Svenska Polarhundsklubbens avelskonferens
Svenska Polarhundsklubben anordnade en avelskonferens nere i Norrköping under den gångna helgen. Vi besökte den men har nu landat hemma norr om Polcirkeln igen.
Det var föreläsningar från Siriuspatrullen, Grönland, Siberian husky kennlar i England och USA samt en samojeduppfödare. I stort så hade jag förväntat mig betydlig mer och ingående om avel och avelseffekter. Tankar runt avelsstrategier och genetik. Mycket djupare. Föreläsarna bär alla på massor av kunskap men flera av föreläsningarna berörde inte ämnet.
Marit Holms bilder och berättelse om hundhållningen på Grönland var rörande. Hundar som svälter, inte får vatten, inga kojor och total misär. Den delen är viktig att sprida trots att det inte berörde ämnet. Jag tror inte att någon lämnade salen utan att vara berörd av bilderna på magra, döda och halvdöda hundar. Fruktansvärt.
När massor av hundfolk samlas uppstår möten. Spännande samtal, trevliga samtal och kunskapsutbyte. Min absolut största behållning från denna trip är utan tvekan just alla dessa möten med gamla och nyfunna kontakter.
Jag hoppas att SPHK fortsätter att arrangera sådana här event. Ett stort tack till de personer som engagerat sig och arbetat för detta ideellt. Ett bra arrangemang som säkert krävt många timmars arbete.
3 svar på ”Svenska Polarhundsklubbens avelskonferens”
På korta sträckor har en hastighetshöjning ingen betydelse, säger dem. Men några kilometer extra i timmen gör skapligt med tid på sträckan Norrköping-Jokkmokk kan jag tänka mig… Så mycket att det är värt risken 🙂 Har själv mycket svårt att hålla foten i schack när vi kör norrlandskusten upp till Råneå/Överkalix.
Hm, jag vet att ni har full rulle jämt, men nog skulle det vara kul om ni hade lust att titta förbi någon gång när ni är så nära som i Norrköping! Vi har ju inga hundar att locka med heller, men vi flyttar i alla fall nu till ett ställe med en massa hästar omkring…och katter…och flyttfåglar…
Sorry… Denna gång var det verkligen gasen i botten ner och…gasen i botten hem… Man är som en ko-bonde med alla hundarna. Vill som inte lämna dem hur som helst även om vi har vänner här uppe som hjälper oss jättemycket.