Idag har vi öppnat leden vidare västerut. Purkijaure är en sjö som ligger i vår väg. Vi måste över den för att komma åt ett område som vi kör mycket i med hundarna. Purkijaure är en mycket grund sjö med tre älvar som möts här. Isarna här litar jag inte mycket på under förvintern.

Vi yxade oss fram till Tallholmen mitt i sjön. Dit hackade vi oss fram som hackspettar och isen är så pass tjock där vi kollat att man egentligen kan köra bil. Nu i veckan kommer byborna i Purkijaureby troligast att fortsätta med leden vidare till Pärlälvsidan.

Leden som vi idag har farit efter är en del av Karatsleden som går mellan Jokkmokk och Kvikkjokk via Årrenjarka fjällby. Nu är de första 15 km okej. Nu kvarstår 45 km upp till Laxholmen och sen ytterligare 50-60 km fram till Årrenjarka. Inget man gör på en kafferast direkt.

Ganska ofta handlar blogginläggen om isar, att vi kollar dem och om hur de begränsar oss. Det speglar egentligen den respekt som vi har för dessa. Varje år är det folk som far igenom. En del kommer upp medan andra inte gör det. Vill du leva så ge dig inte ut på en is som du inte har koll på. Det kan sluta väldigt tråkigt! Det kommer ett inlägg lite senare om issäkerhet tror jag. Kanske det kan hjälpa någon.