Denna bild är ifrån Tarradalen och inte från Luottåive.På Länsstyrelsen i Norrbottens hemsida kan vi läsa följande: Urskogsreservatet Luottåive består av både myrar och själva berget, vars topp når 603 meter över havet. Myrholmarna är bevuxna med en äldre barrblandskog. Spåren efter skogsbränder är många, kolnade högstubbar, och igenväxande brännsår i tallstammarna.
Sweaskog jobbar febrilt med sin goodwill och det behövs… Nu avsätter man Luottåive som ekopark nummer 28. Ett 10.000 hektar stort skogsområde som man en gång i tiden ville hugga. Turligt nog upptäckte Naturskyddsföreningens grupp ’Steget Före’ att området innehöll viktiga nyckel arter. Man inventerade och hittade runt 100 olika sådana områden om jag inte minns helt fel. Steget Före kämpade hårt med inventeringar och med att få områdena sparade. Du kan läsa en Artikel på Naturvetarna om just Steget Före.
Hur många av de hundra områdena blev egentligen skyddade tillslut? Hur som helst så är området helt klart värt att besökas!
Just nu sitter lådan bak på min fyrhjuling men man kan lätt flytta fram den om man vill lasta något annat bak.Vattenskålar, kaffepanna, hundsockor och mycket annat ska ju med på träningsturerna med hundarna. Vi hittade en aluminiumlåda hos butikskedjan Jula för 495kr. 76×24,5x32cm är måtten och den är gjord av aluminium durkplåt.
Lådan är inte riktigt färdig då den kommer. Vi satte en fönstertätningslist i locket så att locket dels slutar att slamra men dessutom håller fukt och skit på utsidan. Vill man kan man bulta fast lådan i fyrhjulingens pakethållare. Vi valde den enkla varianten att spänna fast handtagen då vi vill kunna ta loss boxen lätt och snabbt.
Vad behöver man ta med sig på turerna? I min låda finns följande utrustning med: Vattenskålar, hundsockor i tyg och gummi, yxa, kniv, tändstickor, kaffepanna, te/kaffe, kåsa, vattenflaska (som jag fyller då jag passerar en bäck eller sjö), choklad, torra kakor (som håller sig), tändstickor, toalettpapper och lite torrfoder till hundarna. En liten förstahjälpen väska hör också till standardutrustningen. Allt vattentätt packat i drybags.
Under mina träningsturer kan jag nu bestämma från en stund till en annan ifall jag vill ta en paus i skogen. Göra eld, koka en panna te, äta lite kakor och snacka hundarna med någon näve torrfoder. Jag kan helt enkelt njuta av träningsturerna där ute med hundarna! Jag satte en bill liggunderlag i botten för att minska skrammel. Vattenskålarna står i en avkapad hink för att allt inte ska bli blött. Fönstertätningslist fungerar bra att täta med.
Flippa 9 veckor gammal under en guidevecka med dagsturer från Saltoluokta. Lite drygt fyra år sedan fick jag förmånen att köpa en liten Border Collie tik av Karin på Jowiks kennel. Jag förhördes noggrant om hur mitt liv var, min hundvana, ambitioner med hunden osv. Precis så som jag vill att en uppfödare skall göra. ’Du får den med mest energi!’ sa Karin tillslut och valde ut Flippa till mig.
Värsta hunden i mitt liv är utan tvekan Flippa. Jag aktiverade henne, hon blev trött… en stund och sedan kom hon och undrade vad vi nu skulle hitta på! Hon var redan från 8 veckan med mig exakt överallt. Fjällvandringar till stadsbesök i Luleå.
’Fåren, husse… Fåren…jag fixar dem!’ lyser det ur hennes ögon då vi vallar. Under två somrar har vi till och med haft egna får på gården just för att träna vallning men även för köttets skull. På ett vallhundsprov förra hösten som vi inte riktigt genomförde enligt regelboken så kommenterade domaren efteråt: ’Jahaa…du Matti… Du har en duktig hund och hade du bara hållit käften så skulle hon nog fixat det där riktigt bra!’
På vintern är hon med när vi trampar spår med skotern, hon är med då vi kör hundspann, hon sover i min sovsäck, hon är med på fjällstationerna och formligen älskar barn och annat smått. Alltid redo för nya äventyr! Är hon trött är hon go och mysig. Är hon utvilad eller uttråkad så har man ett monster. Snacka om att denna hund har gett både glädje, sällskap och tandgnissel…
Om jag ångrar mig?
Inte en sekund!
Om jag ska skaffa en ny Border Collie efter Flippa?
Det undrar jag också ibland! I sommar har Flippa varit sjukskriven och haft vattengympa pga muskelbristning i bakbenet. Flippa vallar våra fyra får på en skogsvandring under sommaren 2010. Ofta ligger Flippa på ett backkrön och inväntar spannet och mig. Här i lätt snödrev i Kebnekaisefjällen.
Precept hundfoder. Efter en del trubbel med stela hundar, några som blivit halt osv så beslutade vi att byta hundfoder. Vi har nämligen tidigare varit i det närmaste helt förskonade från alla sådana småskador.
Varför välja Precept hundfoder? Om man läser ingredienserna till vad hundfodret innehåller så ser man snabbt argumentet. Kycklingköttmjöl (39%), vitt ris (17%), färskt kycklingkött (10%), kyckling fett (9,5%) osv. En bra proteinkälla är mycket viktigt för hur hundarna skall svara på träningen, det är ju själva byggstenarna.
Vad har vi hållit på med? Vi har de senaste två åren kört på ett foder som heter Greenheart. Det har absolut inte varit billigt och vi importerade det själva från Nederländerna. Läser vi på Greenheart Sportsline som vi använde tidigare så kan man läsa i ingredienserna: 30,5% kött och animaliska biprodukter från kyckling, nöt och gris, det är proteinkällan… Luddig med utrymme för spekulationer. Men det finns flera andra förare som kör på detta och är nöjda. Frans som producerar fodret är dessutom kanontrevlig men för oss har maten inte fungerat.
En fråga som du som läsare alltid måste ställa dig då du läser om hundmat är följande: Är han/hon sponsrad? Jag är glad att kunna svara att det är vi inte. Vi vet i dagläget egentligen inte om Precept kommer att hålla måttet. Efter säsongen skall vi summera och utvärdera. Men vi har, glädjande nog, fått en bra känsla under dessa tre första veckorna.
Working Husky Xam ser lite galen ut med sina isande blå ögon. Fick idag ett helt fantastiskt träningspass med 16 av mina hundar. De gick riktigt hårt och svarade bra på fartökningar. Vi stannade efter 14 km och gjorde eld, kokade te och fikatränade. Efter pausen var flera hundar så ivriga att de skallade första kilometern. Väl hemma på gården stod quadens trippmätaren på 24 km och hundarna lekte omkring i rasthagen. Stina körde lite kortare med sitt 14 spann, så det blev 12 km. Under träningsturen gjorde hundarna några tokrusningar. Det var kanske en älg, räv eller i värsta fall björn. När man sitter där i beckmörkret på fyrhjulingen och bara ser några meter runt sig är man allt annat än kaxig vill jag lova.
Nu är det snart midnatt och vi skall äta sen middag som normalt. Det blir lätt så då man först skall träna, sen mata och rensa i hundgårdarna innan man själv får slå sig ned med sin middagstallrik. En behaglig tepaus ute i skogen. Hundarna blir lugnare och lugnare för varje träningspaus.
