. Rättare sagt så har jag jobbat en av dagarna och Stina som blev sjuk före mig fick jobba fler dar med förkylningen i kroppen. Detta är det i särklass tuffaste med att driva eget. Vi måste oftast ut trotts att vi helst vill krypa ner i sängen med en stor mugg rykande hett te. Men vad gör man?

Vi har annars det superbra och är nöjda med hur vi styr våra liv. Köra hund, jobba med marknadsföring, möta människor osv. Det är tveklöst att vi har det bra. Absolut inte någon topplön men med anpassade utgifter så saknar vi heller aldrig pengar. Men när man blir sjuk så känner man att det finns en baksida. Just nu njuter jag av tillvaron i soffan. Under en filt. Bra filmer och mycket te med honung.