Björnspaning

Björnspaning

Björnspaning_1
Ser man inte björn så ser man iallafall en massa andra spännande djur...
Björnspaning står på många Jokkmokkares agenda såhär års. Man åker omkring efter skogsbilsvägar och tittar på djur, grillar korv, kokar kaffe och högst på önskelistan står oftast att få se en eller flera björnar.

Stina och jag laddade termosen och kamerorna och tog oss en sväng igår kväll. Serri naturreservat och småvägar däromkring tuffade vi runt efter. Rödräv, knipor, storlom, renar, storskrak, älgko, hare, orrhöna och två fiskmåsar. Dessutom såg vi något märkligt djur som rann över vägen. Färg och storlek som en mörk järv men rörelsemönster som en rödräv.

Som alltid går björspaning till såhär.
– Såg du…där ute på myren?
– Ja…shiiit en björn eller?
– Ja…måste vara en björn eller…njaa… en älg?
– Njaa…måste vara en björn… nä…det är nog en älg!?
– Kolla med kikaren…
– En rotvälta från en… omkullblåst tall.. Oki… ska vi dricka te eller fortsätta?
– Lite godis kanske?

Björnspaning_4
Solen vill inte riktigt gåner längre. Denna bild tog stina runt midnatt.

Björnspaning_2
Vi stannade på flera ställen för att kolla spår. Vi fick inte ens se ett björnspår och det som brukar tillhöra vanligheterna.

Björnspaning_3
Renarna är trogna de visar sig nästan alltid förutom då man är på rensafari.

5 svar på ”Björnspaning

  1. 🙂 Vi var också på spaning igår, men ni fick se betydligt mer än oss. Grattis! Samma solnedgång verkar vi i alla fall ha sett 🙂

  2. Låter som att djuret ni såg var en mårdhund.
    Inte bra, tror man kan / ska rapportera observationer till länsstyrelsen.
    Fin tid att vara ute och spana för övrigt! trevlig blogg.

    1. Ja…vi pratade faktiskt om mårdhund men är inte de mindre?
      Ska kolla storlek osv.
      Kul att du gillar bloggen, det är helt klart uppmuntrande!

  3. Tjo en annan hade ju turen att se en björnrackare luffsa över vägen när jag cyklade den där rundan du tipsat om (tror det var förbi slalombacken sen gena genom ett litet skogsparti sen tillbaka mot storvägen sen vidare upp på berget mellan tjalmejaurearna sen såklart vägen längs järnvägen hem) så där, på grusvägen tillbaka mot storvägen, lufsa den rackarn över en bit framför mig och försvann ner i riset, jag tvärnitade, slet ut hörlurarna och började av självbevarelsedrift att vråla på den här ronjarövardotterrövarvisan, i hopp om att den skulle skära illa i öronen på björnen sen trampade jag vad tygeln höll 🙂 Bättre lycka nästa gång, kul blogg. MVH Markus

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *