Änok – Vad är rätt och vad är fel?
Stenmans som äger marken har hela tiden hävdat att de äger marken och skall själva ha rätt att besluta om de skall hugga eller inte. Flera gånger har jag skakat på huvudet åt deras vansinnesvilja att önska hugga så långt in i en fjälldal. Områden som har helt unika naturvärden. Områden som betyder mycket mer än pengar för många andra människor.
Samtidigt har jag också irriterat mig på hur människor här i norr inte själva får sköta de områden de äger på sitt eget sätt. Om skog skall lösas in som naturreservat så är ofta inbytesmarkens värde långt under den mark som de blir av med. Med andra ord så tar man kapital från lokalt boende i Jokkmokk.
Ni kan läsa tidigare blogginlägg om detta. ’Änok kommer inte att avverkas’ samt ’Skyddade skogar kräver ansvar’. Läs även Maciej Zarembas reportage ’Skönheten och odjuret’
I dagens Kuriren kan vi hur som helst på ett sätt glädjande och på ett sätt tragiskt läsa att bröderna Stenman har rätt att hugga Änok MEN otroligt roligt även att de vill göra området till ett Naturreservat. Frågorna kvarstår dock. Hur skall markägare ersättas? Har vi icke markägare rätt att tycka saker om mark som ägs av andra eller ska markägarna få göra exakt som de själva önskar? Försök se allt ur olikas perspektiv innan du svarar så ser du hur lätt det blir…
3 svar på ”Änok – Vad är rätt och vad är fel?”
Felet är väl egentligen att det överhuvudtaget går att privatäga mark , skog och vatten…
Jag är också delägare i mark i Änok. Ett skifte ligger bara mellan vår och stenmans skog. Jag hade inte talerätt i domstol, och inte heller anrika naturskyddsföreningen, har det nu visat sig. Det är bedrövligt. Vem ska då tjäna som motpol när unika skogar hotas. Staten har i detta och många andra fall agerat otroligt arrogant och drumligt. När skogar har otimalt höga värden för att skyddas, som skogen i Änok, ska en seriös ersättning falla ut direkt. Det ska inte ta elva år, som i vårt fall för skogen på västra sidan Gamájåhkå, nu naturreservat. Under flera generationer kommer ingen att kunna gå genom skogen pga. alla stormfällda träd. Den ersättning vi erhöll var 50 kronor per kubikmeter, istället för marknadsvärdet när skogen blåste ut som var kring sex gånger högre. Detta trots löften från landshövding Eriksson om att vi skulle erhålla full kompensation. Kolonialismen lever.
Min far har mark där det växer någon svamp som gör att han inte får avverka. Han tycker det är okay även om ersättningen inte är så hög. Naturen är viktigare än kronorna. Men han lever ju inte på skogsavverkning, så det blir ju mindre komplicerat då.