Efter en veckas fjällvandring på Kungsleden har jag nu landat hemma i Jokkmokk. Med fem engelskmän och kvinnor har jag vandrat från Abisko till Nikkaluokta. Deltagarna kunde stoltsera med åldrar som 73år, 67år och ned till 48år. Imponerande!

Snöläget efter Kungsleden har varit mycket intressant. Under de första tre dagarna rådde alla fjällvandrare oss att vända om. Dalen var oframkomlig. Det var allt från forsande vatten i brösthöjd, stigar som var som älvar och 1,5 meter djup snö som man tydligen skulle möta efter leden. Många av historierna och råden vi fick var helt makalösa och skulle få minsta lilla nordpolsexpedition att te sig som en blek söndagspromenad.

Jag förklarade läget för gruppen och att vi tar en dag i taget dessutom är det ingen skam att vända. Alla mina deltagare var erfarna vandrare och hade förr varit med om både det ena och det andra. Med kaffe, te och trevliga samtal tuffade vi vidare in längs dalgången. Vi tog oss utan minsta lilla problem hela distansen som var planerad. Inga svåra vad men snöskor en dag igenom Tjäktjapasset var vår lösning. Sedan har vi inte slaviskt följt stigen och leden utan bäckar och jåkkar har passerats på de lämpligaste ställena.

Mellan Singi och Kebnekaise fick vi en riktig högsommardag. Klarblå himmel och gassande sol. På vägen ner till Nikkaluokta såg vi utslagna löv, blev myggbitna och mötte massor av folk. Under denna vecka har vi sett Fjälltätört, Rosling, Lapsk alpros, Fjällglim, Krypljung, olika vide som blommar, Fjällviol, Havsörn, Kungsörn, Alfågel, Fjällvråk, Blåhake, Snösparv, Fjällripa och mycket mer.

Nu är det massor av göromål här hemma. Stina har hittat lus på valparna, Rut ska paras i Norge, en av bilarna är paj och ska fixas, gräset klippas, ryggsäcken packas upp, hundslädar målas…och jag vill bara tillbaks upp till fjällen…