Sju dagar på luffen i okända fjäll. Sol och värme, dimma, regn och lite svalt. Ingen snö och åskovädren gick runt oss. Fina vyer, en trevlig och inspirerande grupp. Tre av deltagarna var 76 – 60 år och gjorde exakt samma saker som oss yngre. Ja kanske inte riktigt. Vi yngre badade och tvättade oss inte varje kväll i det kalla vattnet som den tuffare generationen. Om jag fått komplex?

Tanken slår mig väldigt ofta hur mycket hemma jag känner mig där ute. Naturen känns inte ogästvänlig på något vis. Som människa är man ju en del av den. Ganska otroligt egentligen att man kan leva som jag får göra just nu.

Bilfärden hem från Kiruna igår var också underbar. 220km Lapplandsväg framför sig. Bra musik. Stanna på några ställen, dricka kaffe och utbyta tankar. Sedan köra vidare. Låta tankarna vandra runt. Se solen gå ner. Mer musik och bromsa in så att man inte tappar styrlappen ifall blåbilen kommer. Livet leker!