Här händer det egentligen inget speciellt. Vi är inne i en ganska tung träningsperiod då vi ofta kör 20-40mil/vecka med slädarna. Ibland med intressanta gäster som passagerare, men ofta står vi dock ensamma på slädarna. Dagsljuset lyser med sin frånvaro så det är långa mörka timmar i skogen med våra hundar.

Jag klagar inte men nu längtar jag efter en helt vanlig soffakväll då jag inte somnar innan filmens titel har spelats upp. Lite chips, några pannor te och godis som inte är fruset som isklumpar.

Det kommer lite tester på utrustning här när det lugnar ner sig. Hjärnan jobbar ju med en del medan kroppen kör släde. Man har ju en sån där multi-förmåga att göra flera saker samtidigt.

Kanske låter det som om jag klagar. Det gör jag inte. Man kan nog inte ha det bättre egentligen. Att få förmånen att leva med friluftslivet som yrke tillsammans med ett gäng fantastiska slädhundar, två tokiga border collies och en till Lappland importerad skånska är få förunnat!