Pendling till Lapplands Djurklinik i Gällivare

Pendling till Lapplands Djurklinik i Gällivare

Lapplands_djurklinik_1
Pelle kopplar av medan vi väntar.
I Onsdags var Stina till Lapplands Djurklinik i Gällivare. Med sig hade hon två hundar. Rikos, en av hennes vassaste ledarhundar som plötsligt blev väldigt trött efter bara 14km. Kunde det vara vaccinet eller något annat? Blodvärden, lungor och hjärta kollas och allt är helt normalt. Alltså friskförklarad och Stina blev lugnare. Nu ska han ut i spannet igen och så får vi se vad som händer.

Den andra hunden som följde var Unna. Vi hade upptäckt att min första bedömning av hennes skärsår i tassen var fel. Det behövdes sys. När såret var nytt syntes det helt enkelt inte lika väl som efter ett par dagar. Annars var såret i bra skick. Unna är även det en av Stinas bättre ledarhundar så nu hoppas vi att det går bra. Stygnen ska sitta 12 dagar så det blir ett träningsuppehåll på henne.

Torsdag och min tur att lasta fyra hundar i bilen och styrda mot Gällivare. Vi har nämligen fått bedömningen kronisk bronkit på Maja för något år sedan men att det inte skall vara genetiskt. Nu har hundar som är släkt till henne uppvisat samma kraxande. Avföringsprov är taget för att utesluta lungmask. Inget onormalt hördes på lungljud/andning. Så nu väntar vi på svar från bakterieodlingar från dessa fyra hundars svalgprover.

Det vi vill ha svar på är egentligen om det är behandlingsbart. Den medicinering som Maja fått tidigare var cortison (prednosol) i ganska låga doser under en relativt kort period. Det gäller några riktigt bra hundar som Masi, Maja, Pelle och ToRock. Kraxandet har kommit i samband med kennelhosta och därefter inte riktigt gett med sig. Uppföljning kommer när vi vet mer.

Lapplands_djurklinik_2
Far och son, Masi och Pelle. Givetvis lyckades Masi och Torock skita i receptionen direkt när vi kom. Men de hade nog bara hört att jag pratat om avföringsprov…

6 svar på ”Pendling till Lapplands Djurklinik i Gällivare

  1. Hoppas verkligen doggsen kryar på sig!!
    Man blir så ”Halt” när ”bästehundarna” inte är med i träningen!

  2. Om jag inte minns fel så fick Nasti också diagnosen kronisk bronkit. Hon var väl också ganska nära släkt till Maja. Kanske ändå är något ärftligt / Josefin

    1. Jag tror att de har en ökad känslighet mot kennelhosta. Men däremot så tror jag att den behandling som vi gjort tidigare med cortison (prednosol) har varit för kort (3v) och man kan tydligen ge betydligt högre doser än det vi fått råd att ge tidigare.
      Veterinären i Gällivare tyckte nämligen att vi borde testa med en kraftigare behandling. Jag hoppas…

      Annars så kan det vara så att vi kör så mycket och extremt att det beror på det helt enkelt. Jag har ju själv nån typ av irriterade luftvägar och småhostar ibland. Vid förkylning får jag alltid kraftig hosta. Kan bero på att även jag ansträngt mig en hel del i kyla.
      …eller så har VI bara lungmask!
      😉

  3. Jag tycker att det med bronkit verkar vara på uppåtgående bland SH – och det är oroväckande… Ser att flera i vissa kullar har drabbats 🙁 och definitivt något att tänka på vid avel. Verkar ofta debutera efter kennelhosta. För 20 år sedan hade jag aldrig hört talas om kronisk bronkit på en Sibbe. Är man tveksam vid avel så är det bättre att sluta ut än att chansa. Definitivt inget att nonchalera iaf!

    1. Jag har tänkt på detta…
      Kan det vara så att kennelhosterna har blivit tuffare och slår hårdare?

      Detta är hur som helst något att fundera över…

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *